Fightern ifrån norr, del 2
Del 2.
Blåvitt fick chansen att vinna åtminstone en titel trots förlusten mot Malmö. Man var i final i Svenska Cupen. Matchen spelades på Råsunda mot ett Djurgården som ryckt upp sig märkbart efter att man sparkat ut förre huvudtränaren Zoran Lucic.
- Den matchen... Man kan inte hjälpa att planen ser ut som den gör, det är lika för båda lagen. På något sätt var det frustration rakt igenom hela matchen. Vi hamnade i underläge i första. Kommer ut till andra och gör 1-1. Sen kommer den här situationen som ingen fattar. Där hade egentligen jag tur, för hade jag fått det gula kortet så skulle jag åkt ut istället. Kalle fick den där varningen som han inte såg.
- Därefter är det svårt. När dom gör 3-1 är det i princip slut. Vi ville vinna den matchen. Vinna något istället för att komma tvåa eller trea. Efteråt var det mycket luft som gick ur oss. Det var riktigt nedstämt. Det kändes som nu var det slut.
Bosse Johansson hade innan matchen deklarerat att det var hans sista match som huvudtränare för IFK Göteborg. Arne Erlandsen presenterades på Kamratgården. Som tränaren som skulle ta Blåvitt till nästa nivå.
- Det funkade bra under Bosse. Det är inte så bra att säga att vi skall ta oss till nästa nivå med den här tränaren. Det går inte att säga. Det kan lika gärna bli fel och gå åt helvete. Som fotbollsspelare så kan man bara ta en dag i taget.
Arne var inte helt obekant för Hjalmar.
- Jag kände till honom lite sedan innan. Jag tror att han har haft tio islänningar i Lilleström. Jag hade hört att det var mycket träning och en hård tränare.
Ryktena stämde men det skrämde inte. Det passade Hjalmar. Samtidigt är ryktena om en hård tränare överdrivna.
- Vi tränar ju mycket men han är trevlig som person. Har glimten i ögat. Det tycker jag i alla fall. Men när vi väl tränar så skall det vara hundra procent. Man skall förbereda sig ordentligt och tänka på att det man gör bra idag ligger bakom resultatet imorgon.
Det finns likheter mellan den norske generalen och den gemytlige tränaren ifrån Kalmar.
- Tankesättet är ju detsamma. Arne motiverar oss spelare på ett bra sätt tycker jag. Man skall vara fokuserad och gå in till hundra procent i alla lägen. Bosse var väl inte riktigt lika mycket så tycker jag. Han var kanske inte på en hela tiden. En sak är helt klart, jobbar man inte hela tiden i fotboll så är det kört. Man kan inte gå och glida. Bosse ville att man skulle jobba stenhårt också. På det sättet är de väldigt lika.
Men vissa skillnader finns det.
- Bosse ville mer att man skulle klara sig själv. Att man skulle värdera lägena och situationerna och bestämma hur man skulle göra själv. Han ville inte styra upp för mycket. Nu är det lite rakare. Spelet är mer styrt nu. Vi har tränat mer på löpvägar och så än under Bosse.
Riktlinjer och direktiv är bra men kan bli genomskinligt och lättförsvarat emot om det blir för stereotypt.
- Vi har ju en idé. Det är inte alltid så att man alltid måste följa precis den. Det är inte heller så att man alltid kan följa den. Rör sig inte den spelare som man "skall" slå bollen till så måste man värdera läget själv. Men vi har jobbat mycket med just rörelsen - eller bevegelsen som han säger. Det är bra. Då har man fler alternativ.
Än så länge har resultaten gått Arnes och Blåvitts väg.
- Vi har egentligen bara haft två svackor. En mot Vålerengen och en mot FC Köpenhamn. Mot FC Köpenhamn så var det ingenting som stämde. Jag vet inte riktigt vad det berodde på. Vi kom fel överallt. Den matchen förtjänade vi att förlora. Annars har det gått bra. Vi har gjort bra resultat. Vi är ett effektivt lag även om vi kanske inte spelar den vackraste fotbollen.
Hjalmar Jonsson har också utvecklats under sin tid i IFK Göteborg. Han är titt som tätt uttagen i det isländska landslaget.
- Det betyder mycket för mig att komma med. Det är ett kanongäng och det är alltid kul att träffa lite islänningar. Jag har inte fått spela så mycket på slutet, när det inte var kvalmatcher spelade jag mer. Jag känner att jag kommer närmare.
- Det är en oerhörd sammanhållning i laget. Samtidigt har vi fått lite krav på oss eftersom det gått så bra tidigare. Nu det sista har det inte gått lika bra. Vi har fallit runt 40 platser på rankinglistan. Vi har det jobbigt just nu. Men det kan man inte gräva ner sig över. Är det något vi islänningar kan så är det att fightas och komma tillbaka. Det blir naturligtvis svårt nu. Men även om spelet inte funkar, om vi inte har en bra dag så kan vi ju slita och kämpa.
På Island var han stenläggare vid sidan av fotbollen. Han är van vid hårt arbete.
- Hemma jobbar man mycket. Själv jobbade jag från klockan halvåtta till klockan sex när jag bodde på Island. Efter det spelade jag fotboll.
- Att jobba hårt sitter i den isländska mentaliteten, sedan långt tillbaka tror jag.
Ett annat av hans mest framträdande drag är den dåliga förloraren. En missad pass eller en förlorad match på träning kan föranleda ordentliga raseriutbrott.
- Det har blivit bättre med åren. Jag var en riktigt dålig förlorare när jag var yngre. Man kunde inte ens prata med mig då. Efter det blev jag lite bättre. Men jag är fortfarande en riktigt dålig förlorare. Förlorar mitt lag på träning så blir jag helt enkelt jävligt förbannad.
Jävligt förbannad blir delar av publiken på Blåvitts ytterbackar på Gamla Ullevi.
- Det är svårt att vara ytterback i Blåvitt. Jag tänkte lite på det i början. Men det går inte att bry sig om det. Vi har bollen nästan mest av alla. Det är klart att det blir en del felprocent i passningar när man har bollen så mycket.
Att han får kritik kan han ta.
- Kritik är bra om den är rättvis. Folk som kommer på våra matcher och bryr sig om fotboll ser mycket fotboll på TV. Dom ser på italiensk , spansk och engelsk fotboll. Jag vet inte vad dom jämför med. Ibland undrar jag om dom tror att dom ser på en match ifrån dom ligorna, som ju är toppligorna, när dom ser på våra matcher.
Han har inte alltid kunnat koppla bort missnöjet hos publiken.
- Första året tog jag kritiken mer personligt. För min del tycker jag att det har gått stadigt uppåt sedan jag kom till IFK. Jag hoppas att det skall fortsätta så. Jag känner att jag är en betydligt bättre spelare nu än då. Jag har vuxit både som spelare och person.
Det går bättre och bättre för honom. Och Hjalmar Jonsson trivs i IFK Göteborg. Han trivs så bra att han kan tänka sig att stanna länge i föreningen.
- Ja det tror jag men det är ju inte enbart upp till mig. Min del är att spela bra, att träna bra. Men jag skulle absolut vilja stanna kvar.
Skulle han fortsätta att utvecklas har han dock en proffsdröm som alla andra spelare.
- England skulle vara kul att spela i. Men jag trivs i IFK Göteborg. Jag trivs med staden och allt omkring.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Antalya möjliggörs genom sponsring från följande:
Alltid Blåvitts läsare
Weblink IP Phone
Dreamgoal
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
