Just another Manic Monday?
Helgen är slut och arbetsveckan lunkar igång med en mulen morgon. Inget som bekommer mig det minsta en dag som denna! Jag har nog aldrig trånat så efter en måndag som under den vidrigt långa helgen mellan 8:e och 10:e april. Lyckans stund äro snart kommen!
Säsongen 2005 har sprudlat igång med en långt mer positiv atmosfär än dess föregående fadäs. Efter ett gudsförgätet år i Mordorbetongen reser sig Borgens torn allt ståtligare mot skyarna. Nu ska vi äntligen få vandra in i vår rubinfärgade borg och låta glädjetårarna bevattna den ljuvligt gröna gräsmattan.
Just nu känns allt annat sekundärt gentemot den stundande, makalösa inflyttningsfesten. Jobbet, vardagliga bekymmer, väder, vind och ja, till och med fotbollen får komma i andra hand. Detta är ingen vanlig måndag! Jag kommer obevekligt stå och sjunga av lycka oavsett resultat. Glädjen har satt sig hos var Blårand, ung som gammal. Dessutom har många en gång för alla fått upp ögonen för hur viktig Stadion verkligen är för oss!
Under försäsongen har supportrarna ställt upp för klubben på ett sagolikt sätt! Man har slutit upp, lagt ut värmemattor, fixat träningsanläggningen, plockat och donat. I detta stadie av euforiskt välbefinnande kan jag bara vaska fram en liknelse god nog för det engagemang många visat upp. Tankarna vandrar iväg till Julafton och när smådjuren sliter för att få Askungen redo till Slottsbalen.
Med barndomen bakom sig är Julafton inte längre något man längtar efter på samma sätt. Denna fantastiska elfte april är dock ett mycket bra substitut! Som att vila i moders barm på Julafton och se mössen slita för Askungen. Som att uppleva Stadionpremiären på plats och se aporna slita för balen i Borgen - Vi är hemma igen!
- Öööh, ha den äran!
- Nej, nej, nej, dumsnut!
Se där! Nu är himlen klarblå också! Äntligen måndag!