MFF-profiler om sina bästa premiärminnen
Klockor, örnar och barnafödslar var med bland de svar Himmelriket fick när man bad några MFF-profiler att berätta om sitt bästa premiärminne.
Hasse Borg: Jag kommer inte ihåg vilket år det var, men jag gjorde allsvenskans snabbaste mål mot Gefle hemma. Man fick en klocka på den tiden från DN tror jag det var. Så det är ett härligt minne! Tror matchen slutade 5-1 eller nåt sånt där, vi vann stort i alla fall. (Matchen vanns med 7-2 och året var 1984, reds anm.).
Som ledare har jag ett minne av Örebro i första matchen 2004. Vi vann med 5-1 och framförallt var det glädjande med den stora publiksiffran. Vi hade ju mycket förköp, men det var ändå otroligt mycket mer än vi hade räknat med. (22 019 personer på läktaren, reds anm.)
Staffan Tapper: Det har jag inget. Dom såg likadana ut alla premiärer på min tid. Vi spelade hemma, vi vann med 3-0.
Hans Gren som står i bakgrunden och hör vad Staffan säger frågar förundrat; Har du aldrig förlorat en premiär? Nä, jag har aldrig förlorat en premiär och kommer inte att göra det heller.
Roland Nilsson: Oj…. Det var inte lätt…. Det har ju blivit en del säsonger…. Det kan jag faktiskt inte svara på. Jag har inget som kommer direkt.
Det får bli ett minne detta året istället!
Ja, det får vi verkligen hoppas!
Jonnie Fedel: Det får bli 1989. Visserligen förlorade vi mot Djurgården, men minnet finns där alltid i och med att det var första gången i allsvenskan som man var förstemålvakt. Det var ett bra minne.
Daniel Andersson: … *lång tystnad*… Det vet jag inte riktigt faktiskt, jag har inget direkt. I och för sig jag gjorde en bra match i fjor mot Elfsborg. Det var en konstig match där Dixon blev skadad och vi gjorde en fin match. Det är det inte alla som kommer ihåg. Annars har jag inget jag kommer ihåg. Jag debuterade ju inte i någon premiär.
Anders Andersson:…. *tystnad*…. Jag kommer inte ihåg premiärerna fanimig….. Om det inte behöver vara något med MFF, så har jag ett. Första gången jag spelade nere i Benfica, det var helt tyst på läktarna så flyger en örn in som är Benficas symbol och landar på Benficas märke. Det tyckte jag var rätt häftigt, sån stämning inför matchen.
Niklas Skoog: Det måste ha varit när jag debuterade i A-landslaget. Jag var ju med i Thailand någon gång också, men detta var i det riktiga landslaget när alla proffsen var med mot Grekland hemma. Det var speciellt! Något allsvenskt premiärminne har jag inte direkt… premiärer brukar inte gå bra… haha… jodå… men nej, inget speciellt minne.
Hasse Mattisson: Premiären 2001 är svårslagen. Min son Melvin föddes vid lunchtid och sen spöa vi AIK på Stadion med 2-0 efter 2 mål av Zlatan. 2-0 målet var i en klass för sig där Daniel Andersson i AIK-målet var ute och köpte korv. Senap, ketchup, rostad lök?
Jon Nordström “Super-Bloggare”: Utan tvekan AIK borta 86. Snöblandat regn. Lasse Larsson tillbaka på riktigt efter en mindre klockren höst då han kom hem från Atalanta. Han och Björn Nilsson på topp. Vi vann med 5-2 och där och då kände man intuitivt på sig hur de närmsta åren skulle komma att se ut. AIK som var ett oerhört försvarsstarkt lag blev helt söndersprungna av MFF. Engqvist och Erlandsson gjorde mål. Thern visade talang på högerkanten. Tror vi ledde med 3-1 i paus. Helt fantastisk insats. Larsson/Björn Nilssons löpstyrka och effektivitet på topp var glimrande. De fick Dala Dahlqvist och Mats Olausson se ut som om de vore 250 cm långa istället för 190. Vi hade i och för sig vunnit allsvenskan 1985 men det var ett mindre fullbordat lag. Här gick Borg ner på mittbacken för gott, Erlandsson underströk vilken fantastisk spelare han var genom att gå in och dominera innermittfältet totalt efter nästan en hel karriär som ytterback. Enqvist var en vitamininjektion utan dess like, även han omskolad fast från forward. Torbjörn Persson började befästa sig som en blivande landslagsytterback. Anders Palmér, kvick, klok och farlig på vänster mittfält. Längst bak en säker och rutinerad Janne Möller. Detta lag, lett av Roy Hodgson kom sedan att vinna cupen och tvåla till AIK med samma siffror på Malmö Stadion i SM-final 2. Det var denna glåmiga söndagseftermiddag denna underbara säsong började. Fantástico! Dessutom satt jag så till att jag såg de tre första målen i en utmärkt position. I linje med straffområdet och i perfekt höjd, längst ner på övre etaget. Jag glömmer det aldrig!
Mick Johansson ”Zlatan-fantast”: Matchen mot AIK 2001. Det var en härlig stämning och vi var tillbaka i allsvenskan igen. Zlatan gjorde två snygga mål.
