Gästkrönika: Sköna paralleller
En del jämförelser har gjorts av andra. Dessa jämförelser är som ni ser mer befogade än man kunnat ana. Efter elva omgångar av allsvenskan har så mycket vatten runnit under broarna eller så många frisparkar slagits på Råsunda att man kan säga att det här kan bara inte vara en slump.
Det är lätt att vara positiv efter 2-0 mot Malmö FF på Råsunda. AIK segern var rättvis och mycket välbehövlig inför stundande EM-vila. Bäst av allt. Det går att hitta vissa likheter med guldåret 1998. Då som nu inledde Gnaget med en oavgjord match hemma på Råsunda och då som nu besegrades MFF på Råsunda i omgång 11.
Årets AIK har haft vissa bekymmer med målfabrikationen och så var fallet även 1998. Hela 1998 om vi ska vara ärliga. Dock bevisades det då att det inte är nödvändigt att ösa in mål för att vinna guld, inte så länge man håller tätt bakåt. Det riktiga tätandet -98 inträdde då vi bytte målvakt. En lite skakig Lee Baxter ersattes av Mattias Asper som visade sig vara rena väggen. Även i mittförsvaret fick vi ändra strax innan säsongen nått halvlek då Olof Mellberg blev proffs i Santander. Efter Olofs utträde byggde Patrick Englund och Micke Brundin ett mycket svårforcerat mittlås.
I år har vi också bytt målvakt. Örlund har darrat en del och ersatts av Niklas Bergh som ännu inte släppt in ett spelmål. Daniel Arnefjord har inte blivit proffs men ändå ersatts av Per Karlsson och nog känns firma Karlsson-Johansson klart jämförbar med Brundin-Englund.
Inte blir jämförelserna sämre av att dagens AIK styrs av tre män som samtliga hade stor del i guldet för tio år sedan. Då tränades AIK av Stuart Baxter och hans biträdare och mycket läraktiga lärjunge var en ung man vid namn Rikard Norling. Idag har Norling vuxit ut till en fullfjädrad och taktiskt skicklig headcoach – minns att just det taktiska var Baxters stora styrka – och vid sin sida har han Nebosja Novakovic och Thomas Lagerlöf vilka båda var med och bidrog på planen då det senaste guldet bärgades.
Även sportchefen var med då
Vår nuvarande sportchef tillhörde även han spelartruppen 1998 men fick en stor del av säsongen förstörd på grund av skada men ingen har väl glömt vilken enorm fältherre Ola Andersson var i höstderbyt mot Hammarby? Hans briljanta frispelning av Patrik Fredholm glömmer jag aldrig även om den inte resulterade i mål. Idag kan inga skador hindra Ola från att delta aktivt i arbetet runt laget och något säger mig att ett guld i år kommer att kännas extra skönt för honom. Nu har han minst sagt varit med från början.
Den 1998 petade Lee Baxter finns också han med i organisationen i år och fan vet om han inte varit mer än delaktig i målvaktsbytet. Han om någon borde ju – om än med ett sting av bitterhet – minnas vad målvaktsbytet betydde då.
En annan lite smålustig detalj är att under säsongen 1998 figurerade länge mr Självmål i toppskiktet av den interna skytteligan innan Nebosja till slut såg till att slå honom och bli ensam skytteligavinnare. I år har Daniel Mendes och Ivan Obolo satt två baljor var, bakom skuggas de av herr Självmål som – ifall vi räknar Halmstadsmålet som ett självmål – som nätat en gång. Efter elva omgångar 1998 var också ett av AIK´s mål ett självmål.
Som jag ser det så är parallellerna så många att det knappast går att misslyckas i år. Vi har ju historien på vår sida.
Ha en skön EM-vila.
