Daniel Mobaeck-En modern Robinson Crusoe?
Det är inte bara förnamnet Daniel som Mobaeck och Defoe har gemensamt, även en del andra likheter finns att hitta.
Daniel Mobaeck har precis som Robinson Crusoe, vilken Daniel Defoe skrev om redan 1719, levt på en ö i många år. Möjligtvis är skillnaden mellan Öland och Crusoes ö ganska stor men likväl en ö. Robinson träffade en kille som hette Fredag, av alla namn, och vårt nyaste förvärv träffade många killar en fredag eftersom det var just en sådan dag han började träna med Elfsborg. Se där, med god fantasi så blir en 1700-talsförfattare med en gång aktuell igen. Men vid närmare eftertanke slutar nog liknelserna här och fortsättningsvis kommer det att handla om fotbollsspelaren Daniel Mobaeck.
Daniel började spela fotboll som sjuåring i en klubb som heter Edsbruk IF, flyttade sedan till Öland för spel i Mörbylånga GoIF där han var aktiv i fram till 16 års ålder. Tillbaka till fastlandet för spel i Kalmar AIK och division två. Därefter till lokalkonkurrenten Kalmar FF dit han kom som 20-åring och stannade till det var dags för nästa steg på resan, IF Elfsborg blev klubbadress för den snart 25-årige östgöten strax innan 2004 tog slut. För det är i Östergötland han är född, i Linköping och därefter har han bott i Falerum som ligger strax utanför Åtvidaberg.
Det är Stefan Andreasson som skött kontakten med Daniel och genom honom har han fått reda på vad klubben hade att erbjuda. Stefan har också visat upp Borås för honom och han nämner att de redan för ett par år sedan hade kontakt men att det inte blev något den gången. Vilka intryck har då sportchefen gett honom frågar jag?
- Eftersom jag nu är här så är det positiva intryck, det är en fin klubb med fina lokaler och med en professionell struktur, säger Daniel.
Han berättar vidare att han inte tycker staden Borås är lika fin som Kalmar men att han nog kommer att trivas här ändå. När vi pratas vid så har han bott i Borås en vecka och redan börjat tröttna på allt regnande. Så, Borås kanske inte har visat upp sig från sin bästa sida men vilken stad gör det så här i januari denna gråa och blöta vinter 2005?
Daniel har spelat allsvensk fotboll tidigare, i två säsonger med Kalmar FF och denna kommande blir således den tredje. Han har varit med om både uppgång och fall, 2002 åkte KFF som nykomling raka spåret ner till superettan, för att året därpå ta steget upp igen. Vi går några år tillbaka i tiden och Daniel berättar att hans första år i KFF höll på att sluta med förskräckelse. De hade då svårt att hänga kvar i superettan men lyckades till slut. Året därpå var han med och vinna näst högsta serien och utgången efter det vet vi ju redan. 2003 var han åter med och tog upp laget till finrummet, som han kallar allsvenskan, och det gångna året gjorde ju Kalmar FF en mycket bra säsong med en femteplats till slut.
- Kort sagt så har jag varit med om att alltid vara inblandad i slutstrider på senhösten vilket alltid är inspirerande, även om det är mindre roligt att vara inblandad i botten av tabellen, säger han.
2004 blev ju ett bra år för hans gamla klubb med en femteplats men hur var det för honom personligen?
- Jag spelade de flesta matcherna från start men hade problem med skador i stort sett hela året, vilket gjorde att jag kanske inte kunde prestera max, säger han och verkar lite besviken.
Han berättar att det var lite frustrerande att inte kunna prestera max och att inte fullt ut kunna använda sina kvalitéer.
- Jag missade några matcher på grund av skadorna men de är jag nu helt befriad från, försäkrar han.
Daniel är egentligen uppväxt som mittfältare men har också spelat mycket som forward, inte minst sedan han kom till Kalmar FF. Han säger att han egentligen inte har någon favoritposition men att han är bättre offensivt än defensivt.
Vi håller oss kvar lite till 2004 och det sista året i Kalmar FF. Vilken tycker han var det gångna årets höjdpunkt?
- Vi var väldigt nöjda med året som var över förväntan, höjdpunkten var nog när vi slog Djurgården i Stockholm med 3-0, berättar han.
Det tråkiga under 2004 och det som han helst vill glömma har han redan glömt säger han. Men erinrar sig sedan om ett sent insläppt mål mot Örebro i slutet av serien som innebar att Kalmar missade chansen att få spela i Royal League. Han spelade som tidigare nämnts 22 matcher från start men det blev bara ett mål. Det första allsvenska målet kom mot Hammarby på Fredriksskans våren 2002. Skönaste minnet är från 2001 då KFF tog sig upp i allsvenskan och han beskriver den känslan som otroligt rolig.
- Min första stora seger i seniorfotbollen, säger han.
Då hoppas vi att det definitivt inte var den sista, om jag fick bestämma så skulle gärna Daniel få vara med om en stor seger redan i år.
Eftersom Daniel inte tyckte det hände så mycket det senaste året i Kalmar ville han ha en nystart och bestämde sig för att försöka hitta någon annan klubb där han kunde utvecklas. Den klubben blev alltså Elfsborg och kontraktet löper nu över två år till att börja med. Vad har du då för målsättning 2005?
- Jag skall förhoppningsvis ta en ordinarie plats i startelvan och kunna peta in tio bollar i alla fall, hoppas han.
- Men det beror också på min position i laget, säger han.
Han tycker att Elfsborg mycket väl kan vara med och slåss på den övre halvan. De fyra senaste åren har Elfsborg hamnat på den undre halvan och jag frågar honom om inte det är lite skrämmande?
- Nej det tycker jag inte! Jag tror det finns mer kvalité i laget än så och därför bör vi komma högre upp i tabellen, anser Daniel.
- Dessutom hade jag inte gått till Elfsborg om jag trott att laget skulle riskera nedflyttning, säger han.
Han menar också på att han har tagit lärdom av de jobbiga perioder han varit med om i Kalmar FF. Det är jobbigt att vara med om motgångar men när det sedan går bra har man lärt att uppskatta det mycket mer när man varit med om tunga tider också.
Artikeln är samproducerad med www.elfsborg.se.
