Bajentugg: Sommarhalvårets början
Igår gick ryktet. Henrik Appelqvist kommer att avgå??
Trots att jag inte var beredd att tro på detta rykte innan den feta damen sjunger, som det engelska ordspråket säger i en direkt översättning, hann det bli en hel del funderingar över orsak och verkan. Två i, mina ögon sett, goda Hammarbykrafter försvinner ur organisationen under kort tid. Jag tänker på Patrik Ljungström (marknad) och Henrik Appelqvist. Personer som jag uppfattat brinner för Hammarby. Nu vet jag ingenting om några bakomliggande faktorer, men jag bedömer dem efter hur jag uppfattat deras arbete för Hammarby har bedrivits under lång och trogen tjänst. Två mycket engagerade och kunniga personer inom sina ansvarsområden. Att vara anställd under en mycket omskriven fotbollsklubb är att hela tiden ha ögonen på sig och ständigt få vakta på sin tunga eftersom allt kan tolkas och allt tolkas verkligen. Kommentarer ”Inga kommentarer” stöts och blöts till absurdum och privatlivet är endast privatliv inom hemmets fyra väggar (och knappt då kan jag föreställa mig). Det är inget jobb jag avundas. Så långt hann tankeverksamheten med innan jag somnade.
Imorse vaknade jag vid halv sex och kollade om det dykt upp några nya rykten på nätet. För som alla vet är allt rykten tills det bekräftas på officiella hemsidan.
– Ingenting!
En dusch samt ett par kapitel ur Pluras bok ”Resa genom ensamheten (en mycket bra, rolig och glödande* bok) han jag med innan frukosten intogs.
Lite arbete hemifrån med att gå igenom enkätundersökningarna från jobbet innan telefonen började ringa och SMS stod som spön i backen (lätt överdrift). Ett samtal kunde berätta att sportradion utlovade en Hammarbypresskonferens klockan tio på morgonen och att det hade att göra med Henriks avgång. Spekulationerna om vad efterträdaren skulle kunna heta slutade med förslaget ”Tjock Åke” och då förstod jag att detta samtal inte skulle kunna leda framåt. Sedan fick jag ett SMS från Hammarby med följande ordalydelse:
”Hammarbys fotbolls VD Henrik Appelqvist har valt att sluta sin tjänst. Ny VD blir Michael ”Micke” Andersson”.
Eftersom det inte går att läsa någon dialekt i SMS så tog de två mikrosekunder innan jag förstod att det inte kunde vara skåne Micke. Det måste vara 1982 års final Micke!
Denna information var tillräckligt för att jag skulle förstå att det skulle bli en mycket intressant dag på Årsta idag. Omändring av planerna och så fick jag loss ett par timmar runt träningen.
Redan började jag fundera på vilken rubrik jag skulle kunna tänkas använda mig av om det skulle skrivas en krönika senare idag (nu alltså). Det är Valborg och det kanske kan användas som någon slags symbolisk betydelse. Något som kan beskriva ett par timmar som garanterat kommer att skriva in sig i den framtida Hammarbyhistorien. Men det får jag kolla upp senare och senare är nu och när jag googlade på Valborg fann jag följande:
I Sverige har valborgsmässoafton firats som vinterns sista dag. På så vis blir valborgsmässoafton en typ av nyårsafton (egentligen inte mindre logisk än 31 december). Firandet av valborgsmässoafton är alltså ett firande av sommarhalvårets början.
Med en vidsynt tolkning skulle denna dag alltså kunna betyda att Hammarby inleder firandet av valborgsmässoafton genom att omorganisera inför sommarhalvårets början. Ut med det gamla och in med något nytt om man får hårddra det.
Men bakom varje text och namn finns det en människa med åsikter och känslor. Idag, på Årsta, träffade jag en mycket tagen och känslosam Henrik Appelqvist som under mitt samtal med honom hade mycket nära till tårar. Det stod han för och han berättade att han blivit förvånad över hur svårt det varit för honom att nu stå på Årsta inför fullbordat faktum och försöka beskriva sina känslor.
Henrik kommer att vara kvar till i november och hjälpa Micke Andersson in i arbetet som VD. Micke Andersson kommer att börja sitt arbete den 15 maj.
Efter att ha önskat Henrik lycka till och tack för allt jobb han utfört för Hammarby´s bästa vände jag på klacken för att hinna få ett par ord med Micke Andersson, men när jag stod med honom framför mig så fick jag bara fram ett:
- Välkommen tillbaka till Hammarby, Micke! Sedan blev det tomt. Samtalet med Henrik hade påverkat mig på ett sätt som jag inte hade kunnat föreställa mig.
Jag vände på klacken en gång till för att gå undan lite för mig själv. Denna dag påminde lite om den sommardag då Sören Cratz fick beskedet om att han inte skulle få förlängt kontrakt. Fast inte lika påtagligt dramatiskt. Det här skedde lite mer i det tysta. Lugnt och värdigt men ändå så osynligt smärtsamt.
Jag tror på att det finns en orsak till allting, eller rättare sagt vill jag tro att det finns en orsak. Det är bara så svårt att se det just när det sker. Om ett par år är det lättare att titta tillbaka och förstå innebörden av vad som hände på Årsta Valborgsmässoafton den 30 april 2008.
Jag hann även titta lite på träningen i den ljuva sommarvärmen och snabbt såg jag att José Monteiro inte fanns med. Precis som Lolo, Sulan och Mikkel.
Janne Mian visste besked. José känner sig krasslig. Lolo och Mikkel rehab tränar men troligtvis testas de på fredag. Sulan dröjer det lite med ännu.
Avslutningsvis vill jag slå ett slag för Gunnar Perssons bok ”Nacka och drömmen om det goda livet”.
Det är den bästa bok om Nacka som jag läst och jag har läst dem alla. Låt mig få ta ett smakprov:
Gunnar Persson har letat fram en text av Idrottsbladets Ragnar Edvardson (1956) som lyder:
Han har redan i en självbiografi berättat hur det känns att vara Nacka Skoglund. Det finns alltså ingenting att tillägga? Jodå. Hur trevligt det än är att vara herr Skoglund, en fotbollen hjältetenor, så är det nog ännu roligare att vara åskådare till hans praktnummer. Det är vi, åskådare, som verkligen kan berätta historien om södergrabben som blev världsartist i fotbollsleken. Vi är de sanna vittnena.
Nacka känner bara ett litet fåtal av alla dem, som avgudar honom. I deras reaktioner ligger hans verkliga äventyr, och det kan han bara ana. Storheten mångfaldigar en människa, berövar henne ensamrätten till sig själv.
Din och min Nacka, det är hans vitt utspridda och knappast gripbara existensform. Genom att finnas till härskar han över oss – och vi över honom.
Förmodligen finns det bara en infödd Söder-bo som överträffar Nacka i namnkunnighet: Greta Garbo. Det skulle vara festligt att se Nacka skaka hand med Greta och höra honom försöka inleda en stunds klyk med henne. Nacka skulle inte vara besvärad av situationen. Garbo skulle vända sig bort med ett nästan omärkligt leende. Nacka, som alltid kommer emot publiken med famnen fulla av prunkande blommor och så den gudomliga, allergisk mot varje slags konfrontation – ett underligt sammanträffande.
Nacka trivs. Han saknade väl djupsinne. Det gjorde Bellman också (påstod han själv)”.
En händelserik dag går mot sitt slut och snart skall eldar brinna och imorgon demonstrerar Hammarbys supportrar gemensamt på första maj genom att inte åka till Södertälje.
Vi syns i Bajenvimlet!