Ingen målskytt - ingen topplacering
Betydelsen av att ha en riktigt bra målskytt i laget är stor. Så stor att det är svårt att lyckas utan en sådan.
Tittar man tillbaka på Allsvenskan de senaste tre åren finner man en sak gemensamt hos de lag som placerat sig topp tre - de har alla haft minst en bra målskytt. Definierar man en bra målskytt som en som gör minst tio mål på en säsong eller en spelare som har ett väldigt bra snitt som Dedé Andersons 8 mål på 13 matcher i Hammarbytröjan säsongen 2003 ser man hur viktigt det är att ha en sådan målspruta i laget. Säsongen 2002 hade förstaplacerade Djurgården Kim Källström (12 mål), Andreas Johansson (10 mål) och Johan Elmander (5 mål/8 matcher). Tvåan Malmö hade Peter Ijeh på 24 mål och trean Örgryte hade Afonso på 13 mål. 2003 hade 1:an Djurgården hela fyra målskyttar i truppen, dock inte samtidigt. Källström (14), Johansson (12) samt Elmander 7 mål på 11 matcher på våren och Den Ouden med sina 10 mål på 10 höstmatcher. Hammarby hade Kennedy Bakircioglü (12), Micke Andersson (10) samt nämnde Dedé Andersson. Hos tredjeplacerade Malmö hade man Niklas Skoog (22) och Ijeh (10). Förra säsongen hade guldlaget Malmö Afonso på 12 mål, tvåan Halmstad hade Marcus Rosenberg på 14 mål och Ijeh gjorde 10 mål för tredjeplacerade Göteborg.
Att ha minst en riktigt bra målskytt i laget kan inte överskattas. Halmstad skulle varit ett mittengäng förra året utan Rosenbergs målsinne och Djurgården skulle aldrig bärgat några guld utan Källströms alla mål. Förutom det uppenbara att en målskytt gör så att laget tar fler poäng är det också viktigt att ha en spelare som motståndarna fruktar. Den vetskapen att man inte får ge målskytten minsta lilla utrymme kan göra att man som försvarsspelare medvetet eller omedvetet koncentrerar sig på målskytten vilket då skapar utrymme för andra spelare i laget.
Om vi tar och rankar lagen som kan blanda sig med i toppstriden efter hur stora möjligheter de har att få fram några målskyttar skulle jag vilja presentera följande resultat:
1. Malmö
2. Göteborg
3. Helsingborg
4. Hammarby
5. Kalmar
6. Djurgårdens
7. Halmstad
Kommentar:
1. Malmö har det oförskämt välförsett på målskyttsfronten. Att Rosenberg gör fler än tio mål känns självklart. Afonso har på sina tre säsonger i Allsvenska aldrig gjort färre än tio mål och Skoog har helt klart förutsättningarna att förbättra förra säsongens åtta mål.
2. Göteborg har egentligen två givna målskyttar. Ijeh har efter en trevade debutsäsong i Malmö varje år gjort minst tio mål trots vissa skadebekymmer. Selakovic har kanske inte riktigt psyket att lyckas som utlandsproffs men i Allsvenskan har han alltid gjort mål. Dessutom har Göteborg Mourad som har kapaciteten att göra fler än förra årets sju mål.
3. Helsingborg har en god målskytt i Graulund. Dessutom finns Gustav Andersson som säkert vill revanschera sig för förra årets futtiga fem baljor. 2003 gjorde han 12 mål, så målsinnet har han.
