Analyze This: I spelsystemens djungel
Veckans analyserande krönika tar en titt på spelet i premiären - och på hur man ska besegra Gefle på söndag.
Jag medger att veckans upplaga av Analyze This är en tämligen förvirrad och luddig historia, mer baserat på eget spånande än faktiska, konkreta teorier. Never the less är det ett sätt att försöka analysera vad som egentligen hände på Parken i söndags - och vad som faktiskt inte får ske på Strömvallen om ett par dagar.
Eftersnacket till söndagens premiär på Parken har mestadels handlat om de arrangörsmissar som gjordes från IFK Norrköpings sida. Lite överdrivet upphaussat, om ni frågar mig.
IFK Norrköping gjorde fel. De sög. Djurgårdssupportrarna gjorde fel. De sög. Polisen gjorde fel. De sög.
Då var det avklarat. Inga fler indignerade krönikor, inga fler glåpord från Djurgårdare på IFK Norrköping, inga fler påhopp supportrar emellan. Tack. Om jag får be.
Enoug said.
Nästa sak på veckans "Måste nämnas"-lista är att Stefan Thordarsons övergång från Akranes strular. Så till den grad att "Kung Thordar" ser ut att missa de matcher han skulle fått spela. Jag lider lika mycket med Stefan själv, som med klubben. Mitt eget IFK-hjärta hade så gärna velat se den store, tuffe islänningen med den enorma vinnarskallen få ikläda sig den Vita Tröjan igen och spela Allsvensk fotboll för klubben han älskar så högt.
Men i skrivande stund finns inget nytt att rapportera. FIFA har ännu inte meddelat huruvida Stefan får representera IFK Norrköping i vår och senare Akranes igen eller inte.
Nåväl. Veckans Analyze This är den första av många på samma tema. Vi snackar spelsystem och vi gör det enbart ur IFK Norrköpings synvinkel. Att just Stefan Thordarsons eventuella frånfall har mer betydelse än man kan tro. "Thordars" namn hade med största sannolikhet varit ett av de första Jingblad präntat ner på laguppställningspappret före match. När han försvinner, försvinner också många alternativ på uppställning.
Jag har ganska noga (och nördigt) studerat söndagens match mot Djurgården. Om och om och om igen har jag vevat de inledande - och faktiskt ganska hemska - första 20 minuterna.
Jingblad ställde upp med det 4-4-2-system vi vant oss att se. Eller åtminstone försökte han. Tanken var att spela med en rak fyrbackslinje, en något offensivare vänsterkant. Ett innermittfält med "Blomma" som uppsamlare och Magro som spelfördelare, för att skicka bollar i djupet på Bamberg och ut på kanterna till Dybendal och Khalili.
Problemet var bara att Djurgården var för bra och för hårda i sin press för att det skulle lyckas. Micke Blomberg hamnade för högt upp, mittlåset Magnusson/Arvhage sjönk ner så djupt att "Nurre" Bakius skäggstubb rörde vid deras nackar och Djurgården - läs Jones Kusi-Asare - hade en alldeles enorm yta däremellan. Var Magro var de första 25 minuterna har jag ingen aning om. Ryktet säger att han satt och käkade kebab på Maestro, men jag vet inte.
Följden blev att Jones Kusi-Asare fick husera fritt mellan IFK:s backlinje och mittfält. Det var där matchen avgjordes. DIF spelade upp bollen på Mikael Dahlberg, som la tillbaka på den ständigt fria Jones och där vann Djurgården matchen. Att sen IFK-dödaren Sebastian Rajalakso tursamt - och jävligt snyggt, det ska sägas - fick ett friläge med "Nurre" går inte att skylla på systemet. Vid det laget hade "Tompa" och "Arvis" tryckt upp ett par-tre meter, samtidigt som "Blomma" hittade sin position lite längre bak. Då fungerade spelet utmärkt.
På söndag mot Gefle kommer IFK Norrköping att möta en klon av sig själv. Gefle är precis som IFK Norrköping ett fysiskt starkt lag. Man spelar med en stor tung target i Hasse Berggren. Bredvid honom huserar en ganska omskriven 20-åring, som rusar ifrån de flesta mittbackar, vid namn Johan Oremo. På kanterna finns ett par ganska kvicka yttrar, bland annat Jonas Lantto och Yannick Bapupa, även om Amadou Jawo lär starta på Lanttos bekostnad.
Mest troligt lär Jinglbad starta med ett 4-4-2 även på söndag, även om 4-2-3-1 förmodligen hade passat motståndet bättre. Kamraterna förfogar numer över ett riktigt starkt innermittfält och flera duktiga yttrar. I veckan anslöt den så omskrivne polacken Marcin Burkhardt till truppen och jag känner mig säker på att Jingblad väljer att starta med honom. Felix Magro fick förvisso pris som matchens bästa spelare mot Djurgården, men än har schweiz-italienaren inte imponerat ett dugg på mig. Magro vann en del boll mot Djurgården och svarade för några vältimade brytningar defensivt. Offensivt presterade han dock inte ett endaste dugg. Marcin Burkhardt saknar Magros defensiva egenskaper, men de behövs inte riktigt lika mycket med en heltaggad kapten Blomberg på planen. I det här fallet väger "Burkens" offensiva kvalitéer klart tyngre än hans defensiva brister.
Vad man saknar är en stark anfallare; d.v.s. Thordarson. Kevin Amuneke är ett alternativ, men han är ännu inte redo för 90 minuter. Därför ligger 4-4-2 närmast till hands, där Gardar Gunnlaugsson återigen får försöka agera bollmottagare. Han lär - och borde - få sällskap av Amuneke i anfallet, men om så inte blir fallet är det läge att slänga med Andreas Haglund i truppen. 18-åringen var lagets bästa målskytt under försäsongen och var bäst på plan i U21-matchen mot Örebro igår.
Laget borde följaktligen se ut såhär:
Bakiu-
Whass, Magnusson, Arvhage, Roth-
Bamberg, Blomberg, Burkhardt, Khalili-
Amuneke, Gunnlaugsson
Bänk: Sjanic, Gunnarsson, Magro, Dybendal, Haglund
Med en Blomberg säkrande defensivt på mitten och en Burkhardt som styr spelet offensivt kan Kamraterna satsa på det kontringsspel som är nödvändigt på bortaplan mot hemmastarka motståndare. Bamberg och Khalili faller ner för att understödja sina respektive ytterbackar, medan Kevin Amuneke faller ner bakom Gardar och axlar den roll Daniel Bamberg inte kunde ta i söndags.
Se där. Det blev visst ett 4-2-3-1-system i alla fall.
Det är helt rätt läge för det.
