När ska man lära sig?
Tillhör du, liksom jag, den kategori människor som år ut och år in vid funderande kring Elfsborg och kommande allsvenska säsong, inte kan låta bli att vara nästan ohämmat optimistisk?
Jag tror inte att jag är ensam i mitt sätt att tänka när nu säsongsstarten närmar sig; vi ser hur en förmodad startelva tar form, vi tror oss veta vilka som börjar på bänken redo för succéinhopp, vi ser framför oss hur det egna laget vinner stort mot bottenlagen och spelar jämnt mot de andra topplagen, vi gör oss redo för att dag efter dag komma till vår arbetsplats i triumf över att det egna laget återigen vunnit. Vi har skrattat rått för oss själva när arbetskamraterna ifrågasatt varför vi tippat vårt lag så högt i allsvenskans sluttabell. Tänkt att "jag vet minsann något som ni inte vet!!!".
Oavsett hur det gick säsongen innan och oavsett vad som hänt beträffande spelarköp och spelarförluster, så tolkas allt till det positiva; inga eller få spelarköp innebär kontinuitet i truppen, att alla redan från början är införstådda med lagets och tränarens spelidé vilket naturligtvis garanterar en bättre allsvensk placering än året innan. Särskilt eftersom så många spelare i truppen nu borde ta ytterligare ett ordentligt kliv framåt i sin utveckling.
Ifall ett antal nyförvärv gjorts så inser man naturligtvis att vart och ett av dessa är fullt tillräckligt för att frälsa laget oavsett om det handlar om att skapa stadga i försvaret, erövra bollarna på mittfältet eller grundlura motståndarmålvakten och låta denne kröka rygg för att bollen återigen skall komma i spel så att hela proceduren kan upprepas gång efter gång efter gång.
Hur har då sanningen sett ut de senaste åren?
Usla höstsäsonger, en poäng efter fem omgångar.rankat som Europas näst sämsta lag i högstadivisionerna, tre poäng efter åtta omgångar, frilägesutvisning i första matchminuten, hanterande av boll i eget straffområde som för tankarna till flipperspel, tvål och hala ålar, oförmåga att göra mål och alltför enkla frisparksmål av motståndarna.
Okej.det skall naturligtvis i ärlighetens namn sägas att det finns ljuspunkter också i form av bra insatser på vårsäsongen, segrar i svenska cupen med internationellt cupspel som följd, emellanåt trevligt bolltrillande och snygga mål. Tyvärr så hamnar dessa positiva upplevelser lite grand i skuggan av tabelläget. Det är tabellen som räknas i första hand, andra framgångar kommer i andra hand och man kan aldrig riktigt andas ut innan det allsvenska kontraktet är säkrat inför nästkommande säsong, något som tyvärr dröjt ända till slutomgångarna de senaste åren.
Hur går det då i år?
Som jag ser det så har vi allsvenskans bästa tränarduo, stommen i laget är intakt. Johan Wiland är en av allsvenskans bästa burväktare, Johan Sjöbergs förra säsong lovar gott beträffande försvaret, allsvenskans kanske bästa mittfält (redan innan Anders Svensson ansluter) och i anfallet får vi ha ack så viktige Hasse kvar som tillsammans med Mobäck kommer att ösa in mål. Det är min fulla och fasta övertygelse. Vi har spelare som, i alla fall tidigare, inte alltid tagit plats i startelvan men som kommer att kunna gå in och avgöra matcher och därmed göra konkurrensen i truppen större än någonsin.
Är övertygad om att Elfsborg i år säkrar nästa års kontrakt tidigt, gläder oss med allsvenskans trevligaste fotboll.
