Tomma tunnor skramlar mest?
Rubriken på detta alster är ett talesätt som uttrycker att det ofta är så att de som inte har så mycket att säga tar till de största orden. De gapar mest, helt enkelt, kanske just för att dölja det faktum att de inte har så mycket att säga.
Det är naturligtvis inte alltid så, och allegorin är ju inte ens sann i sig själv, eftersom det krävs lite grus i botten för att tunnan ska skramla. Icke desto mindre säger den oss något viktigt om hur det ofta blir i situationer människor emellan, och i den allmänna debatten.
Att tänka innan man talar är inte att tänka på i dagens daytrader- samhälle. Omeddelbar tillfredsställelse, enkla lösningar på svåra problem och högljudda fördömanden är det som gäller. Yttrar du något som går emot detta blir det räfsts- och rättarting.
Typexemplet på ovanstående är Bojan Djordjic och Rikard Norling. Den senare vill bara kritisera gärningar, inte personer. Alltså inget totalt fördömande av dem som kastar.
Bojan tyckte inte att det som hände var hela världen, sett mot bakgrunden av vad som faktiskt är vanligt på en hel del derbyn här hemma och i andra delar av världen. (Figo fick ett grishuvud kastat mot sig när han skulle lägga en hörna i Real Madrids tröja mot sin gamla klubb Barcelona.)
Är det bra? Nej, naturligtvis inte. Är det bland det värre man sett på derbyn? Absolut inte. Det nya här är domarnas instruktioner. Men det spelar ingen roll för de tomma tunnorna. De skramlar på i sitt monotona skanderande ”fördöm, fördöm, fördöm”. Som om fördömanden skulle få det att sluta. Som om demonisering får någon att vilja skärpa sig.
Rikard Norling har förstått att om man vill få någon att ändra sitt beteende så kan man inte bygga upp höga murar mellan denne och sig själv. För detta har han fått mycket skit av fördömarmaffian. Rikards bräddfyllda tunna hörs knappt i allt skramlet.
När det gäller måndagens händelser så borde man kanske se det som något oerhört positivt. Varför? Jo, man reagerade mot inkastandet. Man lät det inte fortsätta, och man fick faktiskt stopp på det! Och en av dem som tog stort ansvar för att detta skulle ske var… Rikard Norling!
Och kören fortsätter: ”fördöm, fördöm, FÖRDÖM!”
Det nya lagförslaget som i praktiken gör fotbollsfans rättslösa i vissa situationer är också ett tydligt exempel. Medierna skriver om de fasansfulla derbymatcherna. Vanliga icke-fotbollsbesökande människor blir livrädda och gapar att något måste göras. Entré gör den populistiska politikern!
Jag är tveksam till att Beatrice Ask (justitieminister, men det visste ni ju!) har särskilt mycket känsla för verkligheten kring fotbollsmatcher, och begränsat med förstahandsupplevelser. Men man drar på stora kanonen och ger polisen fria händer att ”ta hand om buset”. (Inget citat, underförstådd underton) Kan ni höra dem skramla?
Medierna då? Jag har en kompis som tycker om att läsa Mats Olssons krönikor. En dag konfronterade jag honom om detta. ”Hur kan du gilla honom? Han skriver ju bara en massa skit om Jonstorp, rocklåtar och vad han åt till frukost!” Svaret? ”Ja, men jag tycker det är trevligt att läsa sådant.” Vad är min poäng med detta, undrar ni? Jo, Mats Olsson är duktig på att skriva småtrevligt och väva in personliga anekdoter. Han är inte särskilt hemma på att analysera, utvärdera och beskriva en situation utifrån olika perspektiv. Inte hans hemmaplan, helt enkelt. Vad göra? Skramla förstås! ”…man kan alltid lita på att ett stockholmsderby ska få en att tappa tron på både människorna och – fotbollen.” Var det någon som sa ”rimliga proportioner”?
Simon Bank är, till skillnad från Olsson, väldigt duktig på att skriva om fotboll. Han målar skickligt med både stora och små penslar. Men när det handlar om andra saker kommer han ofta till korta. För två år sedan utsåg han exempelvis Kristian Haynes till ”derbyts idiot” för att han i glädjeyran över att ha avgjort mot Djurgården jublade vänd mot fel klack.
