Patrik Andersson: "Det går ut på att minimera misstagen"
Himmelrikets traditionsenliga möte med Patrik Andersson inför den allsvenska starten handlar mycket om försvarsspel samt Roland Nilsson och Hans Gren. Men även om spelarna han tror på och vad som kunde ha varit bättre under försäsongen.
– Jag tycker Malmö FF har knutit upp ett väldigt spännande tränarpar till sig. Där finns väldigt stor respekt för Rolle och hans kunnande - hans syn att se på fotboll och hans sätt att förmedla en tydlig spelidé.
Orden är Patrik Anderssons. 96 landskamper och otaliga tränare i klubbar på hög nivå i Europa bör göra att han vet vad han talar om, när det kommer till vem som ska se till att Malmö FF åter blir en klubb, som resultatmässigt låter tala om sig. Himmelriket har som tradition inför den allsvenska starten att ha ett samtal om tillståndet i MFF med en av Sveriges bästa försvarare, en av Sveriges bästa spelare, någonsin. Han har en inblick i klubben, som han älskar, som är få förunnade. Samtidigt står han utanför och kan betrakta skeenden, då han inte har en officiell roll i föreningen. Det är tydligt att han gillar Malmö FF:s nya tränarpar.
– Jag tror Rolle kommer att klara av pressen som det innebär att vara tränare för Malmö FF. Dessutom har han hittat ett otroligt starkt komplement i Hans Gren, som nog står pall för det mesta. De bägge har hittat en väldigt tydlig rollfördelning.
Kommer man som utomstående och tittar på en träning med Malmö FF kan man förledas att tro att det är Hans Gren som är huvudtränare. Det är han som hörs mest och ger instruktioner under träningens gång, medan Roland Nilsson är med på många moment och är närmare spelarna.
– Rolle lutar lite åt den engelska managerrollen, säger Patrik. Han läser mer in vad som händer och är bra på att skapa en dialog med spelarna. Men han är också duktig på att ge instruktioner, klara och tydliga.
Malmö FF har endast värvat en etablerad spelare i år, Jeffrey Aubynn, till skillnad från de senaste årens värvningsraseri. Rätt eller fel?
– För det första vet vi inte bakgrunden till att det inte har blivit fler värvningar. Dels är det en ekonomisk aspekt – jag vet inte hur mycket kapital klubben har bundit av sina likvida medel i arenabolaget. Dels vet jag av egen erfarenhet att alla klubbar jagar förstärkningar och det är en väldigt begränsad marknad. Jag tycker att klubbarna har lärt sig de senaste åren. Många värvningar utifrån, från andra länder vill säga, har inte resulterat i vad man har hoppats på.
Han tycker det är bättre med hemvävt om det är någorlunda likvärdiga spelare. Den fotboll som presteras i Allsvenskan, säger han, är väldigt mycket lagspel och går ut på att minimera misstag. Den rollen ska också en egen yngre spelare klara av. Då behöver man inte gå utomlands för att hämta komplementspelare. I Sverige premieras ett bra defensivt spel framför ett bra offensivt. Och våra unga är skolade i det defensiva tänket.
Vad tycker du om truppen som den ser ut idag?
Åldersstrukturellt är den i obalans. Om man tittar på dem som har varit stöttespelare, de som har haft betydande roller i hierarkin inom truppen, så har de flesta sina bästa år bakom sig. Och de som trycker på bakom är inte där idag att de kan bära laget. Det finns inte den kontinuiteten idag som fanns förr, i och med Bosman-domen till stor del. Då kunde man plocka in en enskild spelare, som man trodde på per år. Idag ska flera stycken slussas in per säsong. Nu måste de yngre direkt ta ansvar och alla är inte mogna för det.
Har Malmö en bred trupp?
Beror på vad du menar. Man har en stor trupp men saknar spetskvalitet på en del av breddspelarna. Det är bara att titta på matchen mot Häcken i måndags. Ser man till mittfältet där så var det ett mittfält som hade problem att diktera förhållanden i en match. Får vi tre tunga skador bland de ordinarie så är vi tunna.
Malmös supportrar är rätt så pessimistiska i år, eller om realistiska är ett bättre ord. Vad har du själv för förväntningar på säsongen?
Mina förväntningar är att Rolle och Hans kommer att sätta sin prägel på laget, en tydlig spelidé och ett intakt lag. Sen hur långt det räcker återstår att se. Det har visat sig i Sverige att de lagen som har en tydlig idé, ta Kalmar som ett gott exempel, och begränsat misstagen har varit framgångsrika. Kan man begränsa misstagen tar du många poäng. Det finns egentligen inget lag som sticker ut spelar- och namnmässigt i Allsvenskan. Där finns sex-sju lag som alla kan vinna, som jag ser det. Kalmar sticker ut med sin kontinuitet, men det kan förändras till sommaren. Det går inte att tippa en sluttabell i dagsläget.
Nej, ett lag som har gjort en kanonvår kan bli av med några tongivande spelare till sommaren och sen kan det vara kört för det laget.
Exakt. Det kommer kanske att värvas under sommaren och andra klubbar blir av med någon eller några spelare. Där har vi åter frågan om kontinuitet. Den toppklubb som bäst lyckas med det kan stå som segrare i höst.
Innan jag hinner ställa nästa fråga fortsätter Patrik på ett annat spår.
– Det finns en tydlig brist på vänsterfötter inom svensk fotboll, och Malmö besitter tre stycken: Safari, Järdler och Aubynn. Jag tycker att man borde ta tillvara på dessa bättre. Som jag har förstått det ser Safari sig själv som vänsterback idag, och det är väl ur en ren egoistisk synvinkel. Han tycker kanske att han har bäst chanser där att slå sig in i landslaget. Men Malmö FF hade gynnats mer av att ha honom högre upp i banan, med Järdler som vänsterback. Jeffrey Aubynn ser jag som en kille som hade kunnat avlasta anfallet också.