4. Eric Fischbein är förmodligen Hammarbys näst bäste defensive mittfältare. Ändå är det svårt att motivera varför en sådan spelare behövs i dagens trupp. Både Micke Andersson och Pétur Marteinsson är fullgoda alternativ till givne Mikkel Jensen. Nej, då hade jag hellre sett anfallsspelare till. Nu har vi egentligen bara tre naturliga anfallare i laget och ingen av dem är etablerad som målskytt på den här nivån. De andra alternativen till anfallspositionerna, Aubynn, Furuseth Olsen och Petter Andersson är inte heller några potentiella skyttekungar. Nu värvades ju Fiscbein till stor del för att var tillgänglig och billig i drift samt naturligtvis för att Linderoth var nöjd med hans provspel. Personligen anser jag att det hade varit bättre att chansa lite med en bosmananfallare. Man borde gjort som tidigare år och ta hit provspelare och låtit dem visa vad de går för. Har man tur och scoutar skickligt kan man finna en av Dedé Anderson-klass. Har man otur finns risken att man sitter där med en Aluspah Brewah eller Martin Crossa-typ. Varför inte höra av sig till vår samarbetsklubb, Cruzeiro och höra om de har någon anfallare de kan avvara? Vad händer egentligen med det samarbetet? Så här gick det att läsa på Hammarbys officiella hemsida den 15 mars 2004 angående samarbetet mellan klubbarna: "När det gäller spelare kommer det alltid finnas möjlighet att låna spelare mellan länderna under kortare eller längre perioder." Slå en pling till Brasilien, Tomas Andersson. Det kan löna sig.
Förhoppningarna finns ändå när det gäller våra befintliga anfallare. Fortsätter Runström att utvecklas är det inte omöjligt att han kommer upp i tio mål. Att göra fem mål som 20-åring i sin debutsäsong i Allsvenskan är klart godkänt. Får Piñones-Arce vara skadefri finns också chansen att också han kommer upp i tvåsiffrigt. Även Micke Andersson har ju kapaciteten vilket han visade 2003. Ändå känns det som om det är lite väl många om som ska stämma för att Hammarbys målskytte ska lossna i år. Någon given tiomålskytt finns inte.
Ett möjligt scenario i år är att vi får ett väldigt fint kantspel där Aubynn och Furuseth Olsen ofta tar sig förbi sin motståndare och slår väl avvägda inlägg. Frågan är bara vem av våra anfallare som ska sätta dit dem? Varken Piñones-Arce eller Runström är speciellt bra på huvudet eller har sina styrkor inne i boxen. Runström visade i och för sig i 3-0-vinsten mot Djurgården att han kan avsluta med ett tillslag inne i boxen med två fina mål. Mer sådant behövs säsongen 2005. Detta till trots är Micke Andersson vår bäste avslutare när det gäller inspel och inlägg. Av hans tio mål som anfallare hösten 2003 kom sju till efter inlägg eller inspel från kanterna. Av Piñones-Arces elva mål i Allsvenskan på så här långt har tre kommit efter inspel/inlägg. Kontentan av detta blir alltså att med Runström och Piñones-Arces på topp kanske inte Hammarby ska ägna sig åt att lyfta in för många inlägg. Både Björn och Pablo är spelare som hellre vill hålla bollen på marken, väggspela sig igenom ett tätt försvar och ligga och lurpassa på instick centralt än att stångas i luften med mittbackar a' la Markstedt.
5. Kalmar har bara en målskytt men han är desto bättre. Dedé Anderson gjorde förra året tio mål på 19 matcher. Bakom honom ser det tunt ut.
6. Djurgården lider lite av samma problem som Hammarby. Hoppet står i hög grad till skadedrabbade Larsen som tidigare i karriären visat att han är en målskytt. Kusi-Asare har aldrig varit en målgörare och sedan är det mest ytterforvards i truppen som var för sig knappast gör tio mål.
7. Halmstad lider förstås av förlusterna av Rosenberg och Touma och har i dagsläget ingen pålitlig målskytt. Preko är det närmaste de kommer.
Sammanfattningsvis kan man säga att Malmö och Göteborg ligger en bra bit före de andra när det gäller målskyttet. Går det då inte att lyckas utan att ha en riktigt bra målskytt i laget? Visst finns det undantag. Djurgården kom tvåa 2001 med Kusi-Asare som "skyttekung" på sju mål. AIK saknade en riktig målskytt när laget kom trea säsongerna 2000 och 2001. Ska man hitta ett mästarlag utan målskytt får man gå tillbaka till året 1998. AIK vann guldet och gjorde 25 (!) mål. Deras bäste målskytt hette Nebojsa Novakovic och han gjorde fem mål.
