Bästa pizzan finns i Trelleborg?
Ståplats försökte under Alltid Blåvitts besök, övertyga de rättrogna om att de hade Sveriges bästa pizzor!
Jag hade träffat Micke från Ståplats redan innan besöket i Trelleborg. Då han var i Göteborg för att se sina hjältar spela oavgjort mot BK Häcken träffades vi innan match för fotbollsnack. Fotbollsnack och pizza!
Vi satt där, Micke, Hermann och jag. Micke var glupsk och hungrig som en varg. Pizzan slank ner fortare än han kunde säga "Superettan"... Men helt belåten var han inte.
"Vi har mycket godare pizzor i Trelleborg. Sveriges godaste vill jag påstå!"
Varken jag eller Hermann fick ord ur munnen. Kunde Trelleborg ha Sveriges godaste pizzor? Påståendet var så främmande för mig att jag inte kunde med att käfta emot eller agrumentera. Jag var tvungen att själv åka ner till Trelleborg och äta en pizza med Mikael. Sagt och gjort, vi bestämde träff i metropolen innan match för att få lite spänningen även innan matchstart.
I takt med att hungern kom, började jag också leta allt mer efter pizzerior ju närmare staden vi kom. Man behövde inte leta länge vill jag lova. Maken till "pizza-tät" stad har jag inte skådat! Jag blev nästan nervös och tänkte: "Han kanske har rätt? De kanske har Sveriges bästa pizzor?" Samtidigt tänkte jag att tre poäng var det viktigaste, inte ska en liten brödbit med diverse fyllning få mig att få tankarna på annat.
En allt annat än rutinerad servitris stod vid bordet. Alla vid bordet undrade hur de skulle kunna välja mellan alla dessa läckra pizzor. Jag å andra sidan satt frågande. Givetvis var det så att på min meny fattades det tre fjärdedelar av alla pizzor. På min stackars sida fanns bara ett vegetariskt alternativ och en barnmeny. Det lilla hopp om att valet av pizzeria skulle innebära fiasko var ute när Micke gav mig hans meny...
"Al Capone", sa Micke. Jag tog en snabb koll och tyckte pizzan såg god ut, inte mer. En inbakad variant talade till min utsvultna mage och jag kunde inte motstå frästelsen, nästan. Det här var ju en tävling och då måste vi ha samma pizza tänkte jag. "Jag tar samma som han", blev svaret då den stressade servitrisen tog upp min beställning. Sen dröjde det, och dröjde. Bara för att inte chockera er läsare, kan jag säga att det dröjde lite till.
Vi började titta oroligt på klockan, bara vi inte måste kasta i oss maten nu. Då kanske det kan vara ett argument för att jag inte kände smaken av pizzan?
Just servicen var nog det enda jag kan klaga på. Nej, nu kom på en sak till. Men där tog vi blåvita saken i egna händer. En gajs-keps satt alltför synligt för att inte påverka aptiten. Den vändes snabbt bort och sen var allt frid och fröjd.
Pizzan, Al Capone, kom in. Mycket ost, stark korv och lagom gräddad. Den var god, det var den. Men inte så mycket mer. TFF är bra, inte så mycket mer. Matchen då? Den slutade 0-0, inte så mycket mer...
Betyg, Al Capone: Skala (1-5)
3+
