Krönika: Nedräkning
Nedräkningen fortsätter, vi närmar oss den allsvenska premiären med stormsteg. Nästa stopp på vägen är soliga Portugal som i år återigen står värd för det årliga träningslägret i mars.
Personligen tycker jag lägrena ofta är relativt slätstrukna ur supporter-synvinkel, de bjuder inte på speciellt mycket sensationella nyheter och jag hetsar inte upp inför AIK:s avresa. Annat vore ju om man som Kalmar-supporter fick ta del av Rydström och CO:s galna, banbrytande och fängslande ”bakom kulisserna läger-reportage”.
För att prata allvar. Brukar egentligen aldrig ha några större förhoppningar kring resultaten eller de individuella prestationerna under försäsongslägren i Sydeuropa, att undvika skador känns viktigare än att rada upp segrar.
I år hoppas jag emellertid på att framförallt en spelare visar framfötterna, tar ett par steg framåt för att sedan under säsongen knäppa en rad belackare på näsan.
Hittills har Khari Stephensons tid i AIK milt uttryckt inte varit helt smärtfri. Jamaicanen ådrog sig en skada förra året precis innan premiären och känslan är att sviterna från den förstörde hela säsongen. Felpassar, märkliga beslut och ett lojt intryck på planen kombinerat med en prislapp på flertalet miljoner kronor innebar växande kritik från både media och supportrar. Kort sagt så var Kharis debutår i gulsvart allt annat än den succé man hoppats på.
Unnar därför verkligen Stephenson ett lyckat Portugal-läger, för lagets, men framförallt för hans egen del. Tror en bra träningsvecka förenat med fina matchprestationer kan lösa upp en hel del nervknutar hos mannen i fråga. Osäkerheten kring nummer tjugos roll i laget är uppenbar, efter fjolårs prestationer och en hårdnande konkurrens på innermitten, inte minst med tanke på senaste värvningen av Ortiz, tror jag Khari på sin höjd är nummer tre-fyra på innermittfältet i Norlings bok. Ett bra läger kanske kan röra om i hierarkin på mittfältet, men framförallt lätta på ångesten som rådvillheten kring sin egen roll innebär. Viktigt för Khari att ta chansen.
Är inte ”tjenis” med Stephenson och det finns inga personkänslomässiga anledningar till att jag hoppas att han höjer sig i vår, om sanningen ska fram sågade jag mittfältaren vid fotknölarna alltför många gånger på Råsunda under förra året. Skälet bottnar snarare i en oro för ett alltför endimensionellt anfallsspel. Som jag ser det så har AIK fortfarande inte täppt till tomrummet som Wilton lämnade efter sig i höstas. Krampaktighet och fantasilöshet är ord som alltför ofta kan beskriva AIK:s anfallsspel, det saknas någon som vågar, vill och kan göra det oväntade.
Nyförvärvet Ortiz kan möjligen råda bot på bitar av problemet, men att hoppas alltför mycket på honom känns inte rimligt, inte heller rättvist mot argentinaren. Även om inte Khari kan gå rätt in i Wiltons position som ”trequartista” så behövs mönsterbrytande spelare centralt som vågar och kan skjuta. Khari besitter potentialen och kvalitén – det handlar om att plocka fram den.
Kan inte låta bli att dra paralleller till Derek Boateng i fallet Stephenson: Två offensiva innermittfältare, med ett tungt första år i AIK-dressen och med nummer tjugo på ryggen. Liksom Khari var Derek ett frågetecken till en början, men växte senare ut till ett stort utropstecken. Ett vackert mål mot Norrköping och en rejäl självförtroende-boost var medicinen för Ghanamittfältaren, hoppas på ett liknande scenario för Khari.
Portugal i övrigt då, jo självklart ska det bli intressant med ett riktigt, inte BP eller Vasalund, försäsongs-derby. Så mycket mer än en orgie i felpass och långbollar tror jag dock inte att mötet kommer att bjuda på, om det nu ens blir av med tanke på att Djurgården inte har mer än sex-sju friska spelare.
Inte för att kasta paj. Men hoppas verkligen att Dif:s fysiska fotboll inte övergår i brutala kapningskavalkader redan på försäsongen. Likväl svårt att inte vara nojig för att Tonis, Akis eller Sölvis julgransfötter ska förstöra någons säsong redan i mars.