Halmstads BK-Örebro SK 3-0

HBK visar klass- i 30 minuter - mot ett svagt Örebro. Nu väntar Bohemians i onsdagens ödesmättade CL-kval.

Efter den snöpliga hemmaförlusten mot Bajen väntade idag en ny ”måstematch” mot Örebro SK för ett pressat mästarlag. Matchbilden såg länge likartad ut som mot skrällgänget från söder, men den här gången var det dessbättre äntligen HBK:s tur att ha lite marginaler på sin sida och efter ett tidigt ledningsmål i andra halvlek var det bara ett lag på banan, och HBK kunde enkelt gå ifrån till en klar 3-0-seger.

Länge såg det dock ut som om HBK:arnas seghet och slarviga passningsspel kombinerat med uppoffrande slit från närkelagets sida skulle resultera i ännu en svårsmält besvikelse för hemmalaget. Första halvlek innebar förvisso mycket bollinnehav för hallänningarna, men det skapades egentligen bara några halvchanser mot gamle Anders Karlsson i ÖSK-buren, och när tempot dessutom var makligt och yttermittfältarna Wowoah och Mini hade svårt att få några ytor, så såg det inte så speciellt ljust ut.

Ovanstående scenario berodde givetvis inte bara på att HBK uppträdde svagt, utan även på att Örebro som så många andra lag på Örjans vall spelade defensivt, var aggressiva vid HBK:arnas speluppbyggnad, krympte ytorna och låg och lurade på enstaka kontringstillfällen. Några riktigt farliga sådana dök dock aldrig upp på hela matchen, för duon Svensson-Jönsson var på sin vakt. Duon Maruti-Paulsson är förvisso duktiga, men nog känns ÖSK bra mycket uddlösare utan den till MFF flyktade Niklas Skoog. Att det stod 0-0 i paus efter en tråkig, temposvag och chansfattig första halvlek var därför knappast någon överraskning.

Dessbättre för alla hemmasupporters så fick dock andra halvlek ett helt annat förlopp. HBK fortsatte omgående i sin sedvanliga stil att mala på, men man visste också att ju längre matchen led desto större skulle frustrationen och otåligheten bli hos HBK:arna, och man skulle kunna bli sårbara för enstaka kontrastötar. Man behövde ett mål helt enkelt!

I den här typen av tillknäppta tillställningar är det ofta individuella misstag som avgör. Mot Bajen var det väl kanske Håkans osäkra agerande vid de båda målen som avgjorde, och mot Örebro blev det en på tok för lös bakåtpass från Patrik Anttonen som gav HBK det förlösande första målet. Sella låg som vanligt och lurpassade på topp, och när en så kvick spelare serveras sådana gratislägen blir det givetvis mycket farligt. Vi som sett Stefan i liknande lägen tidigare i år vet dock att karln har en otrevlig benägenhet att missa klara lägen; och därför har det alltid varit föremål för spekulation om Selakovic ska spela på mittfältet eller i anfallet. Detta såg man dock inga tecken på nu, när Sella hur elegant som helst rundande Karlsson och rullade in bollen. Sella:s 6:e mål, och hans första spelmål på ett bra tag (TFF borta, då han för övrigt också gjorde mål på en lös bakåtpass).

Det skulle dock bli ännu bättre! Efter målet tappade naturligtvis ÖSK en hel del av sin fighteranda, och blev också tvungna att gå upp och därmed ge ännu mer ytor till flyfotade spelare som Stefan Selakovic och Robert Andersson. Det var därför inte helt ologiskt att samme Sella 10 minuter senare rann igenom på nytt, nu snyggt framskarvad av Petter Hansson. Ensam med Anders Karlsson överraskade han oss på nytt genom att hur kallt som helst sätta tvåan för Halmstad, och sjunde målet för egen del, och nu kändes matchen avgjord.

