Måndag morgon...
...och en svårt febersjuk redaktör framstår som fullt frisk i jämförelse med Malmö Kommun.
Kommunpolitiker är inte så dumma som man tror. Dom är dummare. Ursäkta att jag travesterar Stickan Andersson så här på måndagsmorgonen, men det kan inte sägas bättre. Jolle-jippot blir av och jag är inte förvånad. Det är nämligen så kommunalpolitik, och mycket annan verksamhet, fungerar. Finns det ett personligt intresse hittar man alltid vägar förbi förnuftets betonggrisar.
Hade Illmar och dom andra varit ointresserade av segling hade hela evenemanget inte ens kommit på fråga. Och det är precis samma logik som ligger bakom att vi fortfarande inte vet vad som kommer hända med Malmö Stadion. Om något kommer att hända det vill säga.
Ryktet säger att bollen (eller den heta potatisen?) nu ligger hos MFF. Gör den det är det ett steg på vägen. Men det tog alldeles för lång tid att passa den. Jämför handlingskraften och ledtiderna med hur Americas kvalcup drevs igenom så förstår ni vad jag far efter. Hade Illmar varit en fotbollsvän hade frågan om inte varit löst (det förmodligen inte upp till honom att lösa den), så åtminstone ute ur kommunhuset för flera år sedan.
Tror ni mig inte så fundera lite grand på ett annat fenomen, sponsring. Så här i alpina VM-tider; är det någon som har bytt elbolag till Vattenfall? Eller blev ni vansinnigt sugna på kexchoklad när Anja Pärson kom sjua i störtloppet? Sponsring styrs också av personliga intressen. Mycket publik och stor TV-exponering gör det bara lite lättare att driva igenom. Någon på Cloetta gillar skidåkning, och då sponsrar man det alpina landslaget. Illmar gillar segling och då sponsrar han en båtparad.
- - - - -
Satt och tänkte på en annan grej. Som fotbollssupporter ska man helst ha varit med länge. Ju längre man hållit på ett lag desto mer supporter är man. Sen ska man inte bara plockat russinen, utan också varit med när det blåst kallt. En lång, lång, lång bortaresa, svinkasst spel och förlust, innebär automatiskt ett kliv upp i supporterhierarkin. Inget konstigt med det. Ju mer tid man lagt ned desto mer har man visat sitt engagemang. Och ju fler förluster man varit med om, desto mer visar man sin hängivenhet.
Det enda konstiga är egentligen att man diskuterar precis tvärt om när det kommer till klubbens fotbollsspelare. Sug på den.
- - - - -
Årsmöte den 25 februari. Efter år av väntan spelar Madsen äntligen ut sina ess i stadionfrågan. Eller?
- - - - -
Kommentarer vi aldrig kommer få höra: "Han fyller 32 i år, det är bara att inse att han är slut som supporter", och "Jasså, dubbel-Anders, du vill komma hem till klubben nu? Djävla medgångsspelare".
