Gästkrönika: Hemlängtan är brutal
Soliga Flodridahälsningar från Petter Hållén som har brutal hemlängtan nu när premiären står runt hörnet. Även Petter är optimistisk inför årets säsong även om det ser tunt ut på backsidan.
Hade svårt att tacka nej till två veckors sol i Florida. Därför befinner jag mig också på fel sida Atlanten nu när Allsvenskans inledning stundar, när AIK tar emot Kalmar, när vi tar första steget mot en guldkantat höst, eller?
Det är inte för intet att man känner sig en smula missplacerad här i ”the sunshine state”, trots att delstaten inte riktigt levt upp till namnet ännu. När det nu är mindre än en vecka kvar tills det brakar loss på Råsunda. Tankarna drar sig österut mot Sverige, Solna och AIK för jämnan.
Saknaden blir knappast mindre påtaglig av tv-utbudet inom sportgenren som landet USA bjuder. Collegebasket, wrestling och destruction derby känns minst sagt fel. Okej, det bjuds på ett och annat D. Beckham-inslag, även om dem inte känns speciellt fotboll. En begränsad internet-tillgänglighet på resorten gör inte AIK-abstinensen mindre.
Det är som skrivet bara ett par futtiga dagar kvar tills eldprovet på Råsunda och det är ju traditionsenligt att försöka sig på lite gissningar om hur säsongen skall utveckla sig. Känslan är som vanligt att AIK tippas skyhögt av AIK:are och mindre högt av personer med annan lagtillhörighet. Brukar nästan alltid sälla mig till skaran av överdrivet positiva AIK:are såhär års. Tror nästan alltid på en klang och jubelföreställning i premiären följt av en sommar och höst som går i glädjens tecken.
Märkligt nog känner jag inte samma positivism sjuda inom mig i år. Kanske är det klimatet och det tunna ozonlagret vad vet jag, men guld 2008 tror jag inte på.
Tog del av det delvis hackande, eller laggande som det heter, derbyt och blev som de flesta överraskad av det stundtals briljanta spel AIK bjöd på inledningsvis. Även om de svartgulas kreativitet, löpvilja och ork mattades av allt eftersom är helhetsintrycket positivt. Vet emellertid inte hur mycket slutsatser som skall dras efter segern.
Har personligen inte sett ett så tamt och handlingsförlamat Dif sen 90-talet och min gissning är att det inte kommer att tjoas och tjimmas alltför mycket på stadion i år. Stavas all kreativitet Mattias Jonsson känns det tunt, riktigt tunt. Att man tar in provspelare så tätt innan premiären känns också riktigt konstigt. Dif tvingade knappast vår defensiv att bekänna färg, något som vi garanterat kan räkna med längre fram under säsongen.
Nog om Dif. Tror som sagt inte att AIK kommer att hålla sträckan ut i år. Ser man till det offensiva har vi en trupp som alla gånger skulle kunna fightas bucklan i år, men det är i de defensiva regioner jag tycker det finns brister. Fine, vi har två riktigt bra mittbackar i Nisse och Arnefjord, två mer än kompetenta ytterbackar i Jonsson och Pa. Karlsson men det är bredden jag oroar mig för. Pärtan, Walle och Talangen känns för mig inte som fullgoda ersättare i dagsläget.
För att måla fan på väggen, säg att Arne drar på sig en långtidsskada och Nisse skulle vara avstängd. Räcker två så oprövade kort som Atta och Pe. Karlsson som mittlås i exempelvis ett derby? Jag tror tyvärr inte det. Har förvisso inte nämnt Anchén, för mig känns han dock mer som en yttermittfältare.
Självklart kan man dividera med hur många fiktiva skador och avstängningar som helst, men i realiteten känns backlinjen för tunn för guld. Saknar ett självklart alternativ till de två obestridda förstahands innerbackarna likt N. Carlsson.
Ska sluta låta med pessimismen för nu. Håller truppen sig frisk och tillgänglig för spel har vi säkert en bra chans att blanda oss i gulddiskussionen. Förhoppningsvis har Norling en backup-plan vid längre skador på någon av våra mittbackar. Det primära är hursomhelst att en ocean av väntetid snart är över. Det är äntligen dags. Hemlängtan är brutal.