Fem snabba efter premiären 2008
Dagens resultat var följden av att ett lag spelade ihop och kämpade ihop. Därför betonas inte idag enskilda spelares insatser på planen.
Målet
1-1 kom, minst sagt, rättvist. Det oväntade (1) var målskytten: Gabriel. Orkar inte kolla, men har han gjort mål för MFF tidigare? Det oväntade (2) var på sättet det kom till på: efter en fast situation. MFF har i flera år satt en ära i att vägra ta tillvara på hörnor och frisparkar. Det oväntade (3) var att Malmö orkade repa sig efter Göteborgs oväntade 1-0. Det hade inte hänt förra året, vågar jag påstå. Tack Gabriel! Tack Gische för den välslagna frisparken! Tack MFF för målet!
Försvaret
Om vi bortser från första kvarten och Jonas Sandqvists agerande vid Göteborgs mål var försvarsspelet fantastiskt bra. Mittlåset skötte sig klart bättre än vad jag hade vågat hoppats på. Dixon och Gabriel har fått lära sig att inte bara sparka undan bollen så fort de får den, och gjorde inte heller det. En hel del av Malmös offensiva spel började hos dem.
Glöden
I dagens Måndag morgon skrev jag om att jag önskade se spelarna kämpa tills de inte orkade mer och sen lite till. Och som de kämpade i kväll. Det var en glöd i laget som jag inte vet när jag senast upplevde. Förlorades bollen offrades ben och några tänder för att vinna tillbaka den. Det var en underbar syn som utspelades på Malmö Stadion denna sista marskväll 2008.
Överlägsenheten
Efter den första kvarten då jag var övertygad om att MFF skulle åka på så mycket stryk att jag inte skulle orka upp ur sängen i morgon, tog laget över kvällens tillställning helt. IFK Göteborgs mål kom till efter en rejäl Sankan-tavla, därutöver hade man ingenting. Hade inte planens bästa spelare hetat Kim Christensen och stått i det blåvita målet hade det här kunnat sluta med en förkrossande seger för ett totalt överlägset MFF. Totalt överlägset i 75 minuter alltså. Den första kvarten glömmer vi och skyller på premiärnerver.
Mittfältet
Daniel var överallt och hjälpte försvaret föredömligt, Ola Toivonen kan ha gjort sin bästa match i MFF med ideliga löpningar som sånär höll på att rendera i några mål, Aubynn var både löpare, dribblare och bollvinnare och Guillermo Molins andra halvlek visade att han är självskriven på den platsen. Ett oerhört välkomponerat mittfält idag.
