Krönika: Vår målvakt kostar oss matcher
Satt faktiskt och småmös en aning första tio minuterna av gårdagens drabbning. AIK spelade så som vi vill se AIK spela, snabba bolltouch, kreativa lösningar oavsett placering på planen, ett offensivt tänkande som genomsyrar alla lagdelar.
Sen kom kallduschen. Det går inte att förklara bort längre, vi har en målvakt som kostar oss matcher. Svider fruktansvärt men sanningen är svår att förneka. Daniel Örlund håller för närvarande inte ens superettan-klass.
Blek, blekare, Patrik Karlsson.
Daniel var inte ensam om att göra bort sig igår. En rad spelare borde utan tvekan skämmas över sin insats igår. Mest av alla, inte alltför oväntat heller, Patrik Karlsson. Begriper inte laguttagningen av Norling på vänsterbacksplatsen för fem öre. Det tighta spelschemat till trots, varför bänka en ung hungrig spelare som sprudlar av självförtroende och dessutom har en rad bra matcher i ryggen. Det blir än mer förbryllande när alternativet mest påminner om en vettskrämd hare som inte vågar ta beslut och verkar allergisk mot fotbollar. Trodde vi hade sett det sista av den fega Karlsson vi lärde känna i början av förra säsongen, men icke. Pierre mot Dif, annat finns inte.
100% är ett måste
Ivan Obolo har växt fram till det naturliga förstavalet i anfallet. Nummer tio beskrivs gång på gång i media som en klasspelare, en utmärkt target-spelare i klass med Henrik Larsson. Frågor som väcks efter kvällen på Ullevi: Varför befinner sig en target-spelare nere vid hörnflaggan gång på annan när AIK anfaller? Ligger felet hos Ivan eller Rikard? Varför visar en fotbollsspelare så lite glöd och kämpavilja? Känner mig som en hackande skiva men det kan inte poängteras tillräckligt. Oavsett roll och status i laget är det allas skyldighet att ge hundra procent. Alltid.
Visst, Göteborg är ett tufft lag att vända ett underläge emot, inte minst när underläget är två mål. Men snälla, vi vandrar rakt in i deras fälla och det måste finnas en plan B i Norlings pärm. En lösning på hur vi hanterar kompakta och låga försvar. Kan knappast kommit som en överraskning att det formades en blåvit köttmur efter IFK:s ledningsmål. Det måste finnas ett alternativ till försöken att spela kreativt längs marken, ett mer primitivt och enkelt alternativ. Där finns ett vakuum i Norlings taktiska kunnande. Det går inte att klamra sig fast vid idyllen om ett evigt bolltrillande till fingrarna blir vita. Vi spelar i Allsvenskan, inte Serie A. IFK Göteborg är svenska mästare det borde säga allt, skönhet lönar sig inte.
Bojan – Ljuset i mörkret
Tänker inte sätta punkt för denna krönika utan att nämna den eminenta Bojan Djordjic. Vars insats var fullkomligt lysande, inte bara för de otaliga rajderna längs vänsterkanten och de vackra men också effektiva finterna, utan för den kampviljan han visar upp. Att efter 85 minuter vid 0-2 fortfarande bli hysterisk när man inte får en hörna med sig är ett sundhetstecken. Något smärtsamt unikt i gårdagens AIK.
Olof Lundh – pajasjournalistikens frontfigur
Till sist är det väl ingen som undgått den pinsamma journalistik som bedrivits senaste veckan efter ”skandal-derbyt” mot Bajen. Denna nådde kanske sin kulmen när Olof Lundh lät sin oduglighet på ett brutalt sätt lysa igenom i söndagens avsnitt av Fotbollskanalen. ”Det är inte media som slänger in saker på planen”, sa Lundh som kommentar på medias roll i det hela. Korrekt, men det är media som gör en höna av en fjäder och skrämmer upp en hel befolkning utan egentlig anledning och skapar en ensidig hetsdebatt som kan komma att kväva allt som är positivt och vackert inom svensk supporterkultur.
Att personer som Lundh får uttala sig i frågan med sådant stort utrymme är inget annat än beklagligt. Lundh, Ekwall och alla andra av populismens lakejer ger Bo Lundqvist och de andra giriga pamparna som dreglandes blickar mot det engelska läktarsystemet vatten på kvarnen. Utvecklingen vi går emot är skrämmande.
Önskar att journalister likt Olof kunde slå sig ur sin lilla bubbla och se helheten och sammanhanget. Först då kan vi på allvar blicka fram emot en förbättrad situation på svenska läktare.
