Gästkrönika: Fotbollslaget borde ta efter hockeylaget
"Djurgården Hockey är ett typexempel på ett lag som satsar på talanger. Efter många framgångsrika år så tvingades laget säsongen 05/06 att satsa på lite mindre etablerade spelare då budgeten var katastrofal. Klubben genomgick ett ekonomiskt stålbad och fick satsa mer på talanger. Satsningen på talanger var tvungen för fortsatt överlevnad..."
Det jag syftar på med rubriken är modet att våga satsa på talanger, både från dem egna leden och utifrån. I årets trupp ingår det många, talangfulla spelare som exempelvis Sebastian Rajalasko, Per Johansson och Kebba Ceesay. Spelare som jag tycker borde få visa framfötterna i startelvan under säsongen. Rajalasko har i alla fall imponerat på mig under försäsongen.
Christoffer Karlsson och Patrick Amoah har efter att de lämnat Djurgården kritiserat klubben för deras dåliga satsning på talanger. Patrick hävdar t.ex. att Djurgården är sämst i fotbolls-Sverige på att ta vara på sina talanger och att Djurgården har för vana att köpa in spelare. Jag håller delvis med om kritiken, men som topplag, som Djurgården faktiskt betraktas som av de flesta, så måste truppen vara bred och helst innehålla klasspelare som kan tillföra laget den rutin som krävs för att spela hem ett eventuellt guld till laget. Därmed är det inte sagt att talangerna skall stå på tillväxt, hållas utanför truppen och sedermera lånas ut till lag i de lägre divisionerna i Sverige. De behöver ju också få speltid i Allsvenskan med Djurgården för att utvecklas ytterligare och få den där rutinen som de etablerade spelarna har.
Det är ju, som vi alla känner till, tränaren som bestämmer och är den som ansvarar för laguttagningar till match. Men man kan inte hålla talangerna utanför truppen för mycket eller för länge, då tröttnar de och söker lyckan på annat håll. Patrick Amoah är ett exempel på en sådan spelare.
Djurgården Hockey är ett typexempel på ett lag som satsar på talanger. Efter många framgångsrika år så tvingades laget säsongen 05/06 att satsa på lite mindre etablerade spelare då budgeten var katastrofal. Klubben genomgick ett ekonomiskt stålbad och fick satsa mer på talanger. Satsningen på talanger var tvungen för fortsatt överlevnad. De bra resultaten visade sig dock inte på en gång, men nu, när nästan tre år har gått sedan den drastiska åtgärden är de dåvarande talangfulla spelarna några av lagets bästa och mest tongivande den här säsongen. Resultaten för laget fick förvisso vänta på sig lite, men det är en sådan sak man får räkna med. Yngre spelare utan rutin kan inte bära laget till en topplacering på en gång.
Jag tycker att man borde kunna följa efter det här exemplet även om klubbarnas ekonomi, spelschema, och antal spelare till match skiljer sig en hel del åt. Jag anser att en successiv inslussning av talanger inte ska vara beroende av den ekonomiska sitsen. Den måste göras för svensk fotbolls framtid. Det kan låta drastiskt, men tänk efter, hur många talangfulla svenska fotbollsspelare har inte lämnat Allsvenskan för spel i klubbar i Danmark, Norge och andra klubbar utanför Norden på grund av bristande speltid? Det krävs mer än en hand för att kunna räkna upp dem alla.
Nu har förvisso Djurgården, som första klubb i Sverige ett miljonsatsningsprogram på ungdomsspelare i föreningen. Hur de tar tillvara på det, återstår att se. Men som huvudtexten lyder, fotbollslaget Djurgården borde ta efter hockeylaget Djurgården, i alla fall när det gäller talangfrämjning.
