Krönika: Äntligen studsar bollen vår väg

Krönika: Äntligen studsar bollen vår väg

Knappast snyggt, men ack så viktigt, så fruktansvärt viktigt. Paveys styrda skott väger tungt. Det här var exakt vad vi behövde. Äntligen studsar bollen vår väg.

Känns som en upprepning: det var ingen vacker seger igår. Det kan göra detsamma. Även om vi inte producerar offensivt förbiser många faktumet att vi bara släppt in ett enda mål på hemmaplan i år, det målet kom dessutom på straff. Den skrala målskörden till trots tar vi i alla fall steg framåt i vår offensiv, det såg vi prov på igår. Mycket av det rörliga spel som lyst med sin frånvaro trädde fram igår, framförallt i första halvlek. 

Då spelade AIK med det mod som många gånger saknats i år. Ytterbackarna tog offensiva löpningar och vågade ta mer offensiva positioner högre upp i banan. Pavey löpte diagonalt och rev upp sår i Halmstad-försvaret. Ett dynamiskt mittfält med platsbyten känns som ett måste för att luckra upp de tighta försvaren på Råsunda. Mest positivt var ändå Dulee och Ortiz som verkade nått något slags samförstånd kring vem som ska göra vad på innermitten. 

I första halvleken sprang AIK-spelarna för varandra, öppnade ytor och utnyttjade dem. Kryddat med ett snabbt och vägvinnande passningsspel och en förmåga att lösa situationer på ett kreativt sett, såg AIK igår ut som ett riktigt klasslag långa stunder.
Mer lovsång. Firma Mendes/Obolo framstår alltmer som klockren duo. Samförståndet dessa emellan är redan bra och de blir mer och mer synkade för varje match de får tillsammans. Den klassiska kombinationen av target-spelare och djupledslöpare i anfallet bär frukt. Lite mer kyla och skärpa i avsluten så kommer det synas på resultattavlan också. 

Fortfarande dåliga perioder
Ett frågetecken måste man dock slänga ut efter gårdagens insats. Känns beklämmande att vi hamnar i längre svackor under matchen då vi tappar vårt fina spel. Självklart spelar alla skador in, men det känns ändå som ett återkommande problem. En match varar i 90 minuter och det kommer alltid finnas mindre bra perioder under dessa, det är viktigt hur vi agerar i dessa. 

Vi har fortfarande inte tryggheten i vårt spel utan blir väldigt stressade så fort det inte går exakt som planerat. Tilliten till det egna spelet är i vissa fall bristfällig. Trots klockan tickar iväg och nollan försmädligt lyser på tavlan måste man arbeta systematiskt. Att ständigt leta svåra passningar och ta dumdristiga beslut kommer inte ge resultat i längden. Vi tar steg framåt när det handlar om tålamod men det kan absolut bli bättre.

Ge inte upp, Gabbe!
Gabriel Özkan är skadad igen. Utan tvekan ett av de mer smärtsamma ögonblicken jag varit med om på Råsunda när Gabbe linkade av planen. Det känns fördjävligt, fruktansvärt orättvist att en så ung och talangfull ska vara så skadeförföljd. Hörde någon säga att det var det sista vi såg av Gabbe i AIK-tröjan. Jag vägrar tro det. Samtidigt är det svårt att föreställa sig den situation han sitter i just nu, hur hopplöst och förtvivlat det måste kännas. Hoppas innerligt att Gabbe biter ihop och ger det en ny chans, tror fortfarande att han kan bli en riktigt stor spelare.

Petter Hållén2008-05-06 16:15:00
Author

Fler artiklar om AIK

Hoppet om Europa lever trots derbybaksmällan