Ska man flytta på George får man jobba, del 2
Del 2.
När man intervjuar George Mourad, precis som de allra flesta fotbollspelare för den delen, så får man oftast floskler och klyschor i mikrofonen. Det verkar ingå i den professionella inställningen som allsvenska spelare måste tillskansa sig. Trots det är det alltid kul att snacka med honom. Han har en naturlig och lugn charm som gör att man känner sig avslappnad och skrattar mycket. Hans ögon glittrar till när han säger något roligt.
Dom glittrar av en annan anledning ute på planen.
George Mourad får ofta frisparkar emot sig. I de allra flesta fallen för att han är stor och stark.
- Det är lite så. Hade jag fått lika många avblåsningar med mig i fifty-fifty situationer som man får mot sig så hade man varit inblandad i frisparkssituation varenda gång.
Är du en ful spelare?
- Nej inte fulare än vad mittbackarna är mot mig.
Vad gör dom då?
- Det är lite tjyvknep hela tiden. Dom springer och nyper och knuffar en. Försöker få mig ur balans.
Du hade lite problem med humöret tidigare?
- När jag var yngre så var jag snabb på att ge igen. Vissa gånger kom jag ur matcherna helt och då hade dom ju vunnit på det.
Det har du jobbat med?
- Det har jag fått jobba med. Framförallt har mina medspelare i Blåvitt, Bosse, Stefan och Kjell hjälpt mig väldigt mycket.
Hur?
-Genom att lära mig att alltid försöka hålla humöret uppe. Att lägga saker åt sidan och bevisa på plan istället. Dom kan springa och nypa på mig hela tiden så länge de inte tar bollen så blir dom mer frustrerade än jag.
Och du gör ingenting tillbaka?
- Jo det är klart. I någon närkamp kanske man smäller på lite extra. Tar en onödig frispark någon gång. Markera att jag inte tolererar hur mycket som helst.
2005 har börjat bra för George Mourad. Redan innan årsskiftet var det klart att han skulle åka med landslaget och spela matcher i USA mot Mexico och Syd-Korea.
Det gjorde han innan han kom till lägret i Marbella. Han spelade från start i den första matchen och som inhoppare i den andra.
- Jag hade det jättebra. Framförallt eftersom man fick åka till USA och se det landet. Naturligtvis är det även roligt att ha varit med i landslaget. Roligast av allt var kanske att det gick så pass bra som det gjorde.
Hur märkte du att det gick bra?
- Det var väldigt lätt att spela. Spelet lossnade väldigt fort. I matcherna var det lite jobbigare. Vi hade inte så mycket boll som jag är van vid. Men det fungerade ändå.
Du var lite nervös innan du åkte?
- Jovisst var man nervös, men det var även de andra spelarna som var där för första gången. Niclas, Risp och Sandberg var ju där också så det var lugnt.
Förbundskaptenerna?
- Dom var jättetrevliga. Lätta att handskas med, man kände sig verkligen välkommen med en gång.
Detta var ju lite B-landslaget, känner du att du är och hugger på en A-landslagsplats?
- Blir man uttagen i denna truppen är man närmre ett A-landslag. Förbundskaptenerna har fått upp ögonen för en och vill testa hur man fungerar i internationella matcher på hög nivå.
Det testet bestod du bra?
- Jodå, det gick hyfsat. Dom var nöjda med mig.
Du gjorde mål också?
- Ja men det dömdes tyvärr bort. Det hade varit kul att göra det första landslagsmålet.
Det är inte bara George som tycker att det gick bra. Lasse Lagerbäck berömde honom efter lägret och sa att han var den som imponerat mest av anfallarna. Trots det var det Malmö FF:s forward Markus Rosenberg som fick en plats i truppen mot Frankrike. På gamla meriter - hans förra säsong.
Viktiga matcher och viktiga test stundar ändå för George och IFK Göteborg inom kort.
- Det skall bli jätteskoj att sätta igång med Royal League. Oavsett när det är på året så spelar du hellre en tävlingsmatch än en träningsmatch. Det är inte samma sak att ladda inför en träningsmatch som det är inför en tävlingsmatch. Man ger alltid det där lilla extra.
Vinnarskallen säger inte att du vill vinna till varje pris även i en träningsmatch?
- Självklart vill man vinna alla matcher, men lite omedvetet ställer man in sig lite annorlunda inför en tävlingsmatch.
Känns Royal League som en riktig tävling?
- Det gör det. Det är nordens bästa lag som gör upp om titeln.
Vad är skillanden på Royal League och allsvenskan?
- Vissa gånger har det varit lite tuffare i Royal League än i allsvenskan. Det beror nog i och för sig mest på att danska eller norska domare tillåter mer än svenska. Det finns tillfällen där jag vet att jag hade fått en varning i allsvenskan men som inte ens ger en frispark i Royal League. Det är nog där skillnaden ligger.
En nyttig erfarenhet för laget?
- Självklart är det en nyttig erfarenhet för oss överlag. Samtidigt kan det få en motsatt effekt för oss när allsvenskan börjar - att vi är lite för tuffa.
Det låter inte bra George, du får ju redan nu för många avblåsningar emot dig?
- Nejdå, man är nog så pass klok som fotbollsspelare att man märker under de första fem minuterna hur nivån ligger.
Svenska domare, vad kan man säga om dom?
- Jag skall ju inte sitta och trycka ner alla domare och säga att dom är dåliga. Men man tycker att dom kan höja sig ett par snäpp. Det kan naturligtvis vi också göra.
Vad är det som saknas hos domarkåren?
- Framförallt är det att ha förståelse för reaktionerna. Man får ju inte reagera. Så snart man reagerar på ett konstigt domslut så får du en tillsägelse, nästa gång blir det varning. Det går inte att kommunicera med dom på plan utan dom är fruktansvärt arroganta på det sättet.
Varför tror du att dom är så?
- Det vet jag inte, men det hade varit lättare om man kunnat diskutera mer med dom. Fröjdfelt kan man diskutera med. Honom kan man prata med.
Är det den enda?
- Ja, annars har jag väldigt svårt att se att man kan reagera på ett domslut.
Läs vidare i del 3.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Marbella möjliggörs genom sponsring från:
Alltid Blåvitts läsare
och
Weblink IP Phone
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
