KRÖNIKA: Ödet är vår väg
Snart bara två dagar kvar. Har alltid den där härligt pirriga känslan precis innan säsongen drar igång, men i år är ändå ingenting som vanligt.
Nej, även om känslan är densamma så är allt annat fullständigt annorlunda...
Strömvallen
Ligger lika vackert intill Gavleån, inbäddad i Boulognerskogens grönska (om man redan nu kan tala om någon grönska), men har varit föremål för en rejäl renovering. Först kom ett gäng irländare som varvade mörkt öl på McGills med att sy ihop en toppmodern konstgräsplan och rulla ut den över Strömvallen. Spelarnas betyg är klart varierande, vissa som "Sulan" nöjer sig med att konstatera att det är "konstgräs" och att "det är väl bra", andra som nyförvärvet René Makondele gillar inte själva tanken av att spela på konstgjort gräs. Alla har gemensamt att de måste vänja sig vid den nya planen, vilket man också sysselsatt sig med den senaste veckan.
På kortsidan mot Silvanum tornar en ny läktare upp sig, med plats för sammanlagt 2000 personer. Strömvallens nya publikkapacitet ligger på 7300 åskådare, och ni kan räkna med en riktig publikfest i hemmapremiären mot Helsingborg 19 april.
Exempel på fler förändringar som ska till: En Canal Plus-studio i vilken "Rit-Ola" Andersson ska sitta och analysera Daniel Bernhardssons löpvägar, plats för en storbildsskärm där vi kan se repriser på väl avvägda glidtacklingar av Thomas Hedlund och nya avspärrningar med gigantiska staket som inte ens de allra galnaste Häcken-huliganerna kan forcera.
Mediedrevet
Kvällstidningsreportrarna, som tidigare inte haft en anledning i helvetet att bry sig om Gefle IF, har nu tvingats till det. Så nu slåss landets alla "experter" om att överträffa varandra i att såga ett lag som knappt någon av dem sett en hel match med, och ännu mindre kan räkna upp tre, fyra spelare i. När Mats Olsson i Expressens allsvenska bilaga inte kan ge ett enda riktigt svar på frågorna om Gefle (ja, förutom att allt är skit), finns där starka likheter med de slentrianmässiga intervjuerna med svettiga hockeylirare vars sista önskan tycks vara att få en mikrofon upptryckt i nyllet.
Men egentligen - varför bli upprörd? Ingen förväntar sig något av Gefle IF, och jag som supporter är glad bara över att det är totalt omöjligt för oss att ramla ner i tvåan i år.
Hoppas att sågningen i media i stället fungerar som tändvätska, GIF var nederlagstippat i Superettan förra året också - och titta hur det gick!
Vad krävs för att vi ska hänga kvar?
Samma sak som tog oss upp: ett tätt försvar och ett snabbt kontringsspel. Samarbetet mellan Daniel Westlin och Daniel Ytterbom kan förhoppningsvis utvecklas ännu mer, och "Sulan" kan kanske växa fram till den där notoriske målskytten som Gefle länge saknat.
Av nyförvärven tycker jag att Patrik Karlsson från Öster imponerat mest. Det är bra då han har en mycket utsatt position som vänsterback mot kvicka allsvenska spelare. Oerhört viktigt att Gefle lyckas täppa igen på kanterna. I mitten är jag inte det minsta orolig då Hedlund och Wikström känner varandra bra och har styrkan som krävs för att låsa igen. Dessa båda herrar kostar förresten 250 000 respektive 500 000 kr i Aftonbladets Drömelva - fyndpris!
Att Andreas Revahl flyttats ut på kanten har kritiserats av många, men jag förstår Pelle Olssons tanke - att han vill ha mer fysik centralt i backlinjen och Revahl med inlägg från kanten. Nu får vi bara hoppas att "Ravanelli" inte blir ett rundningsmärke därute.
Den andre Österbacken som värvats, Jocke Karlsson, opererar sin skadade häl i dag och det är svårt att säga när han kommer tillbaka - på planen och i tempo.
René Makondele blir den tekniskt skicklige yttern som kan hålla i boll och slå genialiska passningar. Ingen urtyp på Strömvallen direkt, utan en färgklick i denna trupp vars stomme har varit med ett tag.
Spelglädjen, sammanhållningen och lagandan tror jag kan bli avgörande. Nu krävs att alla jobbar mot det gemensamma målet - att hänga kvar. Något som definitivt inte är omöjligt. Det finns flera lag tippade att hamna på den nedre halvan av tabellen som Gefle har chans att sno poäng av: Assyriska, Sundsvall, Landskrona, Örgryte...
Två olika världar
När jag tänker på Allsvenskan 2005 ploppar två bilder direkt upp i skallen: på den ena står Markus Rosenberg bredvid sin splitternya lyxbil och ler lite oskyldigt, och på den andra syns en stressad Johannes Ericsson trampandes på sin postcykel. Han har såklart inte tid för oskyldiga leenden när människor sitter därhemma och väntar på viktiga brev.
I den lilla vackra "Åshöjdens BK-världen" finns det bara en vinnare av dessa två. Men det vore dumdristigt att tro att en ungdomsroman ska styra Gefle genom årets allsvenska. Så kanske är det bättre att tro på den lokale schlagerhjälten Håkan Hemlin när han sjunger att ödet är vägen...
Tipset
Brukar ju alltid tippa mer med hjärtat än med hjärnan, i år är det extremt:
1. Göteborg
2. Malmö
3. Halmstad
4. Djurgården
5. Helsingborg
6. Hammarby
7. Kalmar
8. Elfsborg
9. Häcken
10. Gefle
11. Sundsvall
12. Landskrona
13. Örgryte
14. Assyriska