Djurgårdens IF - historia, föreningskultur och tradition
Del tre och fyra berör Djurgårdens föreningskultur och tradition. Här finner ni den fjärde och sista delen.
FÖRENINGSKULTUR OCH TRADITION forts.
Social struktur forts.
Enligt Lars-Gunnar Björklund har DIF aldrig varit uppe i samma akademiska klass som AIK och menar att man rent av kan kalla Djurgår´n för ”arbetarklubb”.
Överklassmyten som DIF ändå fått dras med tror han beror på DIF:s geografiska läge och att många fortfarande förknippar DIF med Östermalm.
Många DIF-anhängare anser heller inte att man kan se Hammarbys anhängare helt oskyldiga i spridandet av denna myt. Det anses att även om man inte ska generalisera så nämner Hammarbyare ofta DIF:s geografiska läge och påstår rent av ibland att nästan samtliga DIF-supportrar kommer därifrån.
Överklassmyten har emellertid blivit så pass djupt rotad att t.o.m. många DIF-anhängare som ofta inte har särskilt bra koll på historien själva tror att det en gång i tiden varit så.
Kopplingen till Hjorthagen och Värtans IK (även under ”Historia”). När DIF flyttade till Stadion började man även träna i den mest närliggande förorten Hjorthagen (Hjorthagens IP). Det blev därför också naturligt att man värvade flera spelare därifrån. Under 1950-talet då Hjorthagen nådde sin befolkningstopp värvades 3st spelare från deras lokalklubb Värtan som blev svenska mästare med DIF; Jompa Eriksson, Berndt Ivegren och Lasse Broström. Kändast av dessa är Jompa Eriksson som fortfarande ses som en av de största i DIF genom historien.
Det täta samarbetet med Värtan ledde också till att den större delen av befolkningen där blev Djurgårdare. Det sägs t.o.m. ha gått så långt att den som sympatiserade med någon annan storklubb riskerade att bli tilldelad en ”hurvel” från någon av männen i stadsdelen.
Detta är den sista av de fyra områdena (Djurgården, ursprungliga Östermalm, Traneberg och Hjorthagen. Se ”Historia”) som en gång i tiden varit specifikt ”Djurgårdiska” (åtminstone gällande storlag). Värtans IK är i dag också samarbetspartner och fungerar som farmarklubb till DIF.
Fans/Publikkultur. Sveriges första klackar (DIF:s var en utav dom) uppstod först under 1970-talet. Men fans om man räknar det som folk som lever för sin klubb och ger ett vokalt stöd till den har alltid funnits. Speciellt på Fotboll och så givetvis även i DIF. Precis som i dag har det kommit fans till DIF från hela Stockholm om dock under vissa tider främst från de specifika ”Djurgårdsplatserna” (se ”Historia”).
Under 1970-talet kom DIF:s klack till under ishockeymatcherna på Hovet och 1981 kom supporterklubben ”the Blue Saints” till. Tyvärr spred sig den engelska våldsamma supporterkulturen till Sverige och Blue Saints blev snabbt förknippat med våld och skadegörelse. Men i mitten av 90-talet då supporerrörelsen tog fart på riktigt i Sverige började det råda andra vindar i supporterkretsar även om DIF fick bakslag i och med ”Terror-Tommy” (se ”Historia”). 1997 klev Patrik ”Nitton” Asplund på som ordförande i Blue Saints vars styrelse fick igenom en namnändring till Järnkaminerna på ett extra medlemsmöte. JK-styrelsen arbetade hårt för att få till en attitydförändring. Det lyckades mycket väl och DIF har sedan dess förknippats med icke våldsam supporterrörelse från folk som varit någorlunda insatta. Bland allmänheten finns lite av huliganstämpeln kvar men den suddas ut mer och mer för varje år.
Mest representerade områdena bland Järnkaminernas medlemmar är Söderförorterna runt Bandhagen och Rågsved. I norrförort har Sollentuna sin speciella plats i Blue Saints/JK historien. Men ser man överlag så är hela Storstockholm och landsort från Ystad upp till Kalix representerat bland Järnkaminernas medlemmar.
1999 hände någonting som också fått ge bild av DIFs publik. I premiären hemma mot IFK Norrköping ställde sig sittplatssektionen F upp och folk därifrån började sjunga som i klacken.
Det råder olika teorier om varför just denna match blev det riktiga startskottet för denna supporterdel men det var någonting som hade börjat odlas så tidigt som början av 1990-talet.
Det som skiljer Sektion F från klacken är att F anses som de äldre supportrarnas sektion och de flesta är mellan 30 och 50 år gamla. Kulturen på den delen av Lidingövägens läktare visar också på att det är en äldre typ av fotbollsanhängare som befinner sig där och de märks ofta också i de ramsor som bildas därifrån.
Man är också noggrann med att bevara sin ”underground”-indentitet, Sektion F är ingen förening med styrelse och medlemskort utan endast ett stort gäng supportrar.
Mest representerade området bland Sektion F:arna tros vara Farsta. Supportergruperingens ledfras ”Full Fart Framåt” kommer ursprungligen från Farsta FF.
STORT TACK TILL LARS-GUNNAR BJÖRKLUND som bidragit med stor del av källfaktan.
(Andra källfakta; Diverse Internet-sidor däribland Hammarby IF officiella, Djurgårdens hundraårssamling, gamla Hjorthagenbor och äldre Sektion F:are samt diverse andra Djurgårdare och fotbollsintresserade människor)
