Måndag morgon: I kväll är allt annat oväsentligt
"Idag spelar vi mot IFK Göteborg och det är väldigt väsentligt."
Uppfödd på himmelsblå mjölk och med malmöitiska framgångar rinnande i vener och artärer känns det en smula märkligt att gå in i en allsvensk säsong med förhoppningar inte riktigt höga. Det är en abnorm känsla som jag inte vet när jag senast upplevde. Första säsongen efter året som Gud glömde i början av 2000-talet minns jag att jag inte heller då hade guld för ögonen, men en topplacering var ett absolut krav. Så dåraktig jag var. 2008 vill jag tro på framgångar men jag vågar inte hoppas. Det känns sådär.
Vi har blivit luttrade, vi som håller på Malmö FF. 2004 stod vi på toppen och hela Sverige låg för våra fötter och Europa väntade på att intas. Efter det att vi gick in i 2005 har det legat ett konstant mörker över min klubb. Placeringarna har varit lågmälda, spelet många gånger rent uselt. Vi har sagt adjö till en tränare som borde fått ett vackrare adjö och vi har sagt adjö till en annan tränare som borde fått ett hastigare adjö. Vi har sett spelare som inte presterat utifrån förväntningar och vi har haft förväntningar på spel som sällan uppfyllts.
Men nu ska det bli bättre. Två nya tränare, en tydlig satsning på ungdomar och långsiktighet och en spelidé som ingen ska kunna missta sig på. Så ser det ut när vi går in i 2008 års Allsvenska. Försäsongsresultaten har varit av varierande kvalitet, liksom motståndet. Det kommer att visa sig om det var ett riktigt beslut att spela matcher mot sämre motstånd än vad vissa av våra allsvenska konkurrenter har gjort.
När Roland Nilsson och Hans Gren anställdes som tränare upplevde jag samma sköna känsla som när Tom Prahl, den store, kom till oss. Vi hade tålamod med honom, vilket gav resultat. Jag tror och hoppas att vi har samma tålamod med Nilsson/Gren. Det blir säkert bra med dessa bägge herrar vid rodret, om de får tiden på sig.
Idag smäller det till. För en vecka sen förlorade vi mot Häcken på Malmö Stadion. Det är oväsentligt. För ett år sen spelade vi som mästare borta mot Elfsborg för att därefter tappa det mesta. Det är också oväsentligt. Idag spelar vi mot IFK Göteborg och det är väldigt väsentligt. Oavsett mina förhoppningar och förväntningar i övrigt finns det två matcher på ett år då allt sådant är totalt egalt: hemma och borta mot IFK Göteborg. Mot ärkerivalen.
Det är möjligt att det här blir ett mellanår (igen) i väntan på bättre tider, det får ge sig, och det är ju så att IFK Göteborg är svenska mästare, och att de är favoriter i kväll; men det ger jag fan i! Jag förväntar mig inget annat än att få se mitt Malmö FF springa ut i sin första och samtidigt nästsista match i den nykomponerade dressen och kämpa tills de inte orkar mer, och sen kämpa lite till. Hos spelarna som ska göra det får det inte finnas på kartan att de kan förlora.
Skönspel? Vackra passningar? Possession-spel? Visst, gärna för mig. Men huvudsaken är att vinna. Att besegra IFK Göteborg. Hur det går till är fullständigt oväsentligt.
