Marbella, dag 6 förmiddag

Alltid Blåvitt är på plats i Marbella, Costa del Sol, Spanien för att bevaka IFK Göteborgs träningsläger. Detta är rapporten från dag 6.

Nu är de här allihop. Som för att fira landslagsmännens ankomst bestämde sig vädret för att fira ihop med laget och det går att traska runt med ärmarna uppkavlade. Underbart för en frusen skandinav. Äntligen börjar lägret på riktigt.

På MPF har alla lag tillgång till två planer. Dels en fullstor 11-mannaplan och dels en 7-mannaplan. Efter den obligatoriska joggingen var det lite överraskande och för första gången under veckan den senare som Blåvitt intog. Tyvärr blev det inte mer överraskande än det. I vanlig ordning var det passningsövningar på programmet.
Medan spelarna använde fotens insida för att ge varandra bollen stod jag och pratade med sjukgymnasten Lennart Dückhow om skadorna. Ordinarie sjukgymnast Johan "Biffen" Sandberg har varit på landslagsuppdrag och ansluter till truppen först efter lägret. Men ingen behöver vara orolig. Lennart är minst lika hemmastadd i IFK Göteborg och har en gedigen meritlista. Han har stor erfarenhet ifrån IFK:s sportskadeklinik och har bland annat jobbat med U-truppen sedan 1994.
Dessutom hade han enbart glädjande besked att ge oss. Peter Ijehs lårkaka verkar ha lagt sig. Hjalmar Jonssons smäll på foten har också blivit så bra att han är tillbaka i träningen. Utöver det så är Stefan Selakovic sträckning i baksidan betydligt bättre. Alla deltog fullt ut i dagens träning. Den enda som verkade ha några som helst men efter passet var Hjalmar, men han har ju också varit borta längst och det är därför naturligt.

Niclas Alexandersson såg precis som George Mourad ut att fortfarande vara en smula tagen av den långa resan till landet i väster. Men bollen kan han fortfarande smeka till med foten så att den rullar längs med gräset utan att hoppa eller uppföra sig illa.
Det var en bedrift idag. Planen släppte så snart spelarna la lite kraft bakom stegen och till och med bollsmekaren Alexandersson tröttnade tillslut på groparna.
- Pissplan, skrek han och det är inte vanligt med den typen av utbrott ifrån allsvenskans kanske bästa spelare.
Kalle Svensson tar alla moment på allvar. När andra kan skämta lite och ta det en smula lugnare i början så går Kalle ut med full determination.
- Här, här, skriker han på bollen. Han tar med sig den och släpper iväg den till Jonas Henriksson samtidigt som han fullföljer löpningen i full styrka hela vägen förbi den kon han skall springa till. Där finns det träningsmoral att studera för unga spelare.

Spelarna står på två led. Dom skall hoppa högt med knän och springa i sidled på olika sätt. Jag står bredvid och tittar och kan inte undvika att tycka att ibland ser fotbollsträning riktigt löjlig ut.
Oavsett om det ser löjligt ut och kan tyckas vara perifera övningar så tar Arne Erlandsen dem på fullt allvar.
- Inte tappa rytmen nu, det skall vara likadant för båda, säger han.
Ingen detalj är för liten för att bry sig om.

Efter att truppen delats upp i tre grupper är det dags för kvadraten. Något annorlunda upplagd då det finns två kvadrater, en inre mindre och en stor ytterkvadrat. Fem spelare håller bollen, två jagar. Alla tränarna står uppställda bredvid varsin kvadrat och instruerar. Ett utmärkt tillfälle att se deras olika roller.
Arne jagar på i alla moment. Är inte nervös för att ryta till och piskar upp tempot med sina tillrop.
- Vinn bollen! Helvete! Vi SKALL vinna bollen, får Håkan Mild, Jonas Henriksson, George Mourad höra. Det är i hans kvadrat mest svordomar utdelas från spelarna men det är också där tempot är högst.
George Mourad lobbar bollen bort till Alexandersson. Ett par decimeter över Jonas Henrikssons hår.
- Fan, jag är för kort, skriker Jonas. Jag ler.

