Himmelriket Classic: Ernst rapporterar.
Okey alla Tony-törstande. Här kommer Big Ts första rapport med Prahl vid rodret i repris. Träning dag 8 e.TP. (efter Tom Prahls ankomst). Dvs 2001-12-11.
Det står sju plusgrader på termometern, men jag vet att den ljuger. Diset ligger som en tjock hinna över hela Stadionområdet, ja över hela Malmö och Skåne och det är lite Wallander-feeling i luften. Ni vet, det är ond bråd död och annan jävelskap in the air och det känns som om ett mord har begåtts i Svarte och vi är alla ensamma och utlämnade i ett tomt universum och det är Verdi på bilstereon och sista cigaretten vid en huttrande korvkiosk. Nåt sånt. Framför mig så står det 22 spelare berdedda på Tom Prahl signal och där blåser han igång och det är vintermörk eftermiddag på den åttonde dagen e.TP.
Bägge lagen spelar klassisk 4-4-2 och alla diskussioner om att vi bör prova andra spelsystem kan skrotas eftersom TP kommer att spela grundmurat och principfast 4-4-2. Västarna ställer upp enligt följande, från vänster: Richie, Daniel, Mete, Concha - Elanga, JO, Brian Steen, Winquist - Yngvesson, Skoog. Här är Gezim inne och yrar på mittfältet lite då och då. De västlösa ställer upp med, också från vänster: Roth, Sörensen, Fredrik Jönsson, Kjellin - Ylli, Hasse, Kennet, Jon - Ijeh, Mackan. Och här byter Lilienberg av på mittfältet emellanåt. Inte riktigt hans position, om man säger så. De tre målvakterna turas om. Driss visar klass flera gånger med fina parader men det är framförallt ett par av XXL-utsparkarna som regerar.
Olof och Jimmy är självfallet väck. Men nu är här fler spelare som har försvunnit. Samba fattas fortfarande. Johan Laursen syns inte till. Ivan Milosevic och Freddy Borg verkar ha gett upp. Och på Teamtalk har man tidigare under dagen kunnat läsa en rätt illa formulerad bortförklaring av herr Strandberg att han inte har tid och råd att vara borta från sitt jobb som distans-säljare längre och därför hoppar av provspelet med MFF. Olika människor, olika prioriteringar. Icke desto mindre är det synd på en sån fin vänsterfot.
Prahl verkar på rätt dåligt humör. Lite tjurig så där. Det känns bra. Det är allvar i luften. Han gnäller lite emellanåt. Blåser av för att förklara och driver sakta men säkert in alla spelarna i sin egen teorifålla. Idag övas det på det defensiva spelet. Som ska praktiseras över hela planen. Alltihop går ut på att när motståndarmålvakten har bollen så ska vi tvinga honom att sparka ut den. Sen ska våra bästa huvudspelare vara samlade i mitten och direkt därpå ska vi ställa om till kontra. Efter fyrtio minuter sitter det. Ingenting annat övas. En sak i taget. Byggsten på byggsten. Om tre och en halv månad ska vi vara Sveriges bästa lag. Alla verkar vara laddade och det smäller hårt i närkamperna. Inte för hårt. Lagom. En gång släpper Brian Steen förbi sig Hasse, men man ser att han hade kunnat ta honom om det hade varit allvar. Gott så.
Absolut bäst på plan är mittlåset Daniel och Mete. Daniel är elak, på gränsen till att vara ond. Ja, det är nästan så att man tvingas kalla honom satanisk. Speciellt Mackan får känna på kroppskontakt av tredje graden. Mete är lugn, trygg, spelande och 100%-ig i positionsspelet. Vårt framtida mittbackspar, kanske? Annat som imponerar är 1) Yngvessons djupledslöpningar, han springer rätt så lätt ifrån Fredrik Jönsson vid ett otal tillfällen. 2) Skoogs förmåga att variera direktskarvar och one-touch med dribblingskonster. 3) JO:s timing i nickduellerna... han förlorar inte en enda. 4) Sörensens röststyrka, den dånar över nejderna som en skrovlig kyrkklocka. 5) Yllis företagsamhet i man-mot-man-spelet, det är inte många kilo och månader som håller honom borta från en yttermittfältsplats nu. 6) Mackans vilja att komma till avslut... det enda problemet med Mackan är att han ibland lider lite av Johnny Rödlund-syndromet, dvs: det ser ut som om han spelar fotboll bara för att kunna fixa tjejer.
Det är inte precis en välbesökt träning. När det sparkar igång är vi två åskådare. Efter ett litet tag så ansluter en sju-åtta personer till. Mot slutet så kommer en äldre herre som jag har sett på MFF-träningar i flera år. Han berättar att han precis pratat med HB. "Erik har problem med ljumskarna och vilar, men det är inget allvarligt". Så bra då. Han har också besked om spelarköp. "Det är framförallt en mittback som prioriteras". Jaha. Morten Petersen uppges fortfarande vara intressant. Han måste ligga i rätt hårt för att utmanövrera Mete. Helt klart är i alla fall att Gezim, Winquist och Fredrik Jönsson kommer att försvinna. De duger inget till. Richie ligger väl också risigt till. Och så ska en eller två till bort. Det känns rätt skönt att det är Prahl som ska gallra och inte jag. Jag hade fått ångest av det. Prahl tycker säkert bara att det är inspirerande.
Efter en timme och tjugo minuter så ger jag mig hem. Då leder de västlösa med 1-0. Målet mycket vackert innickat av Sörensen efter en perfekt Ijeh-hörna. Det ligger fortfarande ett tjockt dis över Malmö. Det är i sånt här väder som gamla gubbar och kärringar kan få för sig att det knarrar i lederna. Spår de åska då? Jag minns inte. Senare på kvällen går jag på bio med en kompis och berättar om den systematiska träningen och hur TP tar en sak i taget, noggrant och metodiskt. "Han bygger hus, alltså", säger vännen. Exakt. Exakt så.
