Omgång VII: ”Frisyren är huvudsaken i Borås”
Om Halmstad BK under hela 90-talet prenumererade på titeln som No-Namelaget nr. 1, så är Elfsborg den mest givna kandidaten för den titeln under det andra årtusendets första decennium. Låt mig förklara:
Det handlar helt enkelt om att inte våga vara först - Att inte sticka ut utan att helt enkelt vara en beige och slät figur.
Få lag är så menlösa som Elfsborg och dess publik. Snacka om Bingo-Lottopublik i kubik. När det gäller deras spelare så försöker de att poppa till sig så gott de förmår men det slutar alltid med ett ganska löjeväckande uttryck och det har nästan alltid med håret att göra. Jag ger er tre exempel på när man simmar i kölvattnet bakom övriga fotbollsvärlden:
1. (Page) Helt plötsligt, men dock fyra år efter alla andra, hade var och varannan spelare i Elfsborg pagefrisyr. Visserligen en ganska anskrämlig frisyr i sig, men har man den ett par år efter alla andra blir den än mer patetiskt. Det gör det inte mindre pinsamt att frisyren dessutom var förknippad med en viss fisförnäm Stockholmsklubb. Att vilja efterapa det är för mig totalt obegripligt.
2. (Snöret) Som lök på laxen kom så det lilla skosnöret som sattes fast så där rebelliskt internationellt och vips! så kunde vem som helst från Rydboholm eller Edsbruk i alla fall i sin lilla fantasi vara en Caniggia eller Totti, visserligen flera år efter, men vaddå? Det tar ju lite tid innan modet kommer till väveriets huvudstad.
3. (Kaviaren) Nej, kör i stället på med er senast inslagna linje dvs. låt alla fortsätta att gå till samma frisör som envisas med att förse Elfsborgsspelarna med likadana frisyrer anno 1999 med Kalles Kaviar-killen som förebild. Men det är klart om Daniel Nordmark sparar sitt hår ytterligare tre år och sätter upp det i en tofs kanske han år 2011 kan se ut som ”den där Erkan” i Hammarby. Det vore sannerligen en syn för gudarna det. Men det blir liksom inte samma sak om man säger så.
Nu hytter man med både nävar och grepar från textilens Mecka och mumlar högljutt (Nåja, så högljutt man kan) och mailbombar undertecknad med flertalet PDF:er med balansräkning, likviditetsrapport och Crystal Reports för att avsluta något i stil med en ny, klubbägd och vinstdrivande evenemangsarena (Visserligen besökt av 7.000 tysta individer men ändå) vs. knagglig ekonomi och ett 60-tals betongschabrak som klubben inte ens äger. OK, jag ger er den. Men samtidigt, med pengar kan inte en äkta själ köpas.
Som kuriosa kan nämnas att L´Oréals försäljning av slingmedelsprodukter samt hårgele/hårvax år 2007, så såldes mer än dubbelt så mycket av dessa varor i Borås (Trots sin ringa population) jämfört med tvåan Göteborg. Av en initierad källa har jag tagit del av en högst konfidentiell lista över deras största aktieägare och döm av min förvåning men ett bekant namn dyker upp som den tredje största aktieägaren i L´Oréal och det är Magnus Haglund. Din sluge lille affärsman, där! Snacka om att sitta på två stolar. Smart! Det måste däremot kännas ”så där” för Ishizaki att nu få veta att han är köpt för, ja om inte blodspengar, så väl hårgelepengar. Förresten när jag tänker efter förstår jag att han håller inne med glädjeyttringarna när han brukar sänka sitt gamla Gnaget (Tack för den, förresten), karln vill inte orsaka masshysteri med en hop Elfsborgsspelare i en enda stor hög à la i TV-Pucken. Hur skulle deras frisyrer se ut efter det?
---------
Epilog: För att bevisa att min tes stämmer skulle vi kunna prova den genom att t.ex. Emil, Mikkel och alla de andra Bajenspelarna på skoj rakar sig på sidorna, doppar håret i sockervatten och drar upp en stor tuppkam, sedan låter vi det gå 4-5 år och nog sjutton kommer hela Borås att se ut som London 1977. Jag lovar att jag skall, med Uppdrag Gransknings frenesi och med dolda kameror leta reda på Herr Haglunds namn i styrelsen för Dan Sukker under den tiden. Jag är säker på att jag kommer att hitta det.
Kamma till er nu Elfsborg, skall ni till slut landa på en intetsägande och menlös 8:e placering är det på sin plats att ni efterskänker onsdagens tre poäng till ett bättre behövande lag med större ambitioner. Jag menar, vad kan väl vara mer mainstream och lagom än att vara medmänsklig mot de som inte har det så väl ställt utan joxar med trasan i ett betong-ghetto?
Eder hårfilosof,