HBK vidare i CL-kvalet
Ännu ett drömmål av Stefan Selakovic säkrade HBK:s avancemang till sista kvalomgången till Champions League. Men det tog ett tag innan HBK kunde spela ut.
Halmstad vann matchen med 2-0, sammanlagt blev det alltså 4-1 i mötet med Bohemians. I nästa omgång väntar Anderlecht, som slog ut Moldaviska Sheriff Tiraspol med 6-1 över två matcher. De belgiska mästarna blir en ordentlig värdemätare för HBK.
Men då måste man visa mer än vad laget gjorde idag. För även om andra halvleken genomfördes väldigt väl går det inte att förneka det faktum att spelarnas nerver anades i disig relief utanpå de vackert blå tröjorna i den första. Bohemians tilläts komma till alldeles för mycket, och de flesta av de chanser som irländarna åstadkom hade vi inte behövt se om HBK hade spelat lugnt och sansat istället för att nära nog slå knut på sig själva i ren iver.
Det var också "Bohs" som hade de vassaste lägena under de första tio-femton minuterna i matchen. Paul Byrne, som trots sin korpulens visade sig kunna ställa till med en del förtret för Fidde på sin högerkant, hade ett skott strax över Håkan Svenssons målbur från dryga 25 meter, och Håkan och Petter Hansson förorsakade genom rent slarv en varsin halvchans åt motståndarna, dock resultatlösa.
När kvicke vänsterbreddaren Rutherford enkelt fintade bort Michael Svensson och fick en hörna började jag ana oråd på allvar. De här killarna kunde ju faktiskt spela (såg just TV4-sporten, där "reportern" berättade om ett patetiskt gäng amatörer som HBK fullständigt sopade mattan med - jag är inte helt säker på att de såg samma match som jag). Håkan hann också med en av sina patenterade TV-räddningar, på ett tungt distansskott.
Sella visade goda intentioner i anfallet, men hans idoga jagande och vårdade bollbehandling resulterade sällan i några konkreta lägen. På det hela taget var det något lite tafatt och försiktigt över offensiven, den där heta viljan saknades. Några chanser fanns där dock, man minns bl.a. Sellas frispark i fint läge (som tyvärr tog i muren) och Emil Jensens smarta flacka inlägg som Tobbe dock sköt högt över i ett trängt läge.
I andra halvlek antydde man dock tidigt vad som komma skulle. Mikael "MiNi" Nilsson, väldigt duktig ikväll, tog sig så när igenom Bohemians försvar efter en stilig fint à la Jesper Blomqvist mot Sven Andersson. Bohemians stack emellan med ett par vassa lägen, men snart skulle HBK visa sin klass.
I den 55:e minuten blev Robert Andersson frispelad till vänster, bara för att fällas precis på straffområdeslinjen av målvakten Wayne Russel. Den bulgariske domaren valde att enbart visa Russel det gula kortet, något som kanske kunde diskuteras, och istället för straff fick HBK nöja sig med en frispark - vilket var det rätta, även om många domare säkert dömt straff i det läget.
(Domaren Ivan Dobrinov fattade många underliga beslut under matchen, fult spel tilläts idkas, kryddat med vansinniga avblåsningar för fullständiga småsaker. En populär teori var att han är Lokomotiv Sofiasupporter och ville hämnas för HBK:s fantastiska seger mot sagda klubb i UEFA-cupen hösten 1995).
Det skulle dessutom visa sig att just den här frisparken dög lika bra som en straff. Först slog Sella en snabb, skruvad frispark som Petter nickade utanför, men utav någon anledning valde Dobrinov att låta frisparken gå om, varpå Tommy Jönsson istället tog över och enkelt la in bollen i den lucka vid vänstra stolpen som Russel lämnade. 1-0 var ett faktum, liksom Tommys sjunde mål på sjutton tävlingsmatcher.
Efter målet kunde man nästan höra nervknutarna släppa hos spelarna, och vi fick se ett HBK med betydligt mer pondus som nu radade upp chanserna efter varandra. MiNi hade en dubbelchans där bägge skotten gick i stolpen efter ett känsligt inlägg från Wowoah, och strax därpå var det dags för Stefan Selakovic att stänka in ännu en sådan där fotogenisk pyts.
Robban kom ensam mot målvakten men hanns upp av två försvarare, vände sig om och lade tillbaka bollen mot den löpande Sella, som klippte till direkt med vänstern och fick på en drömträff som borrade sig upp i Russels vänstra kryss. Underbart vackert och underbart förlösande, ty nu var nog även den mest pessimistiske kvast övertygad om att segern slutligen var vår.
HBK kontrollerade i stort sett resten av matchen. Bohemians hade några chanser på slutet, men bortsett från att Håkan tvingades till en fantastisk räddning, där han tippade ett tungt distansskott i ribban och ut, var det egentligen inga farligheter att tala om.
HBK hade ytterligare ett par fina lägen, bl.a. sköt Sella över i ett bra läge efter en underbar soloräd över halva planen av Björn Carlsson, samt ett bra skott av Bertilsson, på en drömpassning från Petter, som tyvärr räddades.
Noterbart i HBK var Emil Jensens utmärkta insats som högerback. Efter en lite skakig inledning visade han enorm pondus och självförtroende, och var mycket bra i såväl offensiven som defensiven. Enligt min åsikt är det inte tu tal om vem som borde vara förstaval på den positionen, Emil är en talang väl värd att satsa på.
Petter gjorde sensationellt snabb comeback på mittfältet, efter att ha ådragit sig en benskada i första mötet med de irländska mästarlaget. Det talades ju om att han skulle vara borta resten av säsongen, men han spelade hela matchen och gjorde en strålande andra halvlek efter att ha verkat något ofokuserad i första.
Men bäst i HBK var i alla fall Sella, för hans aldrig sinande anfallslusta, för hans underbara driv i steget med bollen klistrad vid fötterna och för hans förmåga att frälsa oss fans med förödande vackra mål. Även Tommy, Mördarn, Eminem och MiNi förtjänar en hedersam omnämning, medan lagkaptenen Kevin Hunt var den klart bäste i Bohemians.