Stefan Landberg har hand om en yngre grupp där Andres Vasques och bröderna Berg ingår. Från Landbergs läppar kommer det mest positiva utrop. Det sägs inte så mycket å andra sidan.
Kjell Petterson instruerar i vanlig ordning i sin entusiastiska stil. När han upptäcker fel så visar han, gärna med sin egen kropp, hur man skall stå för att skära av en vinkel eller hitta en yta.

Björn Lundberg har gjort det till en grej att ha på sig löjeväckande huvudbonader. Idag var det någon blå gasbinda som han knutit runt pannan. Han och Mikael Sandklef samt, något överraskande, Leif Swärdh fick ligga på blå liggunderlägg och träna olika muskelgrupper.
- Spänn här och här, förklarar Lundberg. Titta uppåt och lyft benen.
Alla tre gör som han sagt. På andra sidan planen springer spelarna stegringslopp.

Målen ställs upp på halvplan. Alltid denna halvplan.
Tre mittfältare/anfallare möter två försvarsspelare. En av de anfallande möter ett uppspel, spelar tillbaka bollen till någon av sina kompisar och gör en båge så allihop kommer i full fart mot målet. Ett anfall sedan byter manskapet av.
Bäst är trion Smedberg, Mild, Ijeh. Gång på gång hittar de varandra i fina kombinationer. Ijeh möter bollen som han dämpar ner den till Smedberg. Han håller bollen i någon extra sekund och Håkan springer sig fri på kanten. Han får också bollen och slår ett bra inlägg längs med marken till Ijeh som lobbar den över en chanslös Alvbåge.
Så såg det ut mer än en gång.

Andres Vasques och Niclas Alexandersson spelade ihop och hittade varandra bra också. Vasques hittade den mer rutinerade yttern ett flertal gånger med fina bollar i djupled. Alex fötter var tyvärr en aning skeva i dag och han fick inte bollen i mål så ofta som han borde.
Daniel Johansson överraskade i en hård närkamp med Adam Johansson och slår bollen runt försvararen in till Marcus Berg. Han drar till och Bengt Andersson kan bara titta på när bollen borrar sig in i nätet vid bortre stolpen. Vackert.

Mikael Sandklef står och dricker en flaska vatten med uppkavlade byxben. Han tittar längtande mot anfallsövningen. Jag förstår honom. Att vara ute och promenera dagarna i ända när lagkamraterna får göra mål är inte kul. Och kanske var det just det som var mest glädjande idag. Mål, massor utav mål. Äntligen får man se det på träningarna.

Nåja, det var kanske inte det mest glädjande. Det mest glädjande är, precis som så ofta förr, en tunnhårig lagkapten som heter Håkan Mild.
Han haltar inte. Han går inte av. Han är med och är så bra och så rolig att skåda att mitt blåvita hjärta blir alldeles varmt.
När han i det efterföljande tvåmålsspelet trär upp en boll i krysset bakom John Alvbåge står jag bara och myser. Och jag hoppas. Hoppas, hoppas, hoppas att han får vara lika hel, frisk och på spelhumör rakt igenom hela säsongen. Då kan jag inte se vad som skall kunna stoppa oss.

Tvåmålspelet bjuder på mer delikatesser. Adam Johanssons backspel exempelvis. Eller för den delen samspelet mellan Alexandersson, Ijeh och Selakovic. Bengt Anderssons reflexräddning på ett skott från Mourad som touchar Marcus Berg. Att Ijeh är omöjlig att ta bollen ifrån. Eller kanske Sebastian Johanssons tilltagande form. Det blir också en övertygande 5-1 seger för laget i de gula västarna. Men med ett lag som ser ut som en startelva så är det kanske inte så förvånande.

I eftermiddag finns jag på plats på andra träningspasset. Hoppas det blir lika bra då.


Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:

Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone

Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.

Johan Lindström2005-01-31 14:20:00

Fler artiklar om IFK Göteborg