Krönika: Förhoppningarna får vänta
"Ni vet den där drömmen där man springer och springer utan att komma någonvart, den känslan vill jag att motståndarna ska ha när de kommer till Råsunda. Det ska vara mentalt jobbigt att möta AIK."
Det var ett tag sedan och mycket har skett sen dess. Lyckligtvis så har chansen att skriva en lustig nyårskrönika passerat så istället får vi fokusera på det som komma skall. Om mindre än en vecka så spelas första träningsmatchen och det är inte utan att det börjar kännas i fotbollstarmen.
Även om första matchen inte består av ett "toppat" lag och spelas mot Enskede, så ska det ändå bli väldigt kul att se lagets första stapplande 3-5-2-steg.
Förhoppningsvis har jag i år lärt mig läxan från tidigare år att inte bli alltför hoppfull. För trots att jag tror att vi har en kompetent tränare med en detaljerad vägbeskrivning och en relativt stark trupp så bör jag akta mig för att ta ut saker i förskott. Jag behöver bara blicka ett år bakåt i tiden för att inse att mina känslor inte alltid ger en rättvis bild av framtiden. Förra året var jag nästintill lyrisk över en röd tråd, ett långsiktigt spelsystem och ett samarbetsavtal. Idag är allt det borta och vi ska möta lag som Falkenberg och Boden - i seriespelet.
Nu väntar alltså ett år i Superettan och hela 30 omgångar ligger framför oss, om nu inte SvFF har något annat på lut. För om både AFF och ÖSK får spela i Allsvenskan så saknas ett lag i Superettan och frågan är om de väljer att fylla på med ett lag underifrån eller om de spelar serien med ett lag mindre. Skulle de välja det senare alternativet så kan AIKs publikbudget spricka innan säsongen ens börjat.
Nåja, det är väl lika bra att rensa huvudet från alla misstag som görs utanför plan genom att fokusera på den sportsliga biten. De flesta säger att det kommer att krävas vilja och kämpatag för att klara av Superettan, och jag är beredd att hålla med. Men jag tolkar det inte som att vi måste vara ett huvud längre och ha fem kg mer muskelmassa än våra motståndare. För mig handlar det minst lika mycket om att vara stark mentalt samt att de fotbollsmässiga kvalitéerna är tillfredställande.
Jag både tror och hoppas att Norling inte har för avsikt att vinna Superettan med fokus på hårt spel, eller någon sorts inställning att det ska göra ont att möta AIK. Då tror jag vi blir långvariga i Superettan. Vi kommer aldrig att gå upp om vi sänker oss till en lägre nivå, om vi anpassar vårt spel efter standarden i Superettan.
Vår före detta Solnagranne tog sig inte upp främst på grund av ett hårt spel, istället la man grunden till det spel som man på senare år anpassade till allsvenska förhållanden, vilket också gett resultat. Kan Norling visa upp ett AIK med Superettans bästa passningsspel och ett disciplinerat spelsystem där alla kan sina roller tror jag att vi har stora chanser att ta oss upp redan i år.
Låt oss utnyttja den matchbild vi ofta kommer att stöta på. Vi kommer att ha mycket boll, kan vi då behålla bollen inom laget, med hjälp av ett bra passningsspel, så kan vi också tvinga våra motståndare att jobba dubbelt så mycket för varje boll. Kan vi sedan utnyttja vår centralt starka defensiv genom att styra motståndarna dit så kan vi förhoppningsvis trötta ut våra motståndare än mer.
Ni vet den där drömmen där man springer och springer utan att komma någonvart, den känslan vill jag att motståndarna ska ha när de kommer till Råsunda. Det ska vara mentalt jobbigt att möta AIK.
Norling känns som rätt man att åstadkomma det här i dagens AIK, främst med tanke på hans erfarenheter från Baxter. Att ha ett disciplinerat spelsystem med tydliga direktiv för olika situationer är inte den enda vägen till framgång. Men i den situation som AIK befinner sig i nu så är det troligtvis rätt väg att gå. Eftersom våra spelare inte alltid håller toppklass så kan det förhoppningsvis bli en trygghet för spelarna att alltid kunna falla tillbaka på grunddirektiv när spelet låser sig.
***
Gårdagens "avslöjande" i DN är egentligen inte särskilt häpnadsväckande, det mesta är gammal skåpmat. Men det är, ytterligare, en bekräftelse på vad vi redan vet. Det görs nya misstag och gamla misstag åtgärdas inte. Det blir alltmer omöjligt att försöka förlåta det som hänt och ge ledningen förnyat förtroende då sådant här dyker upp och vittnar om hur dåligt ställt det är i klubben. Visst finns det förmildrande omständigheter, men det gör det å andra sidan alltid i AIK. De som arbetar inom AIK måste kunna prestera trots stress och press, något som tyvärr inte verkar fungera. Har vi inte en tydlig och kompetent organisation så är jag rädd för att vi inte klarar det här nästa säsong. För blir det turbulens så är det viktigt att allting fungerar internt såväl som externt. Kommunikation, ansvarsfördelning och en övergripande plan måste finnas. Annars riskerar mindre incidenter att växa till större problem. Något som vi verkligen inte har råd med kommande säsong.
***
Gårdagens andra "avslöjande" handlar om allas vår Derek Boateng. För mig, som inte har varit med i flera årtionden, så är han en av de mest lovande spelarna jag någonsin sett i AIKs tröja. Hans insatser mot Valencia och Dif var fenomenala, medan han sedan kunde följa upp med riktiga bottennapp i serielunken. Jag tvivlar starkt på att derbyn mot BP och bortamatcher mot Falkenberg kan ge honom den motivation som hittills krävts för att han ska kunna prestera. För även om man kan dra till med någon klyscha i stil med att nu måste prestera för att visa att han hör hemma i en bättre liga, så är problemet att han har haft den moroten under hela sin vistelse i AIK. Få, om ens några, saker talar för att motivation ska dyka upp i Superettan. Vem vågar "gambla" på det sättet i dagens AIK, ett AIK som inte har råd att göra fler misstag? Även om det kan betala sig framöver så är jag skeptisk till om det är rätt att riskera klubbens framtid för en eventuellt lukrativ försäljning.
***
Slutligen; Glöm inte Svenska Cupen, den stora chansen till revansch. Helgen bjöd på ett antal matcher från den engelska FA-Cupen och det var inte utan att man drömde sig bort till cupmöten mot Göteborg eller Djurgården. Det engelska seriesystem är fullt av klassiska lag med stora supporterskaror som av olika anledningar ramlat ur finrummet och för dessa är cupmatcherna väldigt stora. Kanske är det just en upplaga av Svenska Cupen med lag som GAIS, Norrköping och AIK i Superettan mot Göteborg, Malmö och liknande lag det som krävs för att väcka liv i den, än en gång, insomnade cupen.
