Gästkrönika: Vägen till Vångavallen
"Matchen avgjordes på fasta situationer men inte på de för TFF. Får TFF en hörna eller liknande kan man gå och lätta på sig, skaffa en kaffe eller varför inte en korv till."
Det är dags att åka. Putsa TFF-dekalen och skånska flaggan, på med kepsen, spänn fast halsduken i sidorutan, tuta och så iväg. Vångavallen väntar. Bakom mig i byn lägger jag Tornavallen, stolt hemmaplan för Torns IF med hemort i division 4. Byn har 300 hushåll och 15 lag i spel. Inte illa. Men nu är det TFF som gäller. Det är lite synd att behöva åka ensam men var hitta en TFF-are till i Lund? Det är som på min gamla arbetsplats, bara MFF och så lite Landskrona. Det hade varit tungt förutan den underbara Lisbeth Prahl. Gissa vem hon är släkt med! Jag fick mycket gliringar för mitt TFF-engagemang. Men några var mer förstående och tröstande. ”De har i alla fall landets bästa korv”.
Vägen till Trelleborg förbi Svedala är strålande vacker. Det kunde varit en stämningsfull tur om det inte varit för alla tosingar som kör på fel håll. Hållå! Vångavallen är i andra riktningen! Jag tutar och vinkar och försöker få de vilseförda fordonen att vända om, men de framhärdar. Otroligt. Så plötsligt är det bara 10 km kvar och nu gäller det att samla ihop sig. Som ofta kommer jag fram samtidigt med Rune Andersson. Han växlar in mot VIP-tältet medan jag skall hem till J-sektionen på Norra. Vid stängslet står som vanligt min vackra trelleborgsväninna och väntar. Hennes strålande leende för mig fram till korvkiosken och vidare in i stadion. Festivalkorv med hamburgerdressing – vilken ide´. Jag kommer alltid fram i god tid så att jag skall hinna läsa programbladet. Ordförande Abrahamsson brukar lägga ut texten om hur ont det skall göra att möta TFF på Vångavallen. Jag undrar var han menar att det skall göra mest ont- han professorn i urologi.
Gårdagen var emellertid lite annorlunda. Inte ont anande om närliggande katastrof hade jag läst bladet i strålande sol vid vattnet nere vid Knäbäcksbodarna. Barbro Bengtsson skrev i stället om den ram som skall locka mer folk till matcherna. Färden till Vångavallen företogs tillsammans med Staffanstorpskalle som hela resan dillade om kremeringar, eldbegängelseföreningar och begravningsmusik. Varför stod senare klart för mig. Väl framme fanns det inget som vittnade om att det var match på gång. Inget på vägen till Vångavallen och egentligen heller inget vid arenan. Några enstaka själar, tyst och stillsamt. Och även väninnan svek. Inne på storbildsskärmen stod Prahl som vanligt och berättade om hur ledsen han var för den senast förlorade poängen. Det var jag också. Desto mer ledsen som vårt spel hade varit strålande! ”Trelleborgarn” kom snart på plats bredvid mig. Hans stalltips från stan var att ”det blir nog tre points denna gång.” En halv timme senare undrade han om det skulle vara möjligt att uthärda hela matchen.
Det var mörkt på vägen hem från Vångavallen. Mörkret kom tidigt igår, ca 19.26. Det hade buats även på J-sektionen är jag ledsen att konstatera. Dock inte av mig och närsittande. Sådant gör ingen nytta. Stöd laget istället. Matchen avgjordes på fasta situationer men inte på de för TFF. Får TFF en hörna eller liknande kan man gå och lätta på sig, skaffa en kaffe eller varför inte en korv till. Fotbollslektion 2. Vid hörna skall bollen in i mål! Jag gitter inte lyssna på lärda utläggningar om korta eller långa hörnor mot första eller bortre stolpen. BOLLEN SKALL IN I MÅL! Det vet klacken och ger instruktioner som inte kan missförstås.
Nu gräver vi inte ner oss i eländet. Fast ändå. Långa bollar på Sundin? Halleda, långa bollar på Sundin! Men vi kommer igen. Det är ny match i övermorgon. HEJA TRELLE!
