Säsongssammanfattning 2004
Vi togs aldrig riktigt på allvar, kanske var det därför vi lyckades så bra, underskattningen gjorde oss bara starkare.
Allsvenskan 2004 var den mest innehållsrika säsongen någonsin ur Kalmar FF:s perspektiv. Motgångarnas säsong i form av domarskandaler framför allt, men ändå med en vilja att besegra det negativa som stod i vägen. Jag tänker framför allt på dessa utvisningar och hårda avstängningar som präglade lagets säsong, domarnas förmåga att aldrig hitta någon straff, men även den negativa kritik laget fick utstå från media även om de spelade bra.
Vi togs aldrig riktigt på allvar, kanske var det därför vi lyckades så bra, underskattningen gjorde oss bara starkare. Ingen i fotbolls-Sverige kunde ens drömma om att placera Kalmar på den övre delen av tabellen på förhand.
När väl säsongen var igång och vi märkte att Kalmar faktiskt kunde stå upp mot jättar som Djurgården och Malmö, först då fick folket upp ögonen för bönderna från Småland. Men var det någon som tog laget på allvar? Nej. Ingen brydde sig om oss och trodde att framgångsvågen snart skulle ta slut, men vi gled vidare genom matcherna och levererade mer än vad som var förväntat. Jag ser en väldigt stor likhet med FF:s säsong och vad som just nu pågår i både Premier League och Serie A. I England är det Everton som överraskar och i Italien är det Udinese. Det kommer alltid att finnas sådana här lag, lag som överraskar gång på gång. Och om detta blir fallet även nästa säsong så ska vi vara glada över att media är så naiva som återigen undervärderar oss.
Spelarinsatserna i år var ytterst fenomenala. Vi inhandlade inte så uppseendeväckande spelare förrutom Dedé. Men vi visste att de skulle göra ett bra jobb. Stridsmaskinen Dedé Anderson lovade att göra 20 mål och det trissade ju upp våra förväntningar. Fabio visste ingen vem det var men Nanne visste ju uppenbarligen vad han gjorde, då han plockade hit honom från ryska ligan. Han var den spelare som fick liv i FF:s anfallsspel. Han var den som levererade de rätta passningarna och som fick de varmaste applåderna av de gamla supportrarna på huvudläktaren. Cesar hade svårast att anpassa sig till den svenska fotbollsfilosofin, men blomstrade med tiden ut till ett givet anfallsvapen på sin vänsterkant i slutet av säsongen, då han t. ex. snurrade upp Alexander Östlund i den sista matchen mot Hammarby. Brassarna gjorde vårt anfall komplett och jag vill sända en varm tanke till Diogo. Han förgyllde ett par matcher, då vi hade flera avstängningar, genom sina vackra mål och härliga målgester.
Anfall är bästa försvar brukar det heta, I FF:s fall var det tvärtom. Henke Rydström var fältherren på mitten som fördelade bollarna. Våra försvarare var de bästa i Allsvenskan med Bagarn i spetsen. Joachim Lantz och han nickade bort alla bollar som kom i närheten av vårt straffområde och hjälpte Wastå i målet på ett superbt sätt. Hemvändande Tobbe Carlsson skall också han ha en eloge för sitt fina arbete.
På tal om fotbollsgalan så här ur ingenstans. Jag vet att jag och hela Kalmar blev lite förvånade när ingen spelare eller ledare ens blev nominerade till någonting. Jag menar, inte ens till Årets tränare? Att sluta 5:a måste ju ha berott lite på Nannes taktiska kunskaper, även om man hade synpunkter på taktiken då och då... Eller iallafall en nominering till Petter Wastå som för övrigt blev utsedd till årets FF-spelare enligt truppen..
Säsongen 2005 skall snart ta form genom träningsmatcher och förväntningarna har höjts en nivå. Vi ser fram emot en säsong av härlig fotboll på Fredriksskans och på övriga arenor i Sverige. Med en massa mål och hårda kamper. Jag önskar vårt kära Kalmar FF en mycket bra säsong 2005 och vem vet? Kanske får vi se Henrik Rydström slå in en straff nästa säsong..
