Första förlusten på Ullevi ett faktum
Blåvitt stundtals utspelade av Djurgården, som i första halvlek visade hur fotboll ska spelas. Se och lär kamrater!
Det är inte lätt så här kort efter match att sammanfatta och göra en nyanserad analys. Först hade jag tänkt att gå ut och springa en runda för att sansa mig och få ut den största vreden ur kroppen. Men en het dusch och ett telefonsamtal blev alternativet som jag tror gjorde susen.
Matchen inleds minst sagt märkligt. Straff för Blåvitt och säkre Sebastian Henriksson stegar upp för att placera in 1-0. Men missar. Straffen är uselt slagen, varken hård eller välplacerad. Andreas Isaksson behöver inte göra någon större ansträngning för att hyllas som hjälte hos de tillresta supportrarna. Innan man ens hunnit reagera, eller för den delen ens smälta straffmissen, får Djurgården samma läge. Bengt river ner Andreas Johansson och domare Peter Fröjdfeldt tvekar inte. Tvekar gör dock Magnus Pehrsson, som liksom Sebastian Henriksson, slår rakt på en välplacerad Bengt Andersson. Änglarna skanderar "Attraktiva Bengan" och för ett ögonblick känns det som om vi är i övertag igen. Glädjen och känslan är kortvarig. Innan någon, vare sig de på eller bredvid planen, hunnit reagera står Stefan Bärlin som målskytt på resultattavlan. Framspelad av Abgar Barsom, mitt framför ögonen på en Pontus Kåmark ur position. Det här målet får Pontus ta på sig. En spelare med ambition att spela i landslaget kan inte agera så passivt.
Istället för att lyfta laget och pressa fram ett kvitteringsmål rasar vi samman. Vad som återstår av halvleken är förskräckligt ur blåvita ögon sett. Djurgården springer, spelar och leker fotboll. Det sägs ju att det krävs två för att dansa, men frågan är om inte vad Djurgården gjorde idag är det närmaste man kan komma. De blåvita spelet är stereotypt, för att inte säga obefintligt. Någon variation i uppspelen finns inte och ingen tendens att förstå vikten av det verkar heller finnas. Trots att man misslyckas med de första nio långbollarna, tvekar man inte att även slå den tionde i luften istället för längs marken känns det som. Så kan inte ett lag med ambitioner att vinna SM-guld uppträda enligt min mening.
Andra halvlek vill man gärna glömma. Men gör inte det riktigt än. Visst var det så, att den största anledningen till att vi förlorade idag, var att Djurgården med sin spelstil passar oss väldigt illa. Tränare säger ofta på förhand med stolthet i tonen, hur de: "inte vill anpassa sig efter motståndarna". På förhand låter det väldigt rimligt. Men är det inte matchen med sina tre poäng som är det viktigaste? Hade vi spelat grisfotboll i 90 minuter och haft kontroll hade vi tagit minst en poäng. Visst hade kvällstidningarna ägnat spaltmeter åt att spy galla över Blåvitt, men vem minns det då SM-guldet bärgas tack vare de "extra" poängen? Alltså får man inte se så blint på sin modell och sitt spelsystem som måste följas till varje pris. Istället ska man se till slutsegern, som ska vinnas till varje pris.
Vi kan inte sticka under stolen, med att det var på mittfältet vi förlorade matchen. Magnus Pehrsson och Stefan Rehn tillsammans med Andreas Johansson blev för mycket för Sebastian Johansson och Martin Ericsson. Orutinen lös igenom. Sebastian slet och rev och visade bäst inställning och vilja. Martin å andra sidan är jag besviken på. Visserligen har det varit en lång säsong för honom, men om man inte vill gå in i närkamperna ska man inte spela i förstaelvan, anser jag. Jonas Lundén var snäppet värre. Jag är övertygad om att Christer Mattiasson, som utgick efter fyra minuter, uträttade mer än Jonas idag. Så illa var det. Jonas saknar helt självförtroende och verkar inte vilja ha boll. Han gömmer sig istället för att visa sig och väljer det säkra före det osäkra i alla moment. Det ska inte en ytter göra. Här gäller det att våga utmana.
Det är lätt och också tradigt att dra upp det. Avsaknaden av Håkan Mild är stor och den syns. Bara fyra vinster sen hans skada. Det talar sitt tydliga språk. En Mild med på planen idag kunde varit avgörande till vår fördel. Så enormt stor är inte skillnaden, även om det kan tyckas och framställas så. Efter matchen talade Alltid Blåvitt med Klas Ingesson. Det har ju länge spekulerats i huruvida han ska fortsätta sin karriär, och i så fall var.
"- Jag har slutat med fotbollen, sa Klabbe. Jag har ett eget företag nu som säljer glasögon så..." En comeback lät inte trolig, men större mirakel har inträffat.*
Som om inte resultatet vore illa nog. Jimmy Svensson lär ha brutit armen i sin närkamp med en viss Magnus Pehrsson. Inget fel i närkampen, men Magnus gest mot sin gamla publik var långt ifrån lämplig på en fotbollsplan. Hur allvarlig Jimmys skada är får tiden utvisa. Imorgon spelar b-laget mot Häcken på Rambergsvallen. Examen för Mikael Sandklef?
Nu stundar ny match, mot Elfsborg på söndag. Det känns som upprepning, men sanning är sådan: Tre poäng är ett måste!
* Hela intervjun med Klas Ingesson finns på Fan-Tv inom kort. Då även intervjuer med Kurt Eliasson, Stefan Lindqvist och ängeln Stefan Rehn.
Betygen är satta av Alltid Blåvitt och Sektion F gemensamt.
