Gästkrönika: Dags för IFK att konfrontera sina brister
IFK Norrköping har satt sig i en bekymmersam situation efter de åtta första omgångarna av allsvenskan 2008. Jag ser fyra stora anledningar till att det har gått som det gjort och i stort kan man säga att alla fyra punkter i mångt och mycket hänger ihop med varandra.
1) Försvarsspelet
I de fem första matcherna (fram till och med Halmstad hemma) var försvarsspelet bedrövligt, och höll emellanåt tveksam superettaklass. Mot Djurgården och Trelleborg höll Kristoffer Arvhage siffrorna nere, men i övrigt såg det ruskigt tempofattigt och orörligt ut i eget straffområde. I och med matchen mot Helsingborg fick vi se en förbättring i inställning i samtliga lagdelar som bibehållits sedan dess. Men vad som i alla fall för mig känns extremt nödvändigt är att minst en mittback införskaffas under uppehållet. Jag säger inte att man ska peta någon speciell spelare, utan pekar snarare på att det behövs ytterligare konkurrens och kvalité i backlinjen.
2) Samas skador
Magnus Samuelsson var "man of the match" i nästan samtliga matcher han spelade ifjol. Bland annat hemmamatcherna mot Sundsvall (5-0), Örgryte (3-1) och Häcken (5-0). Han syntes inte speciellt mycket offensivt i de 16 matcher han spelade 2007 och gjorde varken något mål eller assist, men han var en essentiell del av laget. Sama var mannen bakom Pekings succévår och det är precis den typen av spelare vi saknat i upptakten av allsvenskan; en rejäl bollvinnare med hjärta och karaktär.
3) Saknaden av Stefan Thordarson
I två aspekter saknas vår kultförklarade islänning enormt mycket. För det första det rent fotbollsmässiga. Alla vet att en tung forward av Stefans kaliber saknats. Lika mycket vet alla att IFK desperat jagade en spelartyp som kunde ersätta Stefan, utan att lyckas. Men förutom att vi inte har en tung center som kan hålla kvar bollen där uppe, så saknar vi givetvis också Stefans attityd och stenhårda arbete. Stefan var en elak jävel som tände hela laget med sin inställning. En härförare mer än en fotbollsspelare, som i samtliga matcher förklarar krig mot sina motståndare. Med det hade vi kommit långt.
4) Spelarnas psyke
Det såg i viss mån likadant ut under superetta-åren, nämligen att IFK oftast bara spelar bra utan press. När vi var borträknade från avancemang 2006 spelade laget plötsligt strålande och kom nästan ikapp toppkonkurrenterna. Det fanns inte längre några förväntningar och den tunga pressen släppte. Förutom vårsäsongen 2007, då Peking krossade allt motstånd, tycker jag alltid att det sett ut så. Efter förlusterna mot Djurgården och Gefle i år krävdes det vinst hemma mot Trelleborg, men istället låste det sig för laget. Efter bottennappen mot Blåvitt och Halmstad trodde ingen på något annat än förlust mot Helsingborg - Men noll förväntingar = Poäng. Förhoppningarna och kraven kommer sedan tillbaka, varpå segrarna uteblir. I synnerhet 0-0-matchen mot Örebro är talande för min tes om att IFK har stora problem att prestera under press. Men det talar också för att Peking i den kommande matchen mot AIK har stora chanser att ta poäng, eller rent utav ta sin första seger (vilket man för övrigt gjorde 2002 mot just AIK). Ett IFK som måste vinna, och förväntas vinna, vinner sällan - Ett IFK som måste vinna, men inte förväntas vinna, vinner desto oftare.
Vad som inte är orsaken till Norrköpings dåliga facit är nyförvärven. Jag tycker inte att Felix Magro eller Kevin Amuneke varit särskilt bra. Felix tycker jag har varit rätt och slätt usel i samtliga matcher, förutom mot Örebro då han stod för en imponerande arbetsinsats. Men jag tycker de nya spelarna har gjort så gott de kunnat och jag ser potential i allihopa. Marcin Burkhardt har varit strålande och har allt som utmärker en klasspelare.
Nej, i min värld är det kombinationen av ett för dåligt försvarsspel, saknaden av Sama och Thordar samt ett för vekt psyke hos spelarna som satt käppar i hjulet. Det är fyra riktigt tunga företeelser. Min kortsiktiga lösning är att en mittback av stabil allsvensk klass köps in och att IFK intensifierar sökandet efter Thordarsons ersättare. Vi kan bara hoppas på att den nuvarande truppen klarar kontraktet på egen hand, men det är inget vi kan räkna med.
Vi ska också komma ihåg att det finns flera ljuspunkter trots tabelläget. Formen är uppåtgående, Sören verkar ha ingjutit bättre självförtroende hos spelarna, Khalili och Amuneke är på gång, vi har Marcin och dessutom en hop unga lovande spelare. Så framtiden ser ljus ut. Men vi har problem och de måste vi konfrontera, för det är först efter att man vet om sina brister man kan göra något åt dem. Det är dags för självrannsakan och återuppbyggnad och jag tror och hoppas innerligt att så sker, för alla vet att vårt kära IFK hör hemma flera snäpp högre upp i tabellen.
