Marbella, dag 8 förmiddag
Alltid Blåvitt är på plats i Marbella, Costa del Sol, Spanien för att bevaka IFK Göteborgs träningsläger. Detta är rapporten från dag 8 förmiddag.
De spanska trädgårdsmästarna satt fortfarande på sina små traktorer och plattade till planen när jag anlände imorse. Solen bröt precis över bergstoppen i bakgrunden och röken stod ur munnen när man andades. Det värmde med en näst intill komplett trupp som deltog. Marcus Berg är en smula övertränad och har en känning i ljumsken.
- Helt normalt under ett träningsläger, menade sjukgymnasten Dückhow, inget att oroa sig över.
Mikael Sandklef var naturligtvis inte med. Men idag fick han promenera i alla fall.
Av någon anledning skall det vara handboll i Blåvitt nu. Varenda träningspass inleds efter joggingen med någon form av spel med händerna involverat. Idag var det två mål som låg ner så att det som normalt är underdelen bildade målet. Händerna fick man passa med, men inte göra mål. Det skulle göras på huvudet.
Det började lite lojt och Arne gick in och röt till nästan omgående. Den något mer förlåtande attityden på eftermiddagens träningspass stannar just på eftermiddagen. När det är tidigt pass skall det banne mig jobbas.
Många spelare på liten "plan" borgar inte direkt för skönspel. Men både Peter Ijeh och Stefan Selakovic gjorde ett par vackra språngnickar i alla fall. Dennis Jonsson visade hur man inte skulle göra. Två gånger om.
Mikael Bjärsmyr la upp bollen för "Cliff" någon halvmeter framför målet. Det är helt öppet och bara att trycka till. Han missar.
- Det måste vara mål där Dennis, skriker Lampan.
Spelarna går ner till den lilla planen och kör lite kvadraten. Först med händerna, sedan traditionellt med fötterna.
- Bevegelse, hela tiden, hör jag Arne ropa bakom mig när jag promenerar bort till en plätt som solen värmer upp.
Efter lite snabba fötter kommer spelarna tillbaka till den stora planen.
Marcus Berg kommer också gående. Han har rehabat med Björn Lundberg i gymmet. På vägen till bänken så stöter han på en boll. Först ser det ut som han skall låta den ligga, men han stannar till i steget och tar den med sig lite försiktigt. Framför honom står ett mål uppställt. Han bara kan inte gå förbi det utan att lobba iväg den så det rasslar i nätet.
Symboliskt på något sätt.
De friska killarna kör anfallsövning av välkänt snitt. Målvakten slår en lång utspark. Mittbackarna tar emot och fördelar upp till en mittfältare som slår upp mot en mötande forward eller en mittfältare. Antingen skarv direkt ut till en yttermittfältare alternativt en uppspringande ytterback. Under tiden har forwarden gjort en båge och löper tillsammans med tre andra in mot straffområdet för att avsluta ytterns inlägg.
Det känns tjatigt att skriva det, men det måste sägas. Martin Smedberg och Adam Johansson fortsätter att slå riktigt bra inlägg. Det är inte bara jag som tycker det.
- Mycket bra inlägg Smedberg, ropar Lampan och flera av medspelarna håller med.
Magnus "Ölme" Johansson slår en boll lite på chans inåt mitten. Den blir för hård och för lång.
- Håll ögonkontakten Ölme, ropar Arne. Ha ögonkontakt med spelaren!
Adam Johansson slår ett inlägg några minuter senare. Håkan Mild hoppar över bollen som George Mourad lägger ner mot hörnflaggan. Ozcar Wendt hinner upp den precis innan den går över linjen och får in en lyra mot Bengt Anderssons högra stolpe. Jag är övertygad om att det var det, men Peter Ijeh vill annorlunda. Han löper in och kommer precis framför Bengan. Hans lobbnick går mellan målvaktens händer och seglar långsamt in i bortre hörnet.
Efter en kort drickapaus ("ta med er drickat!") så flyttas laget ner till det andra straffområdet. Där står det två mål uppställda på ungefär straffområdsgränsens yta. Fyra lag skall spela en prestigefylld turnering, fem mot fem ett tillslag. Så fort man släppt in ett mål får man gå av och bytas av ett annat lag.
Det går snabbt, det är tufft och det är naturligtvis mycket trångt. Det hindrar inte Kalle Svensson från att skjuta på allt som rör sig. Eller Peter Ijeh att två gånger på raken vara nära att skruva in bollen där han står i linje med sitt eget lags mållinje.
Det hindrar inte heller spelarna från att vilja vinna till varje pris. Eller Bengt Anderssons obligatoriska Vasques-tillsägelser.
- Du har bara ett tillslag varför dämpar du?
Vasques lyssnar inte, han fortsätter att försöka sig på svårigheter.
Ijeh stannar kvar vid sin mållinje. Tillslut får han också till målet. Inte skruvat sedan tidigare utan med ett rakt hårt skott.
Arne tittar på. Kastar någon kort kommentar och låter blåser av om matcherna är mållösa för länge. Efter en lång stund av intensiva matcher så säger han.
- Vi kör semifinaler och sedan en final.
Spelarna går i taket.
- Så alla dom andra segrarna räknas inte, frågar Alex två gånger rakt ut i luften. Inget svar.
Han vänder sig i desperation mot mig.
- Du har väll koll? Vilka leder?
Jag har inte antecknat och är tvungen att göra honom besviken.
Semifinalerna börjar. Det gula laget, som innehåller ynglingarna Vasques och Jonatan Berg och som inte har så många segrar möter det namnkunniga rosa. Alexandersson, Risp, Selakovic. Det här skall bli en lätt match. Mikael Bjärsmyr håller inte med alls. Han avgör för de gula västarna med ett fint skott. Mycket till Hjalmar Jonssons glädje.
- Vi har inte vunnit en match, ändå är vi i final, ler han fram.
Fredrik Risp är så besviken att han tar en flaska av det värdefulla vattnet (dom fick bara två kartonger i morse) och kastar den hela vägen ut från anläggningen.
Nästa semi är på tapeten. Spelet böljar. De blå verkar ha ett litet grepp när John Alvbåge, med någon form av känning - han haltar, tar upp bollen. George Mourad har gjort en löpning runt hela planen och dyker upp framför Bengt Andersson. John rullar ut bollen till Mourad som bara vinklar in den med en liten klack.
- Vackert skall det vara, säger jag.
- Det räknas ju inte annars, säger George.
Finalen mellan de gula och de gröna avgörs snabbt. När Hjalmar Jonsson drar till och när bollen går i nät sätter han sig på knä och skriker ett segervrål. Det är slut och över, laget joggar ner.
När jag promenerar bort mot presscentrat kastar jag ett ögonkast bakåt. Hjalmar springer bort mot de andra spelarna som redan börjat nedjoggningen med Björn Lundberg. Hans hand är fortfarande höjd i en segergest.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
