Snart slut på talanger inom svensk fotboll
Trots en begränsad inhemsk liga har Sverige lyckats producera många talanger under åren som gått. Men är det slut nu med tanke på det nytillkomna Cotonouavtalet och är tränarna en bromskloss till en bättre talangutveckling?
Nu verkar det dock som de tror sig kunna höja nivån på ligan genom ”öppna gränser” för 78 länder, det s.k. Cotonou-avtalet*. För vår del känns detta inte bra. Då vi själva tillhör elitklubbar ser vi vilka problem som kan uppstå. Då medelåldern i landets klubbar är förhållandevis hög redan idag och talangerna får lite speltid och få chanser att visa upp sig, så vågar vi knappt tänka på hur det skulle se ut när klubbarna nu fritt kan ta in spelare från de berörda länderna som troligen knuffar ner talangerna ännu längre ner på stegen.
Självklart finns det en fram- och baksida även i detta ämne, en positiv sida är att gränserna öppnas. Konkurrensen sägs öka och med ökad konkurrens ökar också kvalitén, men till vilket pris? Detta är säkert också avsikten samtidigt som man globaliserar och jämställer alla spelare. Alla skall ha samma chanser till ett yrke, som fotbollsspelare på elitnivå är. Det är vi nog alla rörande överens om, men om vi ska tänka lite egoistiskt måste vi ge våra egna spelare och talanger förtur.
Med en fast gräns på tre spelare som innan måste man vara noggrannare i sin scoutning och det resulterar i att bättre spelare kommer hit. Förändringar för att skapa något positivt är alltid bättre än att vara konservativ och behålla något som inte är bra, men det nya avtalet ger en marginell skillnad. Vi kommer aldrig att kunna konkurrera med klubblag från t.ex. England och Italien, oavsett vilka avtal vi skriver under, då allting idag kretsar kring pengar. Vi måste inse att Sverige ligger långt ner på stegen när det gäller import av spelare, alltså satsa på egna talanger. Vi ser också SvFFs position som mycket viktigt då man med ett bidragssystem skulle uppmuntra till att använda egna talanger. Börjar någon klubb är det alltid några till som hänger på. Vi tror att bidrag skulle förenkla inslussningen av talanger i klubbarna. Detta bidrag skulle kunna vara utformat så att klubben får en förbestämd summa pengar om man använder två unga talanger i startelvan. Det skulle gälla för varje match och många matcher med två talanger skulle ge en bra inkomst till klubbarna, som kunde gå till talangutvecklingen.
Det man också bör öppna ögonen för är att landslaget klarar sig mycket bra och att de flesta har sin grundutbildning i Sverige. Ge därför de egna talangerna chansen istället för att ta in någon medelmåtta man bara sett på video. Det blir billigare och det gynnar Sveriges landslag på lång sikt. Titta på goda exempel från klubbar i Europa, vi kan ta de bästa idéerna och i mindre skala och på vårt sätt utveckla dessa. Varför inte följa Real Madrids filosofi sedan några år tillbaka? Några stjärnor som sedan kompletteras med talanger från de egna leden. Nu har tyvärr deras filosofi ändrats, mycket tack vare alla tränarbyten i klubben, tränare som bara jobbar för sitt eget bästa och omedelbar framgång. Bygg långsiktigt!
Ett problem som finns i klubbarna är huruvida tränarna verkligen förvaltar klubbens idéer, om det nu överhuvudtaget finns någon ”röd tråd” i klubben. Tränarna i Sveriges elitklubbar sitter oftast inte kvar längre än högst 3-4 år, likaså gäller dess sportchefer. Att ta in en tränare med mycket nya idéer kan vara positivt, men om klubben inte har en grundidé som tränaren kan komplettera med sina egna idéer blir dessa 3-4 års perioder endast en tid med osäkerhet och som en prövotid för nya saker. Sedan kommer en ny tränare och samma misstag upprepas och den onda cirkeln är sluten. Det vi kan se som en lösning är att långtidsanställa sportchefer/tipselittränare. Då kan ett långsiktigt arbete påbörjas där sportchefen och tipselittränaren jobbar ihop en ”röd tråd” som hela föreningen skall följa. När sedan tränare plockas till klubben måste man ta en tränare som vill jobba utefter den ”röda tråden”. Ge därför långa kontrakt, gärna 10årskontrakt till ovan nämnda personer.