Menar du att Aubynn skulle peta någon av Skoog och Jonatan?
Man behöver inte se det så. Under våren har vi ett väldigt intensivt spelprogram. Vi möter till en början Göteborg, Djurgården och Elfsborg på kort tid. Jag är rätt säker på att Niklas Skoog inte kommer att spela tre gånger nittio minuter där. Aubynn har visat i Hammarby att han skulle klara av anfallsrollen också. Så för att bibehålla en positiv stämning med de här tre spelarna som jag nämnde, borde man ge dem speltid så att det räcker.
Är det ett problem att ha två så bra spelare på samma position som Järdler och Safari?
Egentligen är det ett angenämt problem för en tränare. Jag vet inte hur diskussionen har gått mellan Rolle och Safari, men vill Safari ha rollen som vänsterback så får han visa det i sitt spel också för hans styrka är ju framåt. Han har fortfarande problem i sitt placeringsspel. Han är lite som Elanga som genom sin snabbhet lyckas reparera misstag, men det kunde vara bättre.
Jag ber honom berätta vad som är MFF:s främsta styrka, som han ser det. Det går rätt så många sekunder innan han svarar:
– Tränarparet och deras spelidé är nog det som man får betrakta som främsta styrkan idag. Laget får bevisa på planen vad det går för.
Och svagheter? Eller om man så vill, är det något som bör rättas till, enligt dig?
Tittar man på Malmös backlinje så är det individuellt väldigt skickliga spelare, men de kunde vara mer samspelta. När jag såg dem mot Häcken får man inte känslan av en intakt lagdel. Det hackar mycket, kan man säga.
När jag ber honom förtydliga, förklarar han att till exempel Dixon är en väldigt duktig närkampsspelare och bra på huvudet, men han ska spela ett försvarsspel där han inte behöver spela över för stora ytor. Då måste man lägga försvarslinjen så att han inte behöver flytta på sig för mycket. Gabriel, fortsätter Patrik, har en fin vänsterfot och är duktig på att bryta in framför motståndare, men han behöver någon som styr honom och håller honom på plats.
Anders?
Han löser många situationer med sin egen skicklighet. Han gör det bra, men jag tycker man kan se att han inte är riktigt säker på när han ska droppa eller inte droppa. Sådant sitter i ryggmärgen hos dem som spelat länge.
Tror du Rolle ser samma sak?
Han ser det, det är jag helt övertygad om. Men vad han måste bestämma sig för är var man ska lägga linjen, var man inleder att försvara sig. Man märker till exempel att Anders Andersson inte vill ha spel bakom sig. Han vill inte ha in långbollar där. Då får man nog lägga försvarslinjen lägre och det gynnar även en spelare som Dixon, när det inte blir så många löpdueller. Då får försvararna en mindre radie att arbeta med. Det ska bli spännande att se hur Rolle väljer att göra.
Tror du att det jobbas med detta?
Det tror jag absolut. Men ett problem är att jag tycker laget har matchats för lite. Dessutom var det två matcher i USA av ren pajaskaraktär, som man inte fick ut ett smack av, mer än att låta anfallarna göra många mål.
Har det överlag varit för lätt motstånd i träningsmatcherna?
Jag hade hellre sett att MFF hade matchats mot bättre lag. Som det är idag är det svårt att säga var laget står. Jag tror till exempel att ett lag som Helsingborg kommer att gynnas av att ha mött så bra lag i vinter.
Tidigare år har MFF mött lag som FC Köpenhamn och Rosenborg, alltså någorlunda likvärdiga med Helsingborgs motståndare, men det har inte gynnat laget i Allsvenskan.
Det är visserligen korrekt, men man vänjer sig samtidigt vid ett högre tempo om man möter bra lag. Året vi vann Allsvenskan slog vi FCK borta, ett otroligt bra lag då, och det gav oss råg i ryggen. Sånt kan man också ta med sig senare i Allsvenskan.
Finns det inga fördelar alls med att matcha mot lättare motstånd?
Visst gör det. Man har betydligt lättare att förverkliga sin spelidé eftersom man har mer tid på sig. Men viktigt då är ju att man inte faller in i motståndarlagets tempo, utan man måste se till att hålla ett högt bolltempo. Bara för att man har mer tid får man inte stå och sova med bollen. Det märktes mot Häcken. Ibland var det fyra tillslag i stället för där det borde ha varit ett eller två. Man hade tiden att ta de extra tillslagen, men det vann ingen mark åt laget.
Patrik hoppas mycket på Ola Toivonen. Han säger att det finns så mycket fotbollskunnande i honom.
– Han kom till Malmö förra säsongen, ett år då laget inte riktigt fungerade, och då drabbades självklart han också. Nu gäller det att Rolle hittar en position åt Ola där han känner sig bekväm och framför allt att han har klara direktiv vad som förväntas av honom. Men om det är som offensiv mittfältare eller hängande anfallare, kan jag inte svara på. Huvudsaken, som jag sa, är att Ola vet vad som förväntas av honom, att han får en klar roll.
En annan som Patrik vill lyfta upp är Edward Ofere. Eddie har fått mycket positiv kritik under försäsongen, säger Patrik, och det ha verkar ha gjort honom gott att Rolle och Hans har tagit sig tid med honom och instruerat honom.
– Han har väldigt bra fysiska förutsättningar att lyckas som anfallare.
Om han bara kunde hitta målet?
Ja, men han måste hitta den där känslan att i stället för att ta i för kung och fosterland varenda gång så kan han passa bollen in i mål. Men vi får se, han känns ändå spännande, tycker jag.
