Rolles elddop - därför sket det sig
Efter en mjukstart med 4 oavgjorda tog segrarna vid. Nu väntade det riktiga styrkeprovet för Rolles nybygge. Tyvärr klarade det inte besiktningen. Här är protokollet.
Naiv taktik
En fotbollsmatch vinns numera på mitten. Vi är nog alla tacksamma för att långbollarnas dagar är förbi, men mot HIF var man beredd att ta den taktiken i sin famn igen. Det går inte att gå in på Olympia med bara en närkampsspelare på mitten. Daniel gör inte sin bästa match, men när man dömer honom måste man komma ihåg att han var ensam på mittfältet. Inte konstigt att han kommer ur position och blir överspelad då. Rolle får ta sig en funderare på hur han ska ställa upp laget nästa gång man möter ett gäng frustande vildsvin.
Inställningen
Ok. Våra killar är mer spelare än sparkare. Det är vi glada för 9 dagar av 10. Men i just en sådan här match måste man gnida röv med motståndarna. Efter Trelleborgsmatchen tordde man att folk fattat vad som väntar Malmö när man besöker hålorna i Skånes utkanter, men man verkade lika tagna på sängen som så många gånger förr. Framförallt Gische och Jeff skulle må bra av att ta ett par specialpass med Krister Kristensson. Han var på plats på halvläktaren bredvid klacken, och han lär ha ett och annat att säga till killarna.
Bänken
Med detta menar jag inte att det var bänkens fel att vi förlorade. Tvärtom gav killarna som kom in på många sätt mer än killarna som gick ut. Men vi får nog konstatera att vi saknar folk i truppen som kan komma in och vända på en sådan här match. Vi var överkörda på mitten, och på bänken var de starkaste korten två anfallare och en ytterback. Truppens alldeles för smala bredd var utan tvekan en bidragande orsak till att vi aldrig kunde jobba ikapp.
Backlinjen
Möter man ett agressivt motståndarlag måste man svara med samma mynt. Våra mittbackar har många förtjänster sett var och en för sig. Men tillsammans blir de inte tre, om man säger så. Mest talande är nog situationen som föregår 2-1 målet. En helt omarkerad Henrik Larsson får stå två meter framför våra mittbackar och nicka ned långbollen. Ingen går upp i rygg och trycker. Kanske väntade de sig att Daniel skulle ta den ytan, men nu var han inte på plats och då måste någon annan göra jobbet. Momentet efteråt får Henke tillbaka bollen i ungefär samma position, och han är fortfarande utan bevakning. Skottet ändrar riktning på en av backarna och Sankan har inte en chans. Backlinjen är för statiskt. Ingen stöter och det verkar vara slumpen som avgör vem som faller när motståndarna stöter.
Nästa problem är hålet mellan Gabriel och Safari. Utan tvekan uppstår det för att Berra inte hittar sin position tillräckligt snabbt, men nu har han spelat ytterback i en och en halv säsong. Det borde sitta bättre och samarbetetet mellan honom och Gabriel borde gå att skönja vid det här laget.
Samtidigt måste vi komma ihåg att hjälpen var obefintlig från större delen av mittfältet.
Henrik Larsson
Det är bara att erkänna. Denna kvällen var han numret större än alla andra. När ingen av mittbackarna kan ge honom en match och markeringsstödet från mittfältet uteblir så har han lekstuga. Och jag är övertygad om att Henke hade roligast av alla ikväll.
På pluskontot
Malmö gav aldrig upp. Två stolpträffar, flera bra skott strax utanför och en hyfsad press på slutet gör att killarna visade att man tror på sig själva - oavsett vad det står i matchen. Härligt att se.
Jonatan Johansson gör mål igen. Klassmål dessutom. På sms förklarade han sig riktigt nöjd med det första, för det innebar kvittering. Men han var ändå duktigt sur. "Jag hatar att förlora derbyn". Bra. Det gör vi också
Ola Toivonen håller formen vid liv. Idag visade han också derbykaraktär genom att göra ett bra arbete matchen igenom, trots spel på tre olika positioner. Det finns stål i den böjliga kroppen.
