Del III: Några ord från En dag med Laget
Grabbarna samlas i mitten av plan för ett snack. Och Roger Sandberg och Tony Löfholm värmer upp. Ska byten ändra matchbilden? Vilka ska gå ut? Det blir lite överraskande Suleyman och Peter Markstedt. Vi övergår till 4-5-1. Jonas Andersson flyttar in i plan och med ens har vi skapat en bättre balans. Tony kommer in som höger yttermittfältare och Roger tar Suleymans plats. Norrköping börjar med en chans som Lasse har fullständig kontroll på. I femte minuten får vi hörna från vänster. Christer slår den. Andreas Bilds lillbror Fredrik nickar ut den till Jonas Andersson. Som lugnt om målmedvetet plockar ner bollen på bröstet. Han vet vad som är på gång. Det syns lång väg. Jag känner en rysning i kroppen. Yes! Jag vet vad som är på gång. Jag vet … Han låter bollen studsa en gång, ingen motståndare i närheten. Han nyper till. En överskruv. Otagbar! Vi har tagit ledningen igen. Tre mål på Peking igen. Det svider … Vi får nu se en helt annat matchbild. Norrköping tvingas till långa bollar. Vi har täppt till på mitten. Vi har en del bra anfall. Visst ska Jonas Andersson spela i mitten. Han har tekniken och spelsinnet som behövs. I halvlek kastade han av sina knickers och lira i kortbyxor! I minus två! Peter Holm gör också bra ifrån sig i dag. Intressant! Men inte ska vi behöva ändra till 4-5-1 för att komma tillrätta med ett 4-3-3-motstånd? Sören och Thomas får fundera vidare. I dag skedde inte bytet inte av taktiska skäl utan för att Peter Markstedt sträckte sig i ljumsken. Christer går ut och Patrik Manzila kommer in. Han har direkt en underbar uppvisning på kanten. Han vill mycket. Jonas Stark tar en varning på slutet. Kvaliteten sjunker. Planen suger musten ur spelarna. Benen är tyngda av alla träning och orkar inte riktigt. Det gäller båda lagen.
Det är inga översvallande glädjescener i omklädningsrummet. Men visst är det glada miner. Tvagningen går snabbt. Alla är hungriga och mat väntar på Scandic i Norrköping. Jag hinner i alla fall med att få reda på varför en materialförvaltare måste väga hundratio kilo. De är nödvändiga när trunkarna ska stängas. Börje hoppade upp på den största. En underbar syn. Och jag kan säga att det fanns ingen annan närvarande som skulle ha en chans att stänga den trunken. Börje kunde.
Kvart över tre sitter vi i bussen igen. Utanför har två trogna fans i tioårsåldern stått och fått autografer. Det är inte varje dag idolerna är i stan, så det gäller att passa på. När det är dags att åka ropar Jonas Stark ut Erland Hellström ur bussen. Det går ett lite besviket sus bland spelarna. Maten får vänta en stund till. Smågrabbarna har missat honom eller tvärtom. Erland hoppar ut glatt och skriver självklart sitt namn i blocken. Lyckan hos smågrabbarna är totalt. Vinst och alla autograferna. Sören åker i väg till sina föräldrar, Peter Markstedt hoppar in i bilen som kör iväg mot Västerås och hälsar småleende att han kommer tillbaka i augusti. Andreas Bild stannar kvar hos lillbrorsan Fredrik.
Fem över halv fyra är det mat. Förbeställd lasagne. Smakar utmärkt. Bra organiserat, färdig direkt. Bara att ta för sig. Vilka portioner grabbarna äter. Börje hade hoppats på biff med dubbel bearnaise och mycket pommes frites. Det finns en storbildstv och när Jesper Blomqvist med ny frisyr dyker upp i rutan uppstår en lätt uppsluppen stämning. Micke föreslår att vi ska stanna och kolla klart på hockeymatchen. Han är ensam om den uppfattningen.
Tio över fyra är vi i bussen igen. Vi lyssnar på sportnytt och Sverige leder visst i hockeyn mot Tjeckien, men det går visst sämre i Davids Cup-dubbeln. En lugn hemfärd. Alla är trötta efter match och en rejäl portion mat. Fem i halv sex släpper vi av Suleyman vid Scandic. Och fem i sex är vi tillbaka på Årsta. En riktigt trevlig dag med världens bästa gäng. Alla hjälps åt med materialet och så önskar vi varandra trevlig helg. Så kan en dag på jobbet se ut …
Sverige vann visst i tennisen och det blev förlust i hockeyn. Nästa vecka är det träning igen och så är det match på lördag …
Hej på en stund /