Om måndagens händelser skriver han ”Och kom inte dragandes med ”passion”. Vad som helst, men inte det.” Käre Simon, om du inte vill förstå att passion är ett tveeggat svärd kanske du inte ska diskutera sådana frågor. En ung, mentalt något omogen, adrenalin- och hormonstinn ung man, vars passion för AIK svallar över. Han klarar inte av att kontrollera sina känslor. Han slänger in saker. Är det så svårt att förstå att passionen faktiskt är med i den bilden, även om alla inte använder sin passion i destruktiv riktning?
Det finns förstås många fler möjliga förklaringar. Bandvagnseffekten är väl dokumenterad i valforskningen (inte valar utan demokratiska val). Någon börjar och andra hänger på. Att få känna sig modig och kaxig i skydda av anonymiteten i en stor folkmassa bör också nämnas. Men passionen är där Simon, även om du likt en tjurig fyraåring sätter dig med armarna i kors i ett hörn och skriker, ”NÄHÄ”!
Följande citat från Bank är späckat med skeva vinklingar, överdrifter och rena lögner. ”Jag köper aldrig att det inte går att säga att det är åt helvete att kasta saker mot människor. Och när AIK-spelare efter AIK-spelare försvarar kastandet är det förstås ingen slump. Lolo Chanko fick en tändare i huvudet, det regnade in mynt och stolsdynor från läktarna. Och i AIK tyckte man egentligen inte att det var så mycket att gnälla om.”
Skrammel, skrammel, SKRAMMEL!
När läktarproblem diskuteras finns det några som alltid har ryggen fri. De har regler, bötfäller klubbar och hotar med poängavdrag, speciellt om något uppmärksammas i medier. Svenska Fotbollsförbundet är pinsamt passiva kring dessa frågor. Deras agenda handlar om en sak, straff riktade mot klubbarna.
Hösten 2005 skrev jag denna krönika om fotbollsförbundets misslyckande och hur det kunde se ut istället. Det jag förespråkar är att förbundet har ett aktivt arbete tillsammans med klubbarna där man tar fram effektiva åtgärder i samförstånd. Om sedan klubbarna brister i sina åtaganden bör de bestraffas, oavsett om något händer eller inte. Man måste arbeta preventivt. Nu skrider man bara till verket när något redan skett, och bötfäller klubbarna. Ryggen fri, sa Bull. SvFF är kanske de tommaste tunnorna av alla! Men vi ser att kejsaren är naken, visst gör vi vänner? Varje gång ett straff utdöms är det ett misslyckande, då har det redan skett som man inte ville skulle hända.
AIK-alliansen och Bajengruppen har på grund av de kastvilliga framstått som riktigt tomma tunnor efter derbyt. Här protesterar man om fotbollsmördare och mot SvFF och lagförslag, och så är det supportrar som förstör allt, har snacket gått. Vi får väl se.
På senare tid har jag hört oerhört positiva saker ta form, bland annat supporterunionen SFSU och de olika gruppernas vilja att vara med och ta ansvar för fotbollen, bland annat som remissinstans. Allt detta dränktes i ett hav av mynt, tändare och papperstussar. Ett antal personer betedde sig illa och i det öronbedövande skramlandet som följde dränktes de engagerade, seriösa supportrarnas röst. Men i stunder av kaos öppnas alltid nya möjligheter.
Man talar ibland om ”windows of opportunity” som öppnas kortare stunder. Det här är ett sådant för den mognande supporterrörelsen! Om AIK-alliansen och Bajengruppen aktivt började driva frågan om inkastade föremål och lyckades få en effekt skulle det vara tusenfaldigt viktigare för supporterrörelsens ställning än protestaktionen på Råsunda. (AIK och Bajen är inte fiender i detta, de har samma problem och samarbete är att föredra)
Man skulle bevisa att man är både villiga och förmögna att ta ansvar, och därmed göra sig omöjliga att ignorera. Arbetet skulle bland annat kunna bestå av propagerande med skyltar och uppmaningar före match, utanför och inne på arenan. Samarbete med klubben kunde få någon, några av spelarna att uttala sig innan matchstart. Megafonen kunde också användas i detta syfte.
Supportrar iklädda AIK-attiraljer kunde tillsammans med ledare i klubben agera mänskliga sköldar om problem ändå uppstod, (lex Rehn). Detta är bara ett par idéer som jag kastar fram och det finns säkert massor man kan göra. Skulle man ändå misslyckas så har man i alla fall försökt, vilket är mer än man kan säga om SvFF. Så kom igen! Ta chansen! Låt oss se AIK-alliansen resa sig likt Fågel Fenix ur askan, och visa att de här skramlande tunnorna minsann inte är tomma!