Inför TFF-MFF: Konsten att sätta fälleben på sig själv
Match borta mot TFF är bland det värsta som finns! I alla fall om man håller på Malmö FF. Det finns nämligen inget värre än Golgatavandringen till Vångavallen. Man bär liksom korset efter alla tidigare förluster med sig in på läktaren. Och när man väl är uppe på vallen klär dessa ociviliserade bollsparkare av oss och spikar upp oss på korset till allmänt åtlöje. Och det finns nästan ingenting som talar för att det ska bli annorlunda den här gången!
Hur många gånger har vi inte haft förhoppningar, ja till och med varit säkra på tre poäng mot TFF - både hemma och borta? Men tji har vi fått. Av tolv möten på Vångavallen har MFF bara vunnit tre! Fem gånger har vi förlorat och fyra gånger lyckats få oavgjort.
Det är liksom förbannat att möta de små blå jävlarna från Sveriges sydspets. Det är som om alla helvetets krafter samlas på Tjongavallen bara för att jävlas med just MFF. Och det spelar nästan ingen roll hur dåliga TFF varit en säsong. I matcherna mot MFF så platsar plötsligt alla dess spelare i Manchester United och Barcelona, eller i varje fall i Liverpool. De springer och springer och sparkar och springer värre än ett gäng duracellkaniner. Och efter matcherna står oftast våra ljusblåa hjältar och undrar vad fan det var som körde över dem.
Så har det varit nu sedan TFF kom upp i allsvenskan första gången 1985. Sedan dess har MFF excellerat i konsten att sätta fälleben på sig själv. Inte nog med att det var ur-MFFaren Krister Kristensson som tog upp dem i allsvenskan (undrar hur många gånger han ångrat det?), dessutom har de genom åren framgångsrikt tokfyndat i storebrors restlager. Så till den grad att TFF är det enda allsvenska lag som vår kära klubb har minusstatistik på! Och nu har de återigen Generalen på bänken. Usch!
Men okej, låt oss försöka se optimistiskt på situationen och hitta lite positivt inför söndagens bortamatch:
1. RolleGren - två tränare som inte är speciellt belastade av TFF-komplex. Slog dem både borta och hemma med GAIS ifjol!
2. Idag ingår 12 spelare i MFFs trupp som var med vid fjolårets möte - förhoppningsvis är de som får spela rejält revanschsugna!
3. Det egna spelet. Det spel som grabbarna nött sedan i januari och periodvis praktiserat ganska framgångsrikt de tre första matcherna i allsvenskan.
Ja, ja, ja... jag vet att många supporter tycker att MFF borde ha tagit minst sju helst nio poäng på öppningsmatcherna. Men eftersom jag lovat mig själv att försöka vara realistiskt i år (jag nöjer mig med en andra plats och att man tar hem Svenska Cupen) försöker jag se det halvfulla glaset. Det vill säga; MFF har visserligen inte vunnit i allsvenskan i år, men de är ännu obesegrade. De har samtidigt mött tre lag som i motsvarande matcher ifjol inbringade noll poäng. Och i de två kommande matcherna möter de lag som de också har alla möjligheter att förbättra resultaten från i fjol.
I min strävan att verkligen göra allt för MFFs bästa den här säsongen håller jag mig ifrån Tjongavallen i år. Jag är inte vidskeplig, tro inte det, men eftersom vi aldrig lyckats vinna där någon av de sex gånger jag varit med, funderar jag på att låsa in mig i en ljus- och ljudisolerad garderob mellan klockan 17.45 och 20.00 (man vet ju aldrig hur många minuter domaren lägger till) - allt för den goda sakens skull - och hoppas få höra, nära jag äntligen kliver ut i ljuset, att MFF vunnit med 3-0, efter mål av JJ, Toivonen och Skoog!
Alla (utom jag) till Vångavallen!
