Omgång IV: ”Tulpanattacken på domaren”
Det fanns en gång i det soliga Sverige två tvillingtjurar, vi kan kalla en för Isidor och en för Tumba. De stångades och buffades mest hela tiden och ville brösta upp sig inför…ja, för vem kan man undra. Det skulle kunna vara för den skalliga, kisande smålänningen. Men helt säkert varför vet nog bara dom själva.
Lite vid sidan om så låg en annan tjur i gräset och njöt av livet och brydde sig inte så värst mycket om vad alla de andra hade för sig. Han kände sig inte alltför stressad av livet och använde sig av devisen ”Varför hetsa upp sig? Allt löser sig till slut”. Han ägnade sig bara åt att fokusera på sig själv så mycket som möjligt. Vi kan kalla honom för tjuren Skoglund. Just denna dag skulle tjuren Skoglund och Isidor mötas i en batalj. Det kunde bara gå på ett sätt tänkte alla (Om det inte vore för en ettrig svart-gul individ som retade Skoglund så till den milda grad att han fick oanade krafter och blev helt galen).
Flaggor vajade på arenan och hattar kastades i luften. Det låg en enorm förväntan över folkhavet och stämningen var på topp. Det enda negativa som drar ned den upprymda känslan är det monstruösa betongschabraket till arena, den kyliga atmosfären överlag så här långt norrut. Ja och så en hop studsande svartklädda ynglingar som i hela sitt liv sett fotboll från Norra Stå, mil ifrån händelserna, från fel perspektiv dessutom och som spyr ur sig negativa hatramsor. Stackars satar.
Fem minuter innan bataljen kom först pikadorerna med reservbollarna, sedan banderiljärena med sina fallosflaggor och sist men stoltast av dem alla kom så matadoren Johannesson. I ensamt majestät stegar han in och när han äntrar mittcirkeln ställer han sig på mittpunkten, höjer upp hakan, sträcker ryggen så att knaket hörs ända till hans hemort Stocksund (Hmmm, senast jag kollade låg det kusligt nära Solna). Som den övernaturliga huvuddomare han tycker sig vara, så sträcker han ut båda armarna för att ta emot det öronbedövande vrålet från den månghövdade publiken (Även om de jublar över deras respektive lags efterlängtade entré på fotbollsplanen. Men så tänker inte Kung Stefan).
Plötsligt säger det smack och en bukett ljuvliga och väldoftande tulpaner fastnar i hans vänstra hand inkastat av en kärlekskrank ung kille från den Norra läktaren. Stefan känner sig varm inombords av uppvaktningen, men inser allvaret i det uppkomna dilemmat. Här pratar vi inte bara några enskilda inkastade föremål på plan, utan här har föremålet till och med träffat huvuddomaren. Driven av den senaste tidens hårdare bedömning av sådana här händelser gör att han känner sig nödgad att avbryta matchen innan den ens startat. AIK kommer att få dryga böter och Hammarby kommer att tilldömas segern med 3-0. På den Södra Läktaren upplever man den i särklass märkligaste derbysegern hittills och det grön-vita havet av förvånade men uppspelta fans fortsätter att gunga, guppa och sjunga med oförminskad kraft. På den Norra läktaren pekar mungiporna mer nedåt och nu är det inte direkt tulpaner som haglar in på plan.
Efterspelet i Tävlingsutskottet blir än en gång en smula patetiskt. Precis när ordföranden skall slå klubban i bordet och ta beslut om 100.000 i böter, 3-0 till Bajen, spel för AIK inför tomma läktare samt poängavdrag, ringer hans mobiltelefon och i displayen står ”Sune H. mobil”. Sune kan verka lite grå och mossig men är överraskande hård och tydlig: ”Tjena, Hellis här. Den här lilla fadäsen på Råsunda, det har blivit en storm i ett vattenglas. Har du lust att justera ned böterna till 10.000 och ta bort beslutet om de tomma läktarna samt poängavdraget. Jag har även Johannessons OK på detta. Även om det inte är förenligt med lagtexten så MSN:ade Lagrell precis en glad smiley till mig så även han är på. Jag har i och för sig inte hört något från "Fat Cat" Johansson, men jag vet att Lennart har lite problem med hans NMT-telefon från 1995. Vi är väl tyvärr tvingade att tilldöma drogliberalerna segern. Förresten, du skulle väl med på den årliga fiskeveckan med oss i Norrland hoppas jag? Ring mig när domen är korrigerad.” Sagt och gjort, domen ändrades, men vad gör det? En derbyvinst är en derbyvinst, hur den än uppkommer. Mer tid till festande på kvällen blev det i varje fall.
Sensmoral: Spar inte på krutet när matchen drar igång. Lufta era strupar, skrik er hesa och ta i nu så lyfter vi fram vårt Hammarby redan från början. På något underligt sätt känner jag på mig att det kommer att lösa sig till slut. På måndag smäller det och då vet vi på vilket sätt det avgörs. Det skall i alla fall inte vara vi som kastar in något på planen. Det behöver faktiskt inte vara så att den ljuva kärleken från Norra Stå genom ynglingens uppvaktning är det som avgör det hela (Han kan ju alltid skicka ett Blommogram till grannkommunen efteråt).
Det skulle ju faktiskt även kunna vara så att ett übertaggat Bajen mosar sönder ett för dagen tamt och virrigt Gnaget och så står Norling där efter matchen och mumlar något som varken Sportspegelns muppreporter, alla TV-tittare och förmodligen även han själv förstår ett skvatt av.
Eder floristfilosof,