Nu var det bara frågan om hur stor segern skulle bli då ett inspirerat och självförtroende-taggat HBK spelade ut och skapade läge efter läge mot ett allt mer håglöst Örebro. Man fick dock nöja sig med ytterligare ett mål, som glädjande nog gjordes av inhoppande Martin Ekström. Efter kalabalik vid en hörna lyfte Selakovic fram bollen till ”Ekan” som snyggt knoppade in den i mål. Det var Martins andra mål i år, och han ser ut som ett stort framtidslöfte för "Klubben".

På presskonferensen var det förstås en lättad Tom Prahl. Han talade om den likartade matchbilden som mot Bajen, där HBK har stort bollinnehav mot en defensiv motståndare, men där man samtidigt får se upp för djupledsbollar på kontrande motståndare. Det gäller enligt Prahl i dessa lägen att backlinjen är alert och att man genom tålamod till slut ska kunna trötta ut motståndaren och pressa dom till misstag; en strategi som ju lyckades alldeles förträffligt i dagens match, men sämre mot Hammarby. Tom var nöjd med lagets sista halvtimme (den efter ledningsmålet), där laget visade upp ett självförtroende som man enligt HBK-tränaren kommer ha stor nytta av i framtiden. Att HBK:s ”utnötningsstrategi” verkligen brukar fungera kunde han även presentera i siffror, då Prahl konstaterade att man av 28 gjorde mål gjort hela 20 efter paus. HBK vinner i längden, skulle man alltså kunna säga!

Förre HBK-tränaren Mats Jingblad såg förstås måttligt road ut. Han konstaterade att man lyckades hålla jämna steg med Halmstad i blott en halvlek. Han var nöjd med den defensiva insatsen i 1:a halvlek, men att de offensiva initiativen lämnade mycket övrigt att önska. Vad beträffar andra halvlek påpekar han att man inte får göra sådana misstag som vid ledningsmålet mot HBK, och att man därefter började hänga med huvudena, och att det därmed inte var något snack om saken, utan han kunde bara gratulera HBK till den rättvisa segern och önska laget lycka till i Champions League. Frågan om hur mycket Skoog saknades kom förstås upp, men Mats tyckte att detta resonemang är tämligen ointressant nu när spelaren inte längre finns tillgänglig, men passade ändå på att påpeka att man inte ersätter en av allsvenskans offensivt duktigaste spelare utan vidare.

Vad beträffar spelarbetyg så var givetvis tvåmålsskytten Selakovic den store stjärnan för dagen. Teknisk, snabb, alert och för dagen dessutom målfarlig; det bådar gott inför fortsättningen. Även backlinjen var stabil, med undantag för Stefan Vennberg som varvade riktigt bra prestationer med slarvigt passningsspel och allmän darrighet. Mittfältet var inte heller helt lyckat, och man kräver mer av ytterlöparna Nilsson/Wowoah samt långsamme Torbjörn Arvidsson. Petter Hansson var ok, men har lite för hög felprocent i sitt agerande. Martin Ekströms inhopp var förstås positivt, och han fick också beröm av Prahl.
I Örebro var det tämligen slätstruket, och det här laget kommer nog få en jobbig höst om inte kenyan nr 2 får dom att lyfta ordentligt. Jingblad var dock nöjd med de unga inhopparna Jon Lundblad och Mirza Jelecak.

Efter denna nödvändiga triumf väntar nu hård matchning för halmstadslaget både i Allsvenskan och Europa de närmaste veckorna. Redan på onsdag väntar första matchen mot Bohemians FC På Dalymount Park i Dublin. Bohemians Pete Mahon var för övrigt och spionerade på ”Halmstads” (som vi kallas internationellt) i den här matchen, och även vi på Himlen är blå fick oss en kort pratstund med irländarnas sympatiske manager, något som också kommer publiceras inom kort. Men med tufft försvarsspel, uppoffrande mittfältsspel och press på bollhållaren samt en Sella i topp- och målform ska väl även detta gäng kunna klaras av, eller?

Daniel Andersson2001-07-21 22:00:00

Fler artiklar om Halmstads BK