MFF vägrar fortfarande att förlora
Det började inte bra - ett mål i nacken efter 5 minuter följt av en kvarts slitande för att komma rätt igen. Vi tog dock över matchen och borde ha avgjort långt innan Halmstad kvitterade. Tack och lov fixade Labbe segermålet i nittionde minuten.
Så skönt att inte ha förlorat. Så skönt att ha två raka segrar. Så skönt att vi vänder underlägen. Så skönt att se Roland Nilssons blick på bänken. En blick som visar att man vill vinna – och inget annat.
Jag säger som Sven Melander brukade göra. Jag har en kompis – och han brukar skoja om att när vi har de fem F:en är det dags att sätta en kula i pannan. I vårt fall är det när man är fattig, ful, fet, flottig och finnig. Än har vi inte nått dit. Malmö har däremot nått en bit på väg mot sina fem F; fart, flyt, finess, frenesi och fantasi. Och man vägrar det sjätte - att förlora.
Jag vet att jag och många med mig varit oerhört negativa inför säsongen och gnällt, o gnällt, o gnällt, o för säkerhets skull gnällt lite till, på allt och alla. Men nu – nu är det dags att erkänna att det ser bättre ut än förväntat. Laget reser sig ur underläge gång på gång. Vi ser stabila ut i försvaret. Idag finns ett par sekvenser när Dixon och Gabriel spelar sig ur situationerna med en självklarhet och säkerhet som jag efter förra säsongen inte trodde var möjlig. Det är bättre rörelse i laget och vi har ett flyt i spelet som inte funnits i Malmö FF sedan säsongerna 2002 och 2003.
Det finns en aspekt till, som min andre kompis alltid brukar påpeka. Att på den gamla goda tiden var Malmö FF ett lag som bara malde på, oavsett vad som hände. Oftast slutade det med att vi manglade våra motståndare. Under dagens match fanns sådana tendenser. Det kändes som att vårt underläge och deras kvittering inte bekom oss. Vi bara körde på.
Dagens match bjöd på två närmast identiska baklängesmål, båda via bananinlägg från vår högerkant in i målgården där Sandkvist inte kommer ut och Safari inte tar sin gubbe ordentligt. Får nog hålla med Jens Fjellström när han säger att om Sandkvist ska aspirera på landslaget måste han gå ut och dominera luftrummet på den typen av inlägg. Tyvärr måste jag också hålla med dem som säger att Safaris svaghet är hans positionsspel. Idag känns det som att han står fel två gånger och det ger Halmstad 1-0 och 2-2.
Tack vare Järdlers kämpakvittering, Toivonens snygga tunnel och 2-1 mål - han var för övrigt väldigt bra med sina löpningar och sin förmåga att hitta fria ytor, även om han tappar bollen lite enkelt ibland – och Harbuzis tjusiga och oväntade 3-2 vann vi matchen rättvist. Lägg märke till hur Labbe tar emot bollen och vänder bort sin motståndare i samma rörelse. Det är klass på sådant. Kanske lärde Litmanen ut en del ändå? Labbes eleganta 40 meterspass över en och mellan två Halmstadbackar, rakt på Jonatans bröstkorg var dessutom en delikatess i den högre skolan. Tyvärr missade Jonatan igen men hade han ramlat hade det nog blivit straff med tanke på Halmstadbackens ryck i JJ:s arm.
Malmö av idag känns som ett helt annat lag än det som spelade ifjol. Trots att det är i stort sett samma trupp, en i sanning remarkabel förändring. Vilket visar att säsongens bästa värvning var två; Hans Gren och Roland Nilsson. Det är inget snack om saken.
Nu var det visserligen bara sjätte matchen för året men det är lättare än på länge att hålla på Malmö FF. Så låtom oss sänka våra huvuden i bön, glädjas för stunden och se fram emot matchen mot Norrköping på torsdag.
Jag vill inte ta orden i min mun men känns det inte som….
