Krönika: Lugna ner er, det är bara premiärnerver
Fantastiskt solsken, bombastiskt bemötande och 26 516 på Råsunda stavas receptet för stora förhoppningar. Årets upplaga av Allsvenskan är igång men återigen står fortfarande samma historia i fokus: premiärnerver och irriterade supportrar.
Jag verkar vara en av få som litar på Daniel Arnefjord. Jag låtsas inte om att jag inte förstår varför så många tycker illa om honom, men sättet publiken reagerar på under dagens premiärmatch känns undermåligt Allmänna Idrottsklubben. Är det konstigt att Arnefjord spelar tveksamt och krampaktigt efter den hårda behandlingen han fått utstå sedan det olycksaliga självmålet mot Helsingborg för nästan två år sedan? Att han är nervös är väl snarare än bra sak: han visar därigenom att han inte vill något annat än AIKs bästa och egen förbättring. Han har dessutom Nils-Eric Johansson bakom sig. Det säger sig självt att det inte finns något att oroa sig för, än.
Personligen tycker jag att Arnefjord reparerade sina misstag och gjorde mer därtill framåt, men jag vet faktiskt inte vad jag är mest förbannad över nu efter matchen: det allmänt slarviga spelet rakt igenom eller att vår publik, denna 26 516 man starka publik som är känd för att vara Sveriges bästa, faktiskt har mage att bua åt AIK efter matchen.
Jag tänker faktiskt inte beröra själva spelet för mycket eftersom vi självklart ska spela bättre än såhär, det fattar väl vem som helst och behöver inte överanalyseras. Men kan det vara möjligt att över 10 000 personer glömmer att detta trots allt är en premiärmatch mot ett lag vi förlorade 6 poäng mot förra året, som spelar Sveriges värsta, mest enerverande grisfotboll och som dessutom är tippade som seriesegrare av bland andra Svenskafans-redaktionen?
Hur Kalmar FF kan vara guldfavoriter är däremot bortom mitt förstånd. Sällan har jag sett ett lag som är så genuint ointresserat av att faktiskt spela fotboll som Kalmar. Med det sagt så hävdar jag inte att AIK idag förtjänade segern mer än KFF, som var minst lika nära 3 poäng som AIK. Hade det inte varit för en för dagen väldigt duktig Daniel Örlund kunde publikfesten istället slutat med total förtvivlan för vår del. Precis som förra året med andra ord.
Enligt mig var dagens match mot Kalmar FF alltså mycket bättre än premiären vi led igenom i fjol. Årets första riktiga vårväder kan man delvis tacka detta för men även spelet som idag faktiskt liknade fotboll till skillnad från den kavalkad av katastrofer som var AIKs vårsäsong 2007. Bojan visade att han kan en del, Ortiz visade att han kan ännu mer och vi fick se både Kenny Pavey och Miran Burgic springa ut på Råsundas grönbruna matta efter frånvaro på grund av skador. Men återkommande publikfavoriter räcker inte för att vinna om spelet inte fungerar som det ska.
Vill man vara giftiga på kanterna kan man inte ställa upp med lagets slöaste spelare som högermittfältare. Hädelse åsido, lagkapten Tjerna kan inte tillföra något till offensiven från denna position eftersom han helt saknar den fart som krävs för att vara farlig från kanten. Långbollar funkar bra om man ska rensa och mot kortare motstånd men att använda sig av det flera gånger om mot Kalmars fyrtorn känns inte som ett vidare smart drag och kommer definitivt inte bära frukt hur mycket man än försöker.
AIK är ett spelande lag som tjänar otroligt mycket på att spela bollen efter marken, något vi som var där idag väldigt gärna vill se den 10:e april mot GIF Sundsvall. Och då hoppas jag att publiken skärper sig: visst är 26 516 en väldigt bra siffra men man buar inte, under inga omständigheter, åt laget i premiärmatchen. Spelet, Arnefjords tafatta beslut och kanske även irritation svarar jag på som så:
Lugna ner er, det är bara premiärnerver.