Tio år sedan!
För exakt tio år sedan. Den 23:e februari 1995 blev IF Elfsborg svenska mästare. Någon som minns det? Och vilket mästerskap det gällde?
Mellan 1982 - 1995 spelades ett Svenskt Mästerskap i inomhusfotboll för elvamannalag. Alltså inte five-a-side som gäller nu (eller futsal som det kan bli från nästa år) utan spel på fullstor plan i Tipshallarna runt om i Sverige. Turneringen kallades fyndigt nog för Hallsvenskan och senare även Tipshallsvenskan eftersom Tipstjänst/Svenska spel sponsrade turneringen. I mitten av 90-talet så satsade fotbollsförbundet på five-a-side SM istället och Hallsvenskan lades i malpåse. Dock inte innan vi fick chansen att vinna den.
Trots att turneringen var SM för elvamannalag inleddes det hela med gruppspel enligt five-a-side regler. Elfsborg gick obesegrade genom sitt gruppspel i Göteborg där lag som Häcken, Qviding och Ljungskile enkelt besegrades. Parallellt med Elfsborgs grupp spelades ytterligare en grupp där Gunnilse segrade. Elfsborg fick sedan möta Gunnilse i en final där segraren gick vidare till åttondelsfinal. Om det vart lätt tidigare satt det nu hårdare åt. Gunnilse besegrades först efter straffläggning 2-2 vid full tid blev till slut 9-8 efter straffar.
Sedan var det dags för åttondelsfinal och spel på stor plan i Växjö. En busslast supportrar åkte ner med Guliganernas buss. Väl på plats fanns ytterligare en del Eflsborgare som åkt ner för att stötta laget. Elfsborg ställdes i åttondelsfinalen mot Östers IF. En jämn och mållös match som även den gick till straffar. 5-3 blev till Elfsborg. Nu var frågan vilka vi skulle få möta i kvartsfinal dagen efter. Det stod mellan överraskningslaget Ulricehamns IFK och dåvarande allsvenskarna Trelleborgs FF. UIFK hade 1-1 en bit in i matchen men orkade inte stå emot utan TFF vann till slut komfortabelt med 5-1.
Så det blev en sväng hem till Borås på lördagskvällen för att nästa dag åter styra kosan mot Växjö. När vi på söndagen kom ner till Tipshallen så möttes vi av ett med våra mått mätt stort polisuppbåd. Det kändes som att det gick ungefär två poliser på varje Elfsborgare. Anledningen var troligen att det vart viss turbulens dagen innan. Helsingborg spelade också på lördagen och det blev väl lite stökigt efter att en av deras killar bl.a. roat sig med att slå sönder någon tand på en av våra killar. Så nu blev det stor polisbevakning. Tydligen hade de missat att Helsingborg blev utslagna i åttondelsfinalen dagen innan så det hela kändes lite löjligt. Vår vana trogen så blev det straffavgörande även i kvartsfinalen. Seger mot Trelleborgs FF med 5-3. Resultatet vid full tid var 1-1. Ska väl, också nämna att det spelades ingen förlängning i Hallsvenskan utan det blev straffavgörande direkt om det var oavgjort vid full tid.
Semifinalen avgjordes redan tre dagar senare uppe i Sundsvall. Så det var korta bud för de som styrde kosan dit upp. Själv upplevde jag finalspelet framför radiosporten. Men ett gäng trogna supportrar med Guliganernas dåvarande ordförande Magnus Drotz i spetsen for upp. I semifinalen mötte vi våra gulsvarta kollegor i Mjällby AIF. För en gångs skull frångick vi straffarna och vann med 2-0. Bägge målen gjorda av kultspelaren Mats Rotting. Nästa kväll, den 23/2, väntade Hammarby i finalen. Detta efter att de besegrat Örebro med 1-0 i sin semifinal.
Hammarby var favoriter inför matchen. Dels spelade de till skillnad från oss i Allsvenskan och dels var de på den tiden kända för att vara ett riktigt duktigt inomhuslag, ofta utnämnt till Sveriges bästa. Precis som i semifinalen var det Mats Rotting som blev stor hjälte. Detta genom att göra matchens enda mål i den 25:e minuten. 1-0 och IF Elfsborg blev för första gången Svenska Mästare i inomhusfotboll. En seger som kanske inte gav så mycket eko i omvärlden direkt. Men som jag minns det var det oerhört stort för oss Elfsborgare. På den tiden harvade vi i division ett och slutade de flesta åren strax under den absoluta serietoppen. Framgångar och glädjeämnen växte inte på träd om man säger så. Segern i Hallsvenskan 1995, finalspelet i Five-a-side SM 1996 och segrarna mot Allsvenska lag i Svenska Cupen 1993 var dock sådant man kunde leva på länge.
Om vi kommer vinna något mer SM-guld inomhus är väl tveksamt. Numer så deltar ju inte Elfsborg i de inomhustävlingar som förbundet arrangerar. Själv kommer jag istället fortsätta drömma om ett Allsvenskt guld. Det är ju bara fyrtiofyra år sedan sist..
Matchfakta finalen:
IF Elfsborg 1 Hammarby IF 0
Målskytt: Mats Rotting (25)
Publik: 870
Domare: Magnus Norman
Elfsborgs Trupp: Joakim Alfredsson,Tomas Andersson, Stefan Andreasson, Mikael Arvhage, Jonas Bohm, Marcus Elzer, Niklas Johansson (mv), Christer Larsson, Christer Mattiasson, Nemanja Mijanovic, Joakim Modigh. Mats Rotting, Anders Svensson, Mathias Svensson, Marcus Wallin (mv).
