Reportage: Forum 1891 möter Källström och Isaksson i Frankrike
Forum 1891 intervjuade Källström och Isaksson efter Lille - Rennes. De båda trivs i Rennes samtidigt som de saknar Järnkaminerna.
- Klart att man saknar Djurgårdens supportrar, säger Källström. Del 1 av 2.
Forum 1891 bilade ner till Lille för att studera Djurgårdens forna guldhjältar Kim Källström och Andreas Isaksson. Förhoppningar fanns även om att få möta våren i den nordfranska staden, men i själva verket möttes jag av en söndagsöde stad, insvept i snö och kyla. Det enda som var öppet var torgmarknaden och konstmuseet där man, i väntan på matchen, kunde fly undan kylan och se verk av Picasso, Monet och Ruebens.
Efter en stunds irrande runt kyrkogårdar och i industriområden hittade jag bilkaravanen som ledde till Lille Metropole-Stadion som låg en bit utanför centrum i ett bostadsområde vid sidan av motorvägen mot Belgien. Några franska glosor senare hade matchvärdarna guidat mig till min plats, högt upp, mitt på ena långsidan.
Snart gjorde kylan och blåsten sig påmind. Nere på planen försökte, ett tillsynes oorganiserat, Rennes värma upp. Några joggade runt, de flesta stod och sköt lite oinspirerat mot Andreas Isaksson. Kim Källström såg biffig ut.
På grund av lång tid med dåligt väder i norra Frankrike var inte gräsmattan någon höjdare, trots att hårt arbete lagts ner på att skotta bort snön från planen ut på löparbanorna. Ända in i sista sekund gjordes allt för att få bort isen och snön. Funktionärer gick runt på plan med varmluftskanoner fram till matchstart.
I matchprogrammet gick det att konstarera att Rennes har ett ungt lag, ingen spelare är över 30 och knappt en enda över 25 år. Avbytarna i matchen var samtliga U21-spelare. I laget är Kim Källström och Andreas Isaksson två av de mest rutinerade spelarna och de båda svenskarna spelade självklart från start.
Någon minut innan avspark försökte speakern förgäves elda på hemmalagets supportrar. På sann "hockeyPeter"-manér gjorde hon allt för att få dem att sjunga med i "Allez le LOSC". Det var inte direkt Stadionklass på stämningen.
Matchen blåstes igång 18.00. Under den första halvleken skapades inte många chanser av dignitet. Det vassaste läget kom efter en kvart då Rennes fick en frispark på mittplan som slogs in mot straffområdet till en ensamstående Kim Källström. Eftersom målvakten hamnat på halvdistans fick svensken ett ypperligt läge att lobbnicka bollen i mål. Bollen gick dock någon meter utanför målvaktens vänstra stolpe. Om Kim bara träffat målet hade 1-0 varit ett faktum.
Rennes hade spelövertaget i inledningen men utan att skapa något. Först i minut 26 skapade Lille sitt första läge men då blev det desto farligare. En Lillespelare fick ett bra läge några meter från mål efter inlägg från vänster. Besvikna tjut hördes från de halvfyllda läktarna när Isaksson gjorde en kvalificerad benparad på ett bra avslut. Själv konstaterade jag nöjt: Isaksson är igång!
Några minuter senare drog första halvlekens bästa spelare (Kim Källström) på sig matchens första gula kort efter en onödig - och ful - eftersläng. Här hade mittfältaren tur att det bara blev varning. Lille skapade sedan ytterligare något halvfarligt läge innan halvleken var slut.
I den 52:a minuten visade Kim upp sitt fina passningsspel. Denna gång spelade han genialt fram en fri Alexander Frei. Frei visste dock inte om hur ensam han var utan sköt direkt istället för att ta kontroll på bollen. Ett avslut som gick flera meter utanför.
Kim drog även i den andra halvleken på sig onödiga frisparkar och med 20 minuter kvar av matchen var han återigen snuddande nära att dra på sig rött kort. Domaren nöjde sig dock med ytterligare en tillsägelse.
Under den avslutande kvarten av matchen verkade Rennesspelarna tröttna och Lille tryckte på kraftigt utan att skapa något riktigt farligt. Det märktes att bortalaget var nöjda med en poäng. I synnerlighet då Rennes haft otroligt svårt på bortaplan under säsongen. De gjorde allt för att få tiden att gå. Till och med Isaksson filmade (!) efter att ha ramlat i en höjdduell.
På övertid fick dock Rennes ett farligt frisparksläge några meter utanför högra delen av straffområdet (ett gyllene läge för en vänsterfotad spelare). Självklart klev Rennes nummer åtta fram. Källström hade i sina tidigare frisparksförsök under matchen inte haft någon lycka. Frågan var om han skulle lyckas bättre denna gång och på så sätt göra sitt andra ligamål för säsongen? Dessvärre slog han en rätt dålig frispark som via muren letade sig ut till en resultatlös hörna.
Strax efteråt blåste domaren av matchen. Hemmapubliken var besvikna över det oavgjorda resultatet och buade ut sina mannar. Samtidigt jublade Rennes spelare och tackade det 20-tal bortasupportrar som trotsat kylan och tagit sig de dryga 60 milen från Rennes till Lille.
0-0 var ett rättvist resultat. Rennes kanske hade mest av spelet medan Lille skapade aningen vassare chanser. Några spelare i Rennes förtjänar beröm efter matchen förutom de två svenskarna. Alexander Frei visade fina kvaliteer. Han kan beskrivas som en bättre kopia av Johan Elmander. Alltså en anfallare som löper mycket för att skapa ytor åt sig sälv och andra medspelare. Även mittbacken Ouaddou med förflutet i Fulham gjorde en stabil insats.
Båda lagens spel var dock under all kritik. Det berodde troligen till stor del på att planen var dålig. Professionella fotbollspelare bör dock kunna prestera bättre, oavsett yttre förhållanden. Mest besviken var jag på Lille. Klubben är trots allt ett topplag i den franska ligan.
Efter matchen fick Forum 1891 en intervju med två nöjda svenskar.
» Läs intervjun med Kim och Andreas i del 2
