Analys och intervju: Ibrahim Ba

Superbt passningsspel. Mäktig teknik, men hur står det till med konditionen Ibou?

 Men vad gör det en dag som denna?
Glädjetårarna ville aldrig ta slut då vi igår återigen fick bevittna våra blåränder beträda världens vackraste borg, vårat hem, Stockholms Stadion.

Lika arbetslös som Sypniewski fick jag i veckan den briljanta, om än mer självklara idén att följa Ibrahim Bas debut på Stockholms Stadion, nyförvärvet det har diskuterats mest om i media de senaste veckorna.
Redan på uppvärmningen fick jag bevittna den person som Ibrahim Ba sägs vara. Första steget ut på planen och jublet stiger.
Ba, han showar och vinkar till publiken innan han ansluter sig till den övriga gruppen. Det är något särskilt denna kväll. Det är premiär och vi har en gammal Milan-räv i laget, är det någon som har ställt sig frågan om hur stort det här är?
Ridån går ned, och spelarna beger sig in i omklädningsrummen igen. Tanken kommer smygande och jag kan tillslut sluta drömma, Det är premiär!

Spelarna presenteras, jag vrålar när jag hör Toni Kuivasto. Såklart! Men vrålet stiger än mer när nummer 23 presenteras. 

Klockan hade bara tickat upp mot 5 minuter då Ibrahim Ba hade presenterat sig för hemmapubliken på Stockholms Stadion. Väggspel med Sören Larsen och en snygg fint förbi målvakten Källqvist, men vinkeln blev dock för svår för att sätta bollen i nätet. Men Ibrahim såg pigg ut de första minuterna, väldigt pigg! Han ville ha boll, han fick boll. Han verkar ha en otroligt bra blick för spelet och slår, inte som alla andra, bollarna till rätt adressat hela tiden och med lite tur så kunde han även ha blivit premiärskytt, men skottet, någon meter ut från straffområdet, gick någon meter över ribban.
Många har tjatat på att vi blev för statiska i våra positioner, Ibrahim såg dock ut att vara en andra central mittfältare ibland då han på flera uppdrag gick långt ned i banan och hämtade boll. Kanske lite för mycket ibland, men med full rätt för rörelsen bland spelarna såg tämligen dålig ut. Sen att det är premiärnerver spelar ju såklart in, då får man leva med att spelet kan se dåligt ut. Denna dag var ägnad åt en dag i festens tecken, och för tre poäng såklart!

Det såg riktigt bra ut de första 15 minuterna, men sedan händer det någonting. Ibou tycks inte alls vilja söka upp bollen längre. Han blir som alla andra, statisk i sin position och får som till följd av det inga bollar att jobba på. Han såg trött ut på högerkanten.
Utöver målet av Tobbe så är första halvlekens jubelföreställning då Ibou ska ta en hörna från vänster. Ned mot hörnflaggan höjer han armarna i skyn, manar på, och hela Stadion reser på sig. Och så höll det på varenda hörna efter det.
En härlig känsla!

I andra halvlek fick vi återigen se Ibou ta kliv nedåt i banan, och jag klagar inte. Någon måste sätta fart på bollen. Vi blev för statiska och det slutade allt som oftast med långbollar på Sören på topp. Inget ont med det heller, grabben mäter ju några centimeter också, men det är ju trots allt det snabba finessrika passningsspelet som har varit vårt signum under åren och jag tycker sannerligen att vi skall fortsätta på den vägen också.
Ibou hann med några riktigt fina dragningar och samarbetet med Sören verkar funka riktigt bra. Passningsspelet är närmast prickfritt.
Men återigen, Ibou såg trött ut. Några ruscher fram och tillbaka och sen såg han helt slut ut och bytet kanske inte direkt kom som någon överraskning.
Förra året hade vi Backman, i år har vi Kusi-Asare. Snacka om scenförändring, det är inga dåliga spelare som får nöta bänk direkt.

Sammantaget då? Jo visst fan ska man vara nöjd. Han drar ju till sig spelare, man såg i flera sekvenser vilken respekt Häcken spelarna hade för honom och vilken respekt han gav till de övriga på planen. Finslipas bör det göras på konditionen, och jag vill se mer inlägg från kanten nästa gång också, men med full frihet att leta sig in centralt också.
Det kommer att bli bättre, det viktigaste den dagen var 3 poäng. En eloge ska även riktas till Sören Larsen som enligt mig var Djurgårdens bäste spelare. Jag känner att mitt tips om att årets skytteligavinnare blir mer och mer självklart för var dag som går.


Forum 1891 fick en kort pratstund med den allsvenske premiärspelaren efter
matchen:


Är du nöjd med klubbvalet?
- Jag har inte funderat på att ändra mig. När jag har valt någonting så satsar jag på det till 100 procent. Jag är fortfarande nöjd med att vara här.

Vad har du att säga om supportrarna?
- Supportrarna var jättebra. De hjälpte oss med deras sång idag och bidrog till att vi lyckades få med ett bra resultat mot Häcken. Efter segern är alla nöjda, så det är bra.

Var supportrarna bättre än väntat?
- Jag hade inga dåliga tankar om dem före jag kom. Jag hade talat med spelare i klubben som sa att fansen gör allt för att hjälpa laget och det är vad de gör.

Vad har du att säga om lagets insats mot Häcken?
- Vi gjorde en del bra men även en del mindre bra. Sån är fotbollen. Eftersom vi vann är jag nöjd med lagets insats. Att vinna premiären hemma var bra.

Kändes det viktigt för dig att göra en bra första match?
- Faktiskt inte. Jag är självsäker och vet vad jag går för. Det viktigaste för mig är laget och att vi vinner.

Har du mer att ge än vad du visade idag?
- Självklart. Likt laget så gjorde jag inte allt perfekt idag. Men vi har 25 matcher kvar på säsongen. Det är för tidigt att utvärdera efter bara en match.

___________

Tomas Wistedt2005-04-15 09:17:00

Fler artiklar om Djurgården