Krönika: Chickity-check yo self
Allmän eufori verkar råda i TFF-lägret just nu. Ståplats försöker råda bot på detta med en nattsvart krönika som manar till lite gammaldags, hederlig eftertänksamhet.
“Chickity-check yo self before you wreck yo self”, så sjunger den store skalden Ice Cube i sin låt “Check yourself”. Personligen tycker jag att detta är något TFF:s klubbledning, fans och till viss del även media borde ta och göra så här drygt två veckor innan premiären. Låt mig få utveckla:
Förra året var den allmänna förhoppningen inför den kommande säsongen dämpad, men ändå försiktigt positiv. Trelleborgs FF hade ju trots allt tagit hem segern i superettan i stor stil, visst det var inte så många spännande nyförvärv som anslöt, men det skulle garanterat gå bra ändå- eller hur? Vi hade ju stommen, ett lag som bara släppte in 13 mål på 30 matcher, det borde hålla i allsvenskan också!
Vi minns alla precis hur det gick, TFF hamnade nästsist och i slutändan var det bara målskillnaden som skiljde Trelleborg från en omedelbar retur till superettan. En nedflyttning som i ärlighetens namn hade varit rättvis med tanke på lagets prestation. Och märk väl, en vanlig säsong hade TFF-fansen nu kunnat sitta och diskutera premiärmatch mot något exotiskt publiklag som Qviding eller Ängelholm.
Nu var det dock ingen vanlig säsong, allsvenskan skulle utökas med två ytterligare lag, vilket innebar att endast ett lag skulle flyttas ner. Trelleborgs FF hade med andra ord extremt flyt förra året. Nu pratar jag inte om hitta två leksaker i asken med Kalaspuffar-flyt, jag pratar mer om att stanna upp vid övergångsstället för att knyta skosnörena och med en hundradel missa bli påkörd av en framrusande lastbil med en halvslumrande chaffis bakom ratten-flyt.
Trelleborg har inför årets säsong värvat sex nya spelare och fått ett nytt tränarpar. Tränarna är välmeriterade och erkänt duktiga. De nya spelarna är en blandning av relativt välmeriterade till rena nykomlingar. Det känns stabilt och tryggt, visst, men helt plötsligt har hela världen runt omkring mig drabbats av en masspsykos. Vart jag än vänder mig verkar det som om alla har någon slags övertro till vad Trelleborgs FF kan prestera den här säsongen.
Jag känner mig lite utanför måste jag erkänna. Är jag den ende som minns minus sexton i målskillnad och den totala avsaknaden av ett fungerande anfallsspel från förra året? För inte kan det väl vara så att Tom och Alf som genom ett mirakel redan lyckats sudda ut samtliga TFF:s brister från förra året? Självklart har de gjort ett seriöst försök och förmodligen åstadkommit en hel del påtagliga förändringar med laget, men att gå från absoluta botten till stabilt mittenlag på några månader känns väl optimistiskt.
Missförstå mig rätt, utgångsläget är klart bättre i år jämfört förra året och flera av de nya spelarna har gjort truppen avsevärt starkare jämfört med ifjol. Fast ärligt talat, vad har vi sett hittills som gör den senaste tidens eufori befogad? Är det resultaten från träningsmatcherna månne?
Rent allmänt bör väl alla TFF:are känna sig lite bättre till mods, men flera frågetecken från förra året kvarstår och ett helt gäng nya har dykt upp dessutom. Hur ska till exempel vår inlånade och oprövade målvakt Johan Dahlin klara pressen? Hur klarar den nykomponerade backlinjen sig? Och den kanske viktigaste frågan av allt: Vem ska göra målen?
Så sent som för några dagar sedan berättade Tom Prahl i en intervju i Expressen att han ännu inte gett upp tanken på att värva den där naturliga, stabila målskytten, en spelartyp som han känner saknas i truppen just nu.
Känns allt detta som ett rimligt skäl till sprudlande glädje? Känns det tryggt? Tänkte väl inte det.
Jag kanske är onödigt pessimistisk, men vi får inte glömma bort att ha rimliga förväntningar på laget inför den kommande säsongen. Det är i och för sig inte många spelare kvar i en tänkt startelvan mot Örebro jämfört med förra årets premiärelva mot IFK Göteborg, men så mycket har det inte hänt med laget att vi ska utgå från att de kommer att prestera storverk redan från början.
Det är trots allt bara andra gången vi lyckats hålla oss kvar och fått spela en andra säsong i sträck i allsvenskan (jo, det är faktiskt så).Å andra sidan var det då, som nu, Tom Prahl som höll i rodret så vem vet vad som kan hända framöver? Man måste ju få lov att drömma lite också…
