Den blåvita säsongen är igång
Snön reste sig högt bakom det ena målet. Likt en, och förmodligen lika atmosfärtätande, sådan där läktare som kommungubbarna vill ha in bakom målen på stora Ullevi. Kallt var det också och kanske skulle de sista pessimisterna till Royal League kunna skyffla snö i huvudet på oss och idiotförklara fotboll i februari en sista gång. Men de fick inte chansen. Blåvitt inledde den säsong som nu är igång.
För det var egentligen bara kylan som stod ivägen för årets omstart av Royal League. Ett koncept som redan nu känns som en jättesuccé. Om det till största del har att göra med att IFK Göteborg leder sin grupp före två hypade danska storlag kan jag inte riktigt svara på. För nog är det så att Djurgården förmodligen inte upplever samma glädje nu när de måste se sig om för att leta träningsmatcher i mars månad. Å andra sidan ville de ju inte vara med från första början.
Den blåvita publiken upplever i alla fall Royal League som en tidig start på säsongen, på allvaret. Att 7 000 supportrar letar sig till Ullevi när allt annat i Göteborg andas Vasaloppet är ett första tecken på det. Men att de som fanns på plats, fanns på plats på ett sätt som inför en Allsvensk match är klarare besked, säsongen är igång.
Det var en annorlunda känsla i februari. En igenkännande känsla som inte brukar komma förrän i april. Folket, det blåvita, samlades på stan inför matchen, redan där var det något som inte stämde. Då tänkte jag att det egentligen bara är de vanliga idioterna som lurar sig själva att något som egentligen inte startar förrän om ett par månader är igång. Men när jag under den andra halvleken upplever en sittplats som spontant sjunger, när jag upplever en pappa och hans unge stå upp och sjunga "så göra vi när krossar danskarna" med ett grymt flin på läpparna, då vet jag att Göteborg inte bara längtar efter säsongen. Då vet jag att säsongen redan är här, och utan tvekan kommer de få marginalåskådare som kommit till Ullevi idag att komma tillbaka. Royal League har lyckats. Med ett bättre väder i mars kommer det föra goda saker med sig.
För där kommer Blåvitt att vara med. Det krävs att Blåvitt tar stryk mot Tromsö hemma på torsdag, att Bröndby samtidigt piskar sina grannar i derbyt, att de sedan vinner mot Tromsö samtidigt som Köpenhamn slår oss med ett bra gäng baljor. Då åker Blåvitt ur turneringen på målskillnad och får se de danska topplagen triumferande gå vidare till gruppspelsomgång två. Det händer inte.
Det som bäddade för avancemanget var kanske den tuffa uddamålssegern uppe i Tromsö, de tre poängen borta mot Bröndby. Men under söndagen visade Blåvitt hur bra man är och det var den första halvleken som visade varför vi går vidare, och inte Bröndby.
Selakovic, Peter Ijeh, Alexandersson. Där har vi en trio som inte vet hur det känns att tappa bollen i lägen där motståndarbackar flockas runt dem. Blåvitt kommer under säsongen kunna spela med långa anfall. Med tanke på att George Mourad knappast heller gillar att ge ifrån sig bollen kommer det bli jobbigt att jaga boll mot oss.
När George kom in flyttades Selakovic ner till vänster. Några minuter senare gick Sella i och för sig av i förmån för en mer naturlig vänsterytter i Ozcar Wendt. Men, Arne Erlandsen har nog inte gett den där formationen sin sista chans.
Sebastian Johansson och Håkan Mild. Fortsatt jobbigt för Bröndby. Det smällde fler än en gång och flertalet gånger inledningsvis kom först Håkan och sedan hans adept farandes i snön med dobbar och sulor före, ofta ganska vårdslöst, mot våra danska vänner. Det skrämde livet ur dem och under resten av matchen vann de allt. Det enda som oroar är att inte Erlingmark kan gå in och ersätta de matcherna de är avstängda. Om nu Håkan får vara frisk. Han såg dock ganska kry ut när han satte dit sitt andra mål, mer behöver inte sägas.
Kalle Svensson. Redan nu är han på väg att växa förbi sin mittbackskollega Risp och hans utvecklingskurva är inte helt olik den där Antonssons. Det är ofrånkomligt att vår centrallinje återigen känns oerhört stabil. Det är som sagt, bara Erlingmark som saknas ifall någon, någonstans i den här centrallinje, skulle bli skadad.
"Nordens bästa fotbollslag" skrevs det på Himmelriket, Malmö FF:s tillhåll här på Svenskafans efter deras match mot Brann. Utan att ha sett matchen, med tanke på Malmös form det här året, så tror jag nog att det finns fler klubbar som vill blanda sig i den där leken. Royal League har bidragit med det där, Nordens bästa lag, en prestige som tidigare inte figurerat sedan vi fick stryk av Rosenborg.
Säsongen är igång, och Blåvitt känns förbannat bra. Men sen tänker jag tillbaka på matchen uppe vid norska gränsen. Sen tänker jag vidare på Royal League igen och konstaterar att Blåvitt inte viker ner sig när det handlar om tävlingsmatcher. Allsvenskan väntar där borta i april, Blåvitt är redan igång, det kommer vi ha en otrolig nytta av. Att sedan Malmö väntar i premiären spelar ingen roll, den här gången har vi förhoppningsvis Håkan Mild med oss. Och nu har han börjat skjuta också.
