MFF - GAIS: 1-1, med andan i Halsti
En bil, hur ny och fräsch den än är, behöver köras in innan den når full prestanda. Det gäller alla slags maskiner, även lagmaskiner. Vi kan väl säga som så att Rolles maskin inte är riktigt inkörd ännu.
Man ska ha rätt låga förväntningar på MFF för att vara nöjd efter en sån här match. GAIS var bra. Tajta, med fem man på mitten, bra i passningsspelet och lite rappare än MFF över hela planen. Men ändå. GAIS hemma ska vara seger. Dagens resultat var inte acceptabelt
Men så kan man välja ett kortare perspektiv och säga att jämfört med de två senaste säsongerna är en pinne ändå inte helt åt råttorna. Och man kan lyfta fram att Ofere fick göra mål igen. Och att Jonatan fortfarande är inne i ett stim i att skaffa målchanser – stolpskottet kom efter en riktigt bra dragning i straffområdet och avlossades i steget med fel fot.
Eller så kan man konstatera att alla lag gör plattmatcher. Denna gången var det vår tur.
Hur man än ser det var första halvlek var förmodligen den tråkigaste på Malmö Stadion sen Kalmar 2004. Jag råkade faktiskt slumra till ett par korta ögonblick. Småbarnsfarsa som kört familjen för egen hand i ett par dagar och man kan vara rätt trött. Men att somna på match? Det är heller inte acceptabelt.
För att återgå till vad som inte hände på planen kunde man snabbt konstatera att Robin inte är Daniel. Det kan man såklart inte begära. Killens andra match från start. Men Daniel är otroligt viktig för vårt spel. Varken Jeff, Ola eller Molins är speciellt tuffa att möta när de inte har bollen. Istället bygger vårt system på att Daniel tar hand om allt det defensiva och jisses så bra han har varit på det under denna säsong.
Ni som lusläser artiklarna på Himmelriket noterade att Daniel fick en röst från redaktionen i ”Himmelrikets favorit i april”. Jepp, det var jag som la den. Och jag hoppas att mina okunniga kollegor tar sig en liten funderare på varför de glatt hivade fram Ola i samma omröstning. Bra har han varit, det håller jag verkligen med om. Men Daniel har varit outstanding i rollen som ensam mittfältare.
Sen har han tyvärr också varit outstanding i varningar. Skärpning nu Daniel. Det håller inte att plocka på sig kort i den takten du gör. Vare sig i fotboll eller skitgubbe.
Efter de här funderingarna har det blivit paus i matchen. Noll-noll efter 47 minuter kändes faktiskt som i överkant där jag stod och skramlade ihop till den obligatoriska korven. Tyvärr hade serveringen också lite problem med effektiviteten så GAIS mål kom samtidigt som senapen vågade sig fram. Jag tror Gabriel är rätt glad för det.
Resten av halvleken stampade sig fram i samma otakt som hade klappats igång under första. Apropå otakt måste någon speed-försäljare tryggat pensionen på ståplats idag. Det kändes som att vi borde sjungit ”Hejsan ståplats är ni redan klara?”
Men så på övertid hände det. Skoog hade skumpat in på planen med kvarten kvar och plötsligt slog han till. Bollen alltså. Nu var just det kanske inte någon överraskande prestation eftersom det var en frispark, men han slog den också bra. Så bra att målvakten får gå ut långt för att boxa, ja så långt att han missar boxen. Bollen till Jocke som också kommit in, dock med halvtimmen kvar, som träffade Järdler, som faktiskt också kommit in efter att Jeff sträckt sig/fått kramp/fått nog och därifrån studsade bollen till Ofere som inte riktigt kommit in i matchen, men som nu fick precis en så lagom felträff som behövs för att slingra sig i mål.
Fram till dess hade man mest lagt märke till honom efter en praktnick i första halvlek – en så där nick när mottagare tycks sväva i luften aningens för länge och sen göra gummimannen avundsjuk genom att förflytta skallen en meter i sida, om ni känner igen nicktypen? – och några bra mottagningar.
Klockan var återigen på övertid och detta är förmodligen det enda riktigt positiva vi kan ta med oss. Vi verkar helt enkelt bli farligare och farligare ju längre matcherna lider. Låt vara att vi idag började på farlighetsnivå babysele. Det kanske bästa sättet att beskriva dagens match att allt var som på Åkebys tid, fast tvärtom så att säga. Vi räddar poängen med nöd och näppe på ren vilja de sista anfallen. Det kan ge laget lite nytt drivmedel inför AIK-matchen.
Halsti då, som jag nämner i rubriken? Jodå. Han slarvar en del i uppspelen men verkar lugn och trygg. Skulle vara trevligt att se honom dirigera en stötande Dixon. Men annars skrev jag rubriken mest för skojs skull.
Något får man ju roa sig med en sådan här dag.