En viktig del i talangutvecklingen för att minska steget mellan junior/senior, tror vi är att redan i pojklagen vara ”nära” A-laget och de äldre pojklagen/juniorerna. Med ”nära” syftar vi på att träningsfaciliteterna ska ligga i anslutning till varandra. Planer, omklädningsrum o.s.v. Det ger direkt en större klubbkänsla och att ”den unga talangen” inte är okänd bland A-lagsspelarna. Angående träningstider tror vi att samma sak ska gälla där, då tänker vi främst på junior/senior. Om man har planer i närheten av varandra finns möjligheten att vid skada kalla in en från juniorlaget, A-laget får rätt ”antal” spelare på träningen, och den spelaren får bättre träning och uppmuntras förmodligen till att träna vidare för att ta en plats i det laget. Steget mellan lagen blir i och med detta mindre. Även tränare ges större möjlighet att se talangerna och arbeta med dem inom ”A-lagsverksamhet” under längre tid.
Ytterligare ett sätt att lättare få fram talanger kan vara att utöka ”avbytarbänken”. Det system vi har idag med fem avbytare ger ingen större chans för talanger att ta plats på bänken. Med en avbytarbänk avsedd för sju man skulle vi gärna se att två av dessa var vikta för juniorer. Under våra intervjuer med tränare och ledare under våren har åsikterna varit skiftande i denna fråga, men vi tror att det gör att man får vara med och se och lära. Det är inget ”måste” att spelarna skall bytas in men att bara vara med och se vad som fattas för att bli etablerad seniorspelare är nyttigt. Det gynnar svensk fotboll i ett långt perspektiv om vi kan sänka medelåldern på elitlagen i Sverige.
Svenska Cupen har länge varit omdebatterad i svensk media. Med ett publiksnitt på några tusen mellan två bra allsvenska lag är krisen ett faktum. Varför kan inte vi ha en cup med FA-cupskänsla? Mycket beror så klart på den engelska kulturen och att fotboll är så otroligt stort där. Men något måste så klart kunna göras och vi tror stenhårt på en Svenska Cupen i gruppspelsform, likt UEFA-cupen, där man tidigt på säsongen kan börja med ett första gruppspel. Två eller tre lag går vidare till slutspel där det är vanlig utslagsomgång. Självklart är det många som höjer ögonbrynen extra mycket åt det här uttalandet. En tråkig cup som ska bli ännu längre, och spelarna ska bli extra slitna. Just extra matcher är kanon för en bra talangutveckling. Se bara på Italien för tillfället. De har nyss haft en veckomatch plus två helgmatcher i rad. Det betyder tre matcher på åtta dagar. Lägg därtill Champions League, veckan innan det och en ny omgång kommande vecka. Det kräver fler spelare och vi tror inte att en sådan stortalang som Balotelli i Inter skulle ha fått någon speltid om de spelat färre matcher. Just Balotelli slog igenom i Coppa Italia (Italiens ”Svenska Cupen”). Mer matcher behöver alltså inte betyda mer slitage på spelarna så länge man har en bred verksamhet. Svenska Cupen skulle därför vara ett ypperligt sätt att slussas in i seniorfotbollen, då tränarna måste gå runt på fler spelare för att klara slitaget. Med denna form av turnering kan också många mindre klubbar slå sig fram och det är ju ett bra skyltfönster för att bli upptäckt av en storklubb. Då blir scoutningen ännu bättre och mer talanger kan knytas upp, och förhoppningsvis går vi en ljus fotbollsframtid till mötes.
Med små medel tror vi att svensk fotboll kan nå nya höjder, men det är dags att ta tag i problemen som finns. Vi måste agera nu istället för att reagera när problemen blivit än värre!
- - - - - - - - - -
*Cotonouavtalet innebär mycket kortfattat att landets gränser öppnas för många icke-europeiska länder så att den tidigare gränsen med tre icke EU-spelare är borta.
- - - - - - - - - -
Fredrik Jarnevi och Gustav Nilsson går båda på Katrinelunds elitidrottsgymnasium i Göteborg. Båda spelar fotboll på elitnivå.
Under sitt sista år på Katrinelund har de jobbat med talangutveckling som projektarbete. I projektet har de intervjuat kända tränare, f.d. spelare och även haft mailkontakt med frågor till tränare runt om i Sverige.
Utifrån de fakta de fått, rörande talangutveckling, har de skrivit denna debattartikel.
En av medförfattarna till artikeln har föredragit att vara anonym.
