Med sikte på startelvan, del 2
Del 2.
Martin Smedberg har en underbar högerfot. Antagligen den bästa i truppen. Men vänsterfoten är det inte lika väl ställt med.
- Min vänsterfot? Jag vettefan om jag har en vänsterfot, skrattar han.
- Min högerfot har varit guld värd för mig. Jag har alltid jobbat mycket med den. När jag var ung och spelade i Gunnilse hade jag lite ensamträning med min tränare där jag körde mycket teknik i olika situationer med högerfoten. Dessutom hade jag farsan som hjälpte mig på helgerna. Tränade mycket frisparkar och skott. Vänstern har jag inte tränat så mycket. Jag känner ju att jag i vissa lägen skulle behöva kunna använda vänstern naturligare. Som det är nu så väljer jag gärna att använda högern istället. Jag har satt upp som ett mål att jag måste förbättra vänsterfoten. Börja använde den mer. Mitt spel kommer att bli mycket snabbare då än när jag som nu använder högerfoten nästan hela tiden.
Men hur förbättrar man en fot som inte känns naturlig att använda?
- I en vanlig spel- eller passningsövning så måste man försöka använda vänstern så mycket som möjligt. Försöka att inte tänka på högerfoten. Mycket handlar om att våga använda den. Passningen kan gå fel men man måste våga. Annars blir det aldrig bättre. Jag har börjat göra så. Jag använder vänstern mycket mer nu än jag gjort innan. Försöker att tänka på det.
Det är inte det enda han behöver förbättra.
- Jag har varit mesig när det gäller närkampsspelet. Det har jag varit. Jag har varit lite valpig. Men jag känner att närkampsspelet förbättrats. Det kommer mer och mer. Det är ett av mina mål att förbättra det. Det och vänsterfoten.
Att Martin skulle bli fotbollsspelare har varit bestämt sedan länge. Sedan barndomsåren.
- Jag började spela fotboll när jag var fem år. Farsan är en riktig fotbollsfantast. Han har alltid stöttat mig med fotbollen. Utöver fotbollen sysslade jag länge med basket. Det gick bra i det också, men när jag kom upp i 13-14 årsåldern så var jag tvungen att ta ett beslut. Jag hann helt enkelt inte med båda sporterna och skolan samtidigt. Fotbollen var den sport jag hade störst glädje av plus att familjen var så fotbollsintresserad. Farsan jobbade som ungdomstränare i Gunnilse så det var nästan fotboll dygnet runt för min del. Var det inte med laget så var det med pappa eller kompisar på gården.
Kärleken till spelet med bollen på gräset har alltid funnits där. I alla dess former.
- Jag missade nästan aldrig en match. Kollade all fotboll jag kunde se på TV. Så är det fortfarande. Jag går och kollar på Gunnilse även om det är en grusmatch i tio minusgrader.
Jag undrar om han inte tröttnar på det. Tröttna på att springa efter en boll.
- Ibland har man ju lite downperioder. Så kan det även vara här i Göteborg, när man lever på sin fotboll. Men det går alltid över ganska fort. Jag har alltid älskat fotboll och jag kommer alltid att göra det. Det hoppas jag syns på planen. Att jag tycker att det är roligt. Fotbollen är mitt liv helt enkelt. Egentligen har jag ju ett drömjobb. Det är det bästa som finns att få ha fotbollen som ett jobb. Det är inte så många som får ha det.
Favoritlaget var naturligtvis IFK Göteborg. Husguden hette Stefan Rehn. Och Håkan Mild såklart.
- Den arbetsinsatsen som han gör... det är inte många som klarar det. Det inspirerar en mycket när man ser det.
Nu spelar han i samma lag som barndomsidolen. Ett IFK Göteborg på uppgång.
- Vi vet vad vi kan och vad vi klarar att prestera. Får vi ut det på planen är det klart att vi skall vara med i toppen. Så som det har sett nu i träningsmatcherna och i Royal League skall vi vara med och slåss om guldet.
Han tror att IFK Göteborgs matcher i Royal Leauge ger laget en fördel när det är dags för seriespel.
- Vi har haft ett högre tempo. Vi har haft matchtempot. Det ger mycket mer att spela tävlingsmatcher jämfört med vanliga träningsmatcher. Man går automatiskt in på ett annat sätt i en tävlingsmatch där det gäller poäng och placeringar.
Målsättningen är klar. Laget skall slåss om de främsta placeringarna. Och Martin? Han skall slåss för en plats i startelvan.
Alltid Blåvitts medverkan vid lägret i Antalya möjliggörs genom sponsring från följande:
Alltid Blåvitts läsare
Weblink IP Phone
Dreamgoal
Alltid Blåvitt riktar ett stort tack till alla som stöttar oss.
