Jag tror på vedergällning
Den 28 oktober 2007 är dagen vi alla vill glömma. Det är dagen då vi lärde oss stava till sammanbrott. Visst, är det lätt att ta till klyschan ”man lär sig av sina misstag”. Jag vill hellre citera husguden Peter Lemarc: ”Det finns inget bättre än när det vänder”.
Det var en lönehelg i oktober förra året. Den allsvenska säsongen skulle glida in mot sitt slut. Okej, jag erkänner, jag var väl en av alla dem som önskat lite grann att Henrik Rydström skulle få lyfta den där lokalen men egentligen spelade det ju ingen roll. Alla inblandade kunde få vinna, ja, till och med Halmstad-Norra, bara Klubben piskade Helsingborg borta eller åtminstone stod upp värdigt efter den där tråkiga hösten med en kazak i målet och allt det där.
Lönehelgen hade inletts lovande. Hade stått och tjafsat med två göteborgska bröder på Kvarnen i Stockholm om gud, IFK Göteborg och om att Lerum (som de kom från) minsann var lika bonnigt som Frillesås. Kranskommunspojkar har alltid storhetsvansinne och tillsammans med ett par dalslänningar och en frillesåsing som även dem lever i exil hade vi försökt plocka ner de båda bröderna.
Fredagen övergick snart i lördag och om jag inte minns fel tillbringande jag även den i Stockholms snofsiga uteliv. Det blev så småningom om söndag. Och tillsammans med min chef, öisaren, bestämde jag mig för att avsluta säsongen värdigt. Vi tog på oss våra halsdukar för att bege oss mot "Oh learys" på Götgatan på Södermalm. Även om det aldrig skulle inträffa skulle jag likt förbannat fråga ifall de inte visade HIF-HBK på någon av skärmarna. Öisaren vill visa alla de blåvita medgångssupportrarna att det finns dem som inte vänder kappan efter vinden.
Nåväl. Ganska snart upptäckte vi att haket var fullt av människor som sympatiserar med mörkrets krafter. En och annan kalmarit stod och tryckte i något hörn. I källaren huserade lite djurgårdsfans som tydligen kände på sig att de skulle åka på däng mot BP och därför inte masat sig till Söderstadion. Jag stod med en pissdyr öl i handen och noterade något ytterst märkligt.
Det visade sig att de båda kranskommunspojkarna – som minsann – hade skrutit om att det jobbade med något så coolt som meeeeeeeeedia (uttalat på fejkstockholmska) jobbade på sportbaren. Det var i och för sig inte så konstigt – det utger sig väl alla för att arbeta med på Kvarnen kvart i tre en lönehelgsnatt. De sprang runt och serverade dricka och hamburgare till hungriga fotbollstokar. Jag smålog en stund och förklarade situationen för öisaren som skrattade.
Skratten övergick snart i förvåning vilket i sin tur övergick i vredesutbrott vilket i sin tur övergick i sarkasmer vilket i sin tur övergick i apati. Pling, pling, pling, pling, pling, pling, pling, pling, pling. Nio jävla noll till Helsingborg. Det kändes som om Lars Norén hade gått och blivit HBK:are och gjort en pjäs om det värsta tänkbara.
Runt omkring stod göteborgare som skrek i extas. En del upptäckte min halsduk. De dunkade mig i ryggen. Även om en del säkert menade väl kändes varje ryggdunk som en kniv i mitt blåsvarta hjärta. Och så kom då slutklämmen. Den slutgiltiga käftsmällen.
Lillebrorsan av lerumsbröderna kom fram och tittade på mig.
- Haha! Inte så uppkäftig nu va? Jävla bonne!
Jag stod mållös. Tog tunnelbanan hem mållös. Satt apatiskt från Sportspegeln mållös.
Med den här bakgrunden kommer jag att sitta hemma framför TV:n imorgon. Jag kommer ladda upp med Peter Lemarc.
”Jag har redan glömt allting, glömt veckorna i underjorden
Morgongråten, nattpaniken, jag minns inte längre orden
Morgundugget faller platt, på min kind och på min hatt
Rik i regnet går jag fram, i våta skor på storgatan
Det finns inget bättre, det finns inget bättre
Det finns inget bättre, än när det vänder, när det vänder”
Låt Anselmo få göra sin första strut i serien i kväll. Löp Arvidsson, löp! Fribrock, fortsätt på din inslagna bana. Och Janne, för i helvete, släng in köttarna Zvirre och Sebastian Johansson.
Och så finns det en kille som flyttade till Laxstan från Kosovo för ett par år sedan. Låt honom visa vilken jävla lirare han här.
Nej, jag tror inte på gud.
Men jag tror på vedergällning.
