Kritik skall bemötas, Wegerup - inte avfärdas
Jennifer Wegerup andas in, spänner musklerna och borstar av dammet från axlarna lite sådär härligt arrogant som bara de riktigt salta grabbarna och kvinnorna kan, i sin senaste fredagskrönika. För inte kan väl kritik gentemot Sportbladet vara befogad?
Ja, mina kära sportintresserade hobbyjournalister till medskribenter, skit ska skit ha, sade någon vid något tillfälle. När vi unga gossar sitter och författar våra arga mail till Aftonbladet, grundade i vår avundsjuka på alla dessa stekiga journalister så lyser vår okunskap tydligen igenom.
När trycket blir för stort i inboxen hos dessa ofelbara titaner så blir de dessvärre ledsna och försvarar sig i krönikor mot nidbilden av sin yrkesroll. De kritiker som Jennifer Wegerups fredagskrönika är avsedd för är enligt henne själv i minoritet bland dem som lämnar feedback. Det är just här som det slår slint i skallen för mig. Varför då inte bortse från obefogad kritik, lämna den därhän och istället bemöta den konstruktiva massans feedback? Vi felar alla ibland, somliga mer än andra. Som läsare av Sportbladet så är man konsument av en produkt. Om jag äter på en restaurang fyra gånger i veckan och två av dessa måltider konstant är av tveksam kvalitet så låter jag naturligtvis restaurangen ifråga få veta det. Om jag har fog för mina klagomål så gör restaurangen också något åt saken. Som kock på en restaurang med flera hundratusen gäster (eller som journalist på en stor kvällstidning) så kommer det att komma in en given mängd klagomål, somliga mer berättigade än andra.
Varför inte bemöta kritik istället för att vifta bort densamma? För inte måste väl alla ”tala ut” så fort de öppnar käften, inte ”rasar” väl alla så fort de ger ifrån sig kritik och hur kommer det sig att det bara spelas ”Skandalderbyn” nu för tiden, vart tog de gamla Stockholms-, Göteborgs- och Skånederbyna vägen? För att ta ett exempel från dagens upplaga av nättidningen så stämplades tydligen Ivica Olic i ansiktet, rakt på halsen, vilket renderade i skador på axeln och nacken. Jag är ingen läkare, men..
Sportbladet ligger ofta i framkant med avslöjanden i fotbollsvärlden och det är sådant som jag och många andra vill läsa om. Det är därför inte konstigt om det då och då smyger sig in felaktigheter i artiklarna med tanke på att det rör sig om inofficiella uppgifter. Det jag stör mig på är de medvetna överdrifterna eller kort och gott skvallerjournalistiken som genomsyrar artikelskrivandet. Jag köper inte en tidning (eller väljer sportmedia på Internet) baserat på vilka som har bäst intriger i rubriken. Att arbeta så är att bygga ett luftslott som blir genomskådat väldigt fort.
Kritik lämnad av en konsument är inte alltid konstruktiv, kriteriet för om den bör beaktas är huruvida den är befogad eller inte. Jag struntar fullständigt i hur ni producerar tidningen. Vad ni gör med era praktikanter är era högst privata affärer som jag inte kommer att lägga min näsa i blöt hos så länge praktikanterna själva är med på det. Det viktiga är vad ni producerar och det kommer ni alltid att få åsikter om. Så gilla läget Jennifer och lär dig att handskas med dem som ser till att det trillar in deg till rosévin och cashewnötter på ditt konto den 25:e varje månad.
Jennifers krönika går att läsa här.